Låter det lite krampaktigt, som en missuppfattning av positivt tänkande? Kanske.

Men jag minns en kompis som hade problem med badrummet i sin nyinköpta lägenhet. Rättare sagt, problemet var att det inte fanns några problem: Badrummet var nyrenoverat och fräscht. Men JÄTTEskärt – laxrosa, som man kallade tanternas underkläder när jag var barn. Och det var inte hennes färg. Hon blev ganska lättad när de fick en läcka, så att det verkligen MÅSTE åtgärdas.

Såna är vi också: Om det egentligen inte behövs har vi svårt att motivera en investering. Man kan kalla det för nåt ädelt (miljömedvetenhet eller så), men vår naturliga snålsamhet spelar helt klart in. 😉

Detta har hänt sen sist: “Felanmälan” har varit här och tittat. “Fuktighetsmätaren” har varit här och mätt. Hans apparat blinkade rött i taket, men inte i väggarna(!). Då ville han kolla med grannen ovanför, men de  var inte hemma… Min fantasi drar igång: Har de rest bort med kranen på?

Väggkaklet fortsätter att långsamt lossna på allt flera ställen, imorse blängde jag misstänksamt mot taket ovanför duschen. Fortsättning följer, och spänningen stiger! Dags för spänningsmusik:

Den goda nyheten är att vi nu kan fixa till det precis som vi vill ha det, själv har jag länge velat ha vägghängd toa. Jag säger bara: RÖREN! 😠 Slippa krypa runt och försöka komma åt att göra rent där bakom åtminstone nån gång ibland. Ju mer vi försökt dölja rören desto svårare har det blivit att komma åt att städa. GRRR!

På ett forum läser jag nu: “Det gör ingen större skillnad med vägghängd toa när det gäller städning.” En annan forumdeltagare tar orden ur munnen på mig: “Du har inte städat många toaletter, va?” Jag har hört rykten om att de som bestämt utformning och placering av toaletter inte heller har städat många toaletter. Åtminstone inte bakom…

Ett annat irritationsmoment i badrummet har länge varit klinkerfogarna, som en gång varit ljusa, men med tiden fått väldigt skiftande färg. Vi gjorde ett misslyckat försök att göra dem mörka istället… Nu talar vi inte mer om det. 😉

Nu roar vi oss med att läsa in oss på olika hemsidor och nätforum – maken mest om teknik och underarbete, jag mest om utseendet och för- och nackdelar med olika lösningar. Jag tycker det är jätteroligt att kolla badrumsinredningar, både på nätet och i butik. Jag gillar sagor också, och det här är åt samma håll: Fullt med glassiga miljöer, alla med det gemensamt att det finns obegränsat med plats (och pengar, förstås). Man har palmer i jättekrukor och jag ser en enorm glasburk med stora stenar, perfekt matchande klinkerfärgen.

Då minns jag mäklarannonsen med alla de gröna frukterna (vilken sort?). De fyllde badkaret, låg i drivor på bordet, köksbänken och golvet. Jag vet inte hur många som var intresserade av att köpa lägenheten, men den mest lästa annonsen blev det. Nu ser jag på Hemnet en lägenhet där man lyckats klämma in en Ikeafåtölj bredvid badkaret. Det ser  trångt ut till och med på mäklarfotot, men jag inser förstås att det ska väcka “spa-känsla”.

Så vill inte vi ha det. Och vi tycker det känns onödigt med både takdusch och “mikrofondusch”. Dusch i badkaret är det vi har plats med. För badkar, det vill vi ha!

Det franska badrum som beskrivs i en blogg jag snubblar in på vill jag inte heller ha: “När du vill spy och skita samtidigt”:

”I ett franskt badrum gäller det nämligen att klämma ihop alla möbler så mycket som möjligt och sedan lämna ett stort dansgolv i rummet, ifall man blir sugen på att plötsligt öva tango när man sitter och funderar.”

Nä, det mesta blir sig nog ganska likt, fast snyggare, mera praktiskt och lättstädat.

Min blåa keramikfågel ska få bo kvar på väggen, men vi måste nog skiljas från vår älskade badanka.

Det känns lite vemodigt, eftersom den minner om den första tiden med maken, när vi svärmade vid vattendrag med (levande) andpar. Men badproppsankan har tyvärr inte åldrats med samma behag som vi själva, utan med tiden blivit ganska inkontinent, och läcker länge efter varje bad.