Såg ett roligt klipp som just nu sprider ryktet om hur klantiga vi är i Kista, åtminstone de av oss som är rånare: Inbrott på blanka förmiddan. Roligast är när de ska fly med tjuvgodset: Först kommer den ena inte upp på moppen för att brallorna är så (moderiktigt?) nerhasade, sen hänger kassen med stöldgodset öppen så att stöldgodset börjar trilla ut. Näst roligast är kunder och väktare som strövar runt, stannar och tittar till – och går vidare. ”I Kista är vi vana.”, liksom. 😉 Fast man HAR ringt polisen, och rånaren HAR faktiskt pistol – även om den verkar ha hakat upp sig när han försöker skjuta skrämskott.

Sammanfattningsvis: Inte deras dag.

Och varför i all världen ville de baxa in moppen i affären?

Den filmande unge mannen hade tänkt säga till att man inte får åka moped i gallerian, men ändrade sig när han såg pistolen. “Då tänkte jag att det kanske inte var så jävla bra att säga till dem om moppen.” Smart tänkt, han är nog inte från Kista. Eftersom pistolen inte funkade fortsatte han istället att filma i väntan på  polisen.

Delar av rångodset hittades sen längs flyktvägen och kort efter händelsen läser jag att två män greps ”i samband med en fordonskontroll vid McDonalds i Akalla”. Var det fel på moppen också?

Det påminner mig om när vi såg några inbrottstjuvar i arbete för många år sen. “Våra” rånare var smartare på så sätt att de passade på när affärerna var stängda och det inte var mycket folk i närheten. Men annars finns vissa likheter.

På hemväg över den stora parkeringsplatsen i Farsta såg vi att en glasruta i en butiksdörr var inslagen. Därinne gick två män omkring och plockade åt sig främst cigarretter, tror jag. När de såg oss försökte de sjasa bort oss, men fortsatta sen sitt arbete. Det här var i tiden före mobiltelefonerna så vi kunde varken filma eller ringa polisen. Det var visserligen så länge sen att jag tror att polisstationen i närheten var bemannad, men den låg på andra sidan centrum, så vi tänkte först se vart de tog vägen. För de verkade inte ha nån bil – eller ens moppe.

Småningom kom de krypande ut genom hålet i dörren, fräste ilsket åt oss och sprang iväg, med tappade cigarrettpaket som ett spår efter sig. Vi följde efter tills de sprang in i ett höghus i alldeles närheten.

Efter en stund kom faktiskt polisen och vi talade om att tjuvarna försvunnit in i porten. Sen dök en tant upp och tog över som vittne, trots att vi inte sett henne tidigare och undrade vad hon egentligen hade kunnat se.

Vi antog att tjuvarna kände nån i huset och skulle kunna gömma sig där, eller åtminstone byta kläder. Om de sen gick ut en och en var det ju svårt att känna igen dem. Det fanns många lägenheter i huset att leta igenom, plus en källare, som säkert hade egen ingång och möjligen var ansluten till andra hus.

Men efter en stund kom de ut – genom samma port och i samma kläder, alltså lätta att känna igen även för närsynta mig. Vi sa det till polisen, men tanten var tveksam: “Jag är INTE riktigt säker på att det är de.” Nä, det är klart, tänkte jag, du har väl inte sett dem.

Det intressanta var att polisen automatiskt lyssnade mer på tanten än på oss. En tant var tydligen mera trovärdig än ett ungt par, oavsett vem som sett vad… Undrar om det gäller även idag, när jag själv är tant?

Så jag sa till polisen: “Ja, om ni vill ta dem så går de där. Men ni gör förstås som ni vill.” Då tog polisen några tveksamma steg mot dem – och de började springa.

Plötsligt blev vi mer trovärdiga. 🙂