Nu är jag här igen. Hade ju tänkt släppa plaststruparna, men när jag lyssnar på Studio 1 slår min vanliga sjuka till: Jag vill ju BEGRIPA hur folk resonerar, särskilt de i ansvarig ställning. Men här går det INTE! Jag gör ett nytt försök att sortera ut vad som egentligen sades i  programmet. Medverkande var Bosse Lindqvist, mannen bakom dokumentären “Experimenten” som drog igång hela skandalen, och KIs styrelseordförande Lars Leijonborg.

Karolinska Institutets styrelse (Konsistoriet) har tillsatt en oberoende granskning, och därmed lugnat allmänhet och media. Men nu påpekar Lindqvist att granskningen endast ska gälla “det som faller inom Konsistoriets ansvarsområde. Det är alltså inga medicinskt vetenskapliga sakfrågor som ska bedömas.” (Citat ur instruktionen)

Om man inte får kolla om det VAR forskningsfusk låter det onekligen svårt/omöjligt att bedöma om rektor handlat korrekt när han, trots granskarens uttalande, frikände. Eller är jag dum nu❓❓

Styrelseordförande Lars Leijonborg förklarar att styrelsen inte har rätt att lägga sig i vetenskapliga frågor. Men: då borde väl utredningen inte ha initierats av styrelsen, utan ex vis regeringen? ❓❓

Precis som haverikommissionen efter  Quickskandalen, den s k Bergwallkommissionen , som Leijonborg nu vill dra paralleller till. För där, säger Leijonborg, var ”poängen inte att ändra domstolarnas beslut utan att bedöma om domstolarna gjort sitt jobb. Precis så är det här. Nu ska bedömas om rektor HANTERAT frågan på korrekt sätt. Processuellt.“

❓❓ Men? Nyss sa samme man att ALLT skulle utredas. Nu krympte det raskt till en bedömning om rektorn handlat formellt korrekt, utan att alls gå in på själva sakfrågan.

Och i Quickärendet  känner jag inte igen Leijonborgs beskrivning. Regeringen tillsatte Bergwallkommissionen som en haverikommission, efter att Quick blivit frikänd för alla 8(!) morden. Själva skandalen låg i att de ursprungliga, fällande morddomarna hade byggt på ett manipulerat underlag. (Låter inte det obehagligt bekant?)

Bergwallkommissionen grottade verkligen ner sig i förundersökningar, tingsrättsakter, vallnings- och rekonstruktionsfilmer, journaler och förhör. Hade  man begränsat sig till att som Leijonborg säger ”bedöma om domstolarna gjort sitt jobb” hade det gått fort: Själva morddomarna var nog korrekta –  OM inte rättens underlag varit manipulerat.

Så på det sättet är det “precis likadant”: om inte Macchiarinis rapporter hade innehållit “lögner, utelämnande av viktiga fakta och friserade beskrivningar”, som den oberoende utredaren sammanfattar det, hade det (förstås!) inte varit något forskningsfusk. En lögnare som inte ljuger är ju ingen lögnare.

Om det man vill komma fram till är att rektor nog agerat (formellt) korrekt bör man nog akta sig för att kolla forskningsfusket. Leijonborg framhåller att rektor faktiskt – helt korrekt – beställde en oberoende utredning. Vars slutsatser han visserligen bestämde sig för att strunta i, men det jämför Leijonborg med att en domare inte alltid följer sakkunnigas rekommendationer. Fast i en normal domstol måste man förstås redovisa sina domskäl. Det tycker Leijonborg tydligen inte att rektorn behöver. Trots att rektorsbeslut märkligt nog inte går att överklaga, och endast kan ändras av rektor själv. ❓❓

Rektorns friande från forskningsfusk är enligt den oberoende granskaren dessutom anledningen till att artiklarna med lögnerna om de framgångsrika operationerna fortfarande ligger kvar hos de ansedda vetenskapliga tidskrifterna. Alltså gäller som sanning – och i värsta fall inspirerar efterföljare. 😦

Men KIs granskning ska alltså gälla formalia. Nä, det förblir obegripligt för mig. ❓❓

Leijonborgs uppfattar läget så här: “Bosse Lindqvist säger vissa saker. Sen säger andra, högt meriterade personer som har anledning att bli trodda på sitt ord, att det där är fel.”

❓❓ Det var nytt för mig. I dokumentären ser jag inga lösa journalistpåståenden, alla bevis är tvärtom noggrant redovisade. Och jag har heller inte sett någon ifrågasätta sakuppgifterna i dokumentären, tvärtom har mera information dykt upp sen den visades.

Däremot väcker Leijonborgs framkastade påstående  frågetecken, eftersom han inte vill svara på frågan vilka dessa ”högt meriterade personer som har anledning att bli trodda på sitt ord” är, och vad de egentligen ifrågasätter. ❓❓ Lindqvist säger att han frågat efter programmet och fått ett  enda namn – nämligen rektorns(!). 😦

Det hoppas jag verkligen bara är hörsägen. Det oroväckande är att det stämmer med resonemanget ovan om den oerhört begränsade granskning styrelsen vill ha.

Jag kan bara hoppas att den nya externa utredaren tolkar sina direktiv lika kreativt som den förste. Annars hade hans utredning inte visat mycket.

Allra mest hoppas jag att ingen inspireras av de lögnaktiga artiklarna och att det INTE stämmer att Macchiarini nu fortsätter sin verksamhet i Ryssland. 😦

Slutligen kan det behövas en god nyhet: Det finns hjälp att få! 

Läkartidningen skriver om Att förhindra och hantera skandaler:

Inga system eller organisationer är immuna mot säkerhetsproblem. Däremot finns det olika sätt att i första hand förhindra att skandaler uppstår och i andra hand hantera skandaler då de uppstår.

En viktig del i det förebyggande arbetet är riskanalyser och analys av varningssignaler. Om problemet väl är ett faktum handlar arbetet om att erkänna felet för att kunna finna orsaken, och därefter om att lära av vad som hänt för att förhindra upprepning.

Vassego KI, det är gratis! 🙂

Och just när jag ska publicera detta, kommer meddelandet:
Nu agerar Kungliga vetenskapsakademin. YESS!