Jag läser krönikan “Dårars handlingar kan inte göra andra medskyldiga” – och det måste man ju hålla med om. Men det krönikören reagerar mot är frågan: ”Varför går inte alla världens muslimer ut och tar avstånd och bekämpar terrorister?” Om det skriver han: Det är ett extremt kränkande krav. På samma sätt som att jag vet att invånare i Trollhättan skulle bli kränkta om vi krävde fördömanden från dem för vad en lokal terrorist, psykopat eller mördare gör.
Och DÄR tappar han mig. I frågan han citerar hittar jag inget krav på en ursäkt. Och om jag bodde i Trollhättan känner jag inte något motstånd mot att gå ut och säga/bekräfta: “Som kristen trollhättebo tar jag avstånd från detta dåd och vill försäkra att denne man INTE är representativ för vare sig kristendom eller Trollhättan!” Om nu någon skulle ha trott det. Exempelvis muslimer kan väl tänkas oroa sig.
För problemet är väl just att en del av oss “kristna trollhättebor”, som inte vet mycket om islam och läser om terrorbrott begågna av islamister, kan få för sig att islam är en farlig och krigisk religion och alla muslimer följaktligen möjliga terrorister. Flyktingarna blir då ett enormt hot, trots att många av dem flytt från just IS-terror. Och trots att den ende flykting jag känner till som misstänkts för terrorism samtidigt just nu är den ende i Sverige som bevisligen är oskyldig, eftersom ingen av oss andra har kollats lika noggrant som han.
Jag (som varken är särskilt kristen eller trollhättebo) vet inte heller mycket om islam, även om jag har läst lite. Men jag hörde nyligen en klok imam berätta om vad islam egentligen innebär och de planer han har på att lära unga muslimer detta – alltså anlägga “moteld” mot den IS-propaganda som hotar att kidnappa dem.
Bad han om ursäkt? Inte vad jag hörde. Däremot uppfattar jag honom som en del av de goda krafter som måste samlas för att kunna bemöta de onda.
En ung samisk kvinna berättar att många säger “lapp” istället för “same” och att ju längre söderut man kommer i Sverige desto mindre vet människor om samer. Men, tänker jag, är det så konstigt att man vet lite om sånt som inte finns i ens närhet? (Såvitt man vet, för hur ser man att någon är same?) Okunnigt, javisst, men illasinnat? Kränkande?
OK, att det heter ”same” trodde jag faktiskt alla visste. Men ta det som exempel: Om nån spelar dum – ska man låta dem komma undan med det och dra sig undan i kränkthet? Nä, det tycker inte jag. Tryck ner den för en själv självklara kunskapen i halsen på dem. Så många gånger man bara orkar. Och så några till. 🙂 Omgivningen kan höra det, även om dummingen framhärdar.
I den bästa av alla världar skulle förstås inga fördomar finnas, inga krig, ingen terror, inga missförstånd eller kränkningar … Innebär det = Inga människor? Soran Ismail hade ju en teori i “Absolut svensk” om att vi kanske först måste hitta en annan bebodd planet för att alla jordbor ska kunna hålla ihop – mot det yttre hotet.
Så tänker jag... 🐾 
Jag tänker nog också att det inte finns något uppenbart kränkande i att anse att människor bör ta ställning – och att det alls inte är samma sak som att be om ursäkt för vad andra gjort, även om man delar vissa yttre attribut.
Nyss hemkommen från en sektkonferens är det bara att konstatera vikten av en yttre fiende för att få en grupp att hålla ihop. Lite utomjordingar kanske vi skulle må bra av. Men ofta blir ”fienden” något som borde vara närstående – en ung kvinna som tidigare varit med i en karismatisk kristen grupp, med tungotal och djävulsutdrivning och sånt, i sin process att hoppa av med stor vånda vågade sig in på förbjudet område: en gudstjänst i Svenska kyrkan. Något de flesta av oss antagligen skulle tycka är väldigt harmlöst. Jag tänker att det kanske inte är en slump att de tongångar man hör från militanta muslimer mer verkar riktas mot kristna och judar än t.ex. hinduer och buddhister… Så om det ska funka riktigt bra med utomjordingarna är det nog bra om de har två armar och två ben, och inte ser ut som maneter 😉
GillaGilla
Jag är helt oreligiös (men kvar i Svenska Kyrkan). Om nåt terrordåd gjordes i kristendomens namn skulle jag nog gärna vilja klargöra att vi inte alla är farliga. Vore jag religiös borde det väl vara extra viktigt för mig att försvara min religion? Gissar jag.
Om nån däremot krävde min ursäkt? ”Extremt kränkt” tror jag inte jag skulle bli då heller, snarare lite ”Vaf-n menar du – jag har ju inte gjort nåt!”
Intressant fråga: Kan vi sluta oss samman inför manet-hot? 😉 Hmmm… finns ju science-fictionvarianter, fast förvånansvärt ofta med armar o ben… Får suga på den.
GillaGilla
Blir så pratsugen när jag läser dina bloggar. Tror att vi skulle trivas. Om människor ändå kunde mötas utan laddning. Bara inställda på att lyssna och säga att jahaaa, tänker du så? Så här tänker jag o.s.v.o.s.v. Gud vad mycket vi har att lära.
GillaGilla
Roligt att du också tycker så. För mig är det som att kunna samtala med vänner när man vill utan arrangemang eller ens behöva resa sig ur soffan. Passar bra för en osocial/halvsocial latmask som jag. 🙂 (Oväntad bonus för mig som började skriva bara för mig själv, först opublicerat. =
GillaGilla
Vill bara påpeka att Stockholm har flest samer i hela landet, och samer återfinns över hela Sverige så de är nog inte så avlägsna som du tror, men eftersom skolan och samhället så sällan talar med dem och samer så sällan får plats i det offentliga rummet så finns det en tro att de bara bor i kojor på fjället…
GillaGilla
Ja, jag nog aldrig reflekterat om jag öht stött ihop med en same (vilket jag ju troligen gjort).
Borde jag det? Vet inte. ❓
GillaGilla