Mycket av det man lärde sig i skolan har man inte haft så stor nytta av. När jag skulle beställa mat på franska hade jag ingen hjälp av den vackra dikten jag fortfarande kan utantill. Det blev ofrivilliga grodlår i alla fall. Och jag tuggade i mig det. 😉

Men en del annat skulle jag gärna ha velat lära mig grunderna till i skolan, istället för att behöva tugga i mig allt under resans gång. Det viktigaste är kommunikation. Och då pratar jag inte bussar, utan samtal och dialog. Visserligen är små barn kommunikationsgenier.  Men småningom blir kraven mer sofistikerade.

Överallt stöter jag på människors förtvivlade försök att kommunicera med varann. Jag bortser nu ifrån alla som av nån anledning gör en sport av att provocera eller vränga till vad någon sagt för att visa hur dumma alla andra är. Nä, jag tänker på dem som verkligen försöker förstå, och få andra att förstå.

Varför är det så svårt? För det är det. Jag märker att jag återkommer till detta gång på gång, helt enkelt för att det dyker upp i relationer av alla slag: mellan människor, grupper, länder.

Överallt ser jag varianter på:

Du lyssnar aldrig på mig! Du förstår mig inte! Så var det faktiskt inte alls! Det har jag aldrig sagt! Du minns fel! Ska du säga! …och så vidare…

Som jag förstår det lever var och en lever i sin verklighet, med sina minnen och tolkningar. Om man utgår från det kommer det som härliga överraskningar och ger en djup samhörighet när man kan känna igen varandras verkligheter. Men om man sorterar i ”mitt-sätt-eller-fel-sätt” så får man ett ensamt och trist liv, omgiven av idioter som man bittert ser ner på från den upphöjda plats man (tror att man) befinner sig på.

Det har ingenting med bristande intelligens att göra. Justitierådet Göran Lambertz verkar ha hamnat där i Quick-fallet, som jag skrev om förra året: “När alla är dumma utom man själv kanske man bör tänka efter lite”. Och han verkar bli kvar i sin tunnel. 😦

Jag har tidigare citerat Jill Bolt Taylor, och gör det igen.

For me, it’s really easy to be kind to others when I remember that none of us came into this world with a manual about how to get it all right.

Läs gärna flera tänkvärda citat av hjärnforskaren som tog chansen att studera sin allvarliga stroke “inifrån”(!). Och som skrev om vårt tänkeri:

Although many of us may think of ourselves as thinking creatures that feel, biologically we are feeling creatures that think

Alltså: Vi får helt enkelt utgå ifrån hur våra – och andras – hjärnor funkar, istället för hur vi tycker att de “borde” funka. Vi är nämligen varken rationella eller förnuftiga, utan i hög grad känslostyrda. Men systemet är ändå så pass ändamålsenligt att det hjälpt oss att överleva hittills.

Till och med våra fördomar har en funktion, det är därför alla har såna. De ingår i hjärnans sätt att sortera och kategorisera en brokig omgivning, för att vi inte ska drunkna i intryck. Soran Ismail sa apropå TV-programmet om fördomar, ”Absolut svensk”:

”Vi har alla fördomar, och det är OK. Det är bra att mina fördomar blir tydliga för mig, för då får jag en chans att bearbeta dem. För det som är relevant är hur vi agerar.”

Och allihopa minns vi “fel”. Fast på olika sätt. För våra minnen ligger inte lagrade som fakta på en hylla, redo att plockas fram. De skapas av oss, och återskapas varje gång vi tar fram dem: När vi ser eller hör något, tolkar vi det automatiskt efter egna erfarenheter. Det som ska sparas knyts sen till relaterade känslor, bilder, lukter, ljud, och lagras i långtidsminnet. Med tiden tolkas minnet om och påverkas av nya intryck. Speciellt om det är något man ofta tänker på.

Visst är det otroligt att vi överhuvud taget nån gång kan tycka att vi förstår varann?

Själv förstår jag mig inte alltid på ens mig själv. Ett sätt att även förstå åtminstone EN annan människa, som jag testat och tycker är magiskt, är “dialog med spegling”! Och jo, jag har förstås skrivit om det också: ”Vad är kärlek? Och Imago?”  (Märker att det här börjar lukta reklam för egen blogg, men det beror på att jag funderar så mycket just kring detta.)

Den som säger “Du lyssnar aldrig på mig!” har faktiskt rätt. För problemet är att vi inte lyssnar på varann. Riktigt lyssnar, utan att tänka ut motargument och försvara oss mot det vi uppfattar som angrepp. Jill Bolt Taylor igen:

Just like children, emotions heal when they are heard and validated.

Ett försök till beskrivning av den speglande dialogen:

Förutsättning: A och B vill båda göra sitt bästa för att få ett fungerande förhållande. Ingen fegar ur eller angriper den andre.

A vill prata om en tanke eller känsla och ber B om ett samtal.

A ger sitt jag-budskap: ”Jag känner… när…”

B lyssnar, kopplar bort sig själv och koncentrerar sig på att exakt ta in hur A upplever det, utan att svara, kommentera – eller ens instämma. Vid behov ber B om förtydligande.

När B förstått bekräftar han/hon genom att spegla: ”Som jag förstår det, känner du… Stämmer det?”. Det innebär alltså INTE att B tycker att A har rätt, utan bara att partnerns tankar fångas upp, som i en skål.

Detta upprepas tills A känner sig helt förstådd, och inte har mer att säga om saken. Utan mothugg och försvar går det ofta förvånansvärt fort.

Om man vill (och orkar!) kan man sen direkt byta roller, så att B på samma sätt kan lägga fram sina tankar (om detta eller annat). Annars kan man ta det en annan gång, när man fått smälta dagens samtal.

Tekniken är enkel, men att lyckas JÄTTESVÅRT! Tro mig, jag har försökt, med omstart på omstart. Men just svårigheten gör det spännande och lärorikt. Man får chansen att respektfullt hälsa på i någon annans verklighet. Världen vidgas.

Eftersom det ändå är en väldigt konkret övning, enkel att förklara även för barn, borde den vara lätt att genomföra i skolundervisningen. Den bakomliggande teorin är enkel att förklara med berättande exempel ur livet, som barnen kan känna igen. Och själva bidra med.

SIMSALABIM: Ett nytt obligatoriskt skolämne alldeles gratis, det behövs varken läromedel eller teknisk utrustning. Det kan ge direkt utdelning vid elevkonflikter.

Och förhoppningsvis finnas där som en möjlighet senare i livet. Lagrat i vårt märkliga minne.