… och ner som en pannkaka.
Ju högre man stiger, desto större blir fallet. (Det Ă€r dĂ€rför man bör uppföra sig pĂ„ vĂ€g upp, man kan komma att trĂ€ffa samma personer pĂ„ vĂ€g ner…)
Vem minns de tvÄ gÄnger pÄ 80-talet nÀr vi hade lite otur vid utnÀmnandet av à rets Svensk?
1985 blev Refaat El-Sayed inte bara utnĂ€mnd till Ă
rets Svensk utan ocksÄ korad till decenniets superentreprenör. Han var dessutom mycket folkligt populÀr, Äkte bland annat Vasaloppet efter att ha lÀrt sig skidÄkning i en instruktionsbok. (Han hamnade pÄ 38:e plats bakifrÄn).
Aktierna i företaget han köpt för lÄnade pengar steg rekordsnabbt och han blev raskt miljardÀr. MÄnga smÄsparare satsade ocksÄ i nya Fermenta, som skulle bli en ny bioteknikjÀtte med Volvo som största delÀgare.
Sen avslöjades att han ljugit om sin doktorsexamen i mikrobiologi. Allt sprack, aktien störtdök, tiotusentals aktieÀgare förlorade sina pengar. SmÄningom dömdes El-Sayed till sex Ärs fÀngelse och nÀringsförbud  för bland annat grovt svindleri och grov oredlighet mot borgenÀrer. Det verkade som om Fermenta egentligen aldrig gÄtt med vinst.
En del av hans framgÄng har sagts bero pÄ att ingen riktigt förstod vad han sa. NÄgra av hans nydanande ordsprÄk lever vidare:
”Vi simmar alla i samma bĂ„t.”
”NĂ€r katten tappar mössan dansar rĂ„ttorna pĂ„ bordet.”
HjÀlte-typ: Self-made man av folket: Jag gör er alla rika.
Ă
ret efter var det dags för Hans HolmĂ©r att bli Ă
rets Svensk. Han var lÀnspolismÀstare i Stockholm nÀr Olof Palme mördades och utsÄg sig sjÀlv till spaningsledare för mordutredningen, i spetsen för ett antal höga polischefer.
Han höll mĂ„nga presskonferenser, utlyste belöningar, visade fantombild av mördaren och viftade med stora revolvrar. Han verkar ganska omgĂ„ende ha bestĂ€mt sig för ett ”huvudspĂ„r”, det sĂ„ kallade kurdspĂ„ret, och förklarade att det var sĂ€kert till 95 procent. Snart skulle fallet vara löst.
1986 utsĂ„g Rapport honom till Ă„rets svensk för att han ”lett spaningarna efter Olof Palmes mördare med okonventionella och omstridda metoder samt obruten optimism”.
Ett par mĂ„nader senare var han ute i kylan. Kritiken, bland annat frĂ„n Ă„klagarhĂ„ll, hade blivit för stark. En del hĂ€vdar att han slösat bort hela första Ă„ret efter Palmemordet pĂ„ sitt ”huvudspĂ„r”. Ăven sen han avgĂ„tt fortsatte han att tro pĂ„ det, anklagades smĂ„ningom för att ha haft koppling till en hemlig utredning av samma spĂ„r, hördes av Konstitutionsutskottet och dömdes till dagsböter.
SjĂ€lv minns jag mest hans presskonferenser, sĂ€rskilt den med revolvrarna, och de fina (hemstickade?) tröjorna han alltid var iförd, till skillnad frĂ„n de andra kostym- eller uniformsklĂ€dda snutarna. Det verkade sĂ„ trivsamt – och det fanns stickmönster till dem i veckotidningarna.
Och sÄ hans fÀrgrika sprÄk, förstÄs. Han beskrev spaningsarbetet med citat frÄn stora tÀnkare, fyrar och förliga vindar. Men allra oftast det lugnande beskedet att han nu kunde se
”Ljuset lĂ„ngt bort i tunneln”
HjÀltetyp: Han gav oss hopp och trygghet: Jag fixar det hÀr. Snart.
Och sÄ nu senast nÄgon som inte lÀr bli à rets Svensk i första taget:
Paolo Macchiarini, som slog vÀrlden med hÀpnad nÀr han 2008 genomförde vÀrldens första transplantation av ett donerat organ som fÄtt ett hölje av patientens egna stamceller. Man verkade ha kommit tillrÀtta med det ena stora problemet vid organdonation: risken för bortstötning.
PÄ nÀtet hittar jag lyriska patienthyllningar som berÀttar om en djÀrv kirurg som Ätog sig operationer deras vanliga lÀkare inte vÄgade sig pÄ. En hemsida, Paolo Macchiarinis vÀnner, startades i augusti 2010 av tacksamma patienter och anhöriga som samlade vittnesmÄl, som jag förstÄr google-översÀttningen för att de ville behÄlla kirurgen i Italien. Han hade ju vissa rÀttsliga problem dÀr. Men det senaste patientvittnesmÄlet pÄ sidan Àr frÄn maj 2011.
Det var vÀl dÄ Macchiarini var redo att ta sig an nÀsta problem. PÄ Karolinska i Stockholm skulle man lösa organbristen genom att helt enkelt göra konstgjorda strupar. Operationerna skulle starta redan nÄgra mÄnader efter anstÀllningen, och utan föregÄende djurförsök.
DĂ„ gick det fel. Och fortsatte att gĂ„ fel, medan ansvariga i det lĂ€ngsta hĂ€ngde sig kvar i alltmera vitnande fingrar. Jag har skrivit om det.Â
Macchiarini fortsÀtter sitt arbete i Ryssland medan utredningarna pÄgÄr hÀr.
HjÀltetyp: Jag rÀddar liv nÀr det verkar omöjligt.
SĂ„ tĂ€nker jag... đŸ 