Den sista officiella berlinerbjörnen dog ju förra året, vid 34 års ålder och vi tyckte nog att man såg mindre av den även i turistiska sammanhang. På vårt hotell satt visserligen en nalle i jätteformat, full med klistermärken, men vi har inga bildbevis – en bild man “kan ta när som helst” blir sällan tagen…

Däremot började vi se små gröna gubbar vart vi gick. Inte från Mars då, utan jag kände igen dem från gamla DDR. Det var östtyska “Herr Gårman”, men nu fanns han inte bara på trafikljus, utan hade invaderat hela gatubilden, med egna affärer, och förstås, on-line-shopping.

Vet inte om det bidragit till hans popularitet eller om det bara är jag, men nog tycker jag att han ser ut som om han är VÄLDIGT glad att se mig. Och varför har han inga armar? 😉

Däremot hade han till och med Rickshaw-reklam.

Jag läser mer om ”Ampelmännchen”, skapad 1961, alltså samtidigt som muren restes. Skillnaden är att han överlevt och verkar frodas som aldrig förr. Det sägs att japanerna är intresserade och en app lär vara på väg…

Den piffiga hatten lär vara inspirerad av ett foto av östtyske statschefen Erich Honecker i halmhatt. Efter murens fall var det tänkt att alla Ampelmännchenljus i det tidigare Östtyskland skulle bytas ut mot ljus av (väst)tysk modell. Men det blev protester mot att ta bort den charmiga gubben. Alla de gröna männen i olika utförande är delar av kampanjen för att rädda honom, och nya trafiksignaler med Ampelmännchen har installerats bland annat i före detta Västberlin. I jämställdhetens namn lanserades 2004 i staden Zwickau en kvinnlig variant, Ampelfrau.

Ampelmännchen ingår i det som kallas för Ostalgi – nostalgi till det gamla öst. Jag har för mig att den gamla Trabantbilen blev eftertraktad ett tag. Nu finns det “ostalgie-partys”, i TV visas “ostalgie-shows”, och man kan nätshoppa i Ossiladen. Ostalgin har till och med fått en egen kategori på ebay: ”DDR & Ostalgie”.

Dessutom såg vi, liksom förra gången i Berlin, “Trabi-Safaris” puttra genom stan. På hemsidan www.trabi-safari.de ‎ erbjuds en kort instruktion om hur man hanterar den gamla Trabanten, även kallad ”pappkamraten”. Man får ett ”kökrkort”, och sen bär det av på sightseeing.

Nu hittar jag även ett “Ostel”, ett hostel där man bor i äkta DDR-miljö. Det ligger (givetvis) vid Ostbahnhof , klockorna i receptionen visar även tiden i Moskva och Havanna och rummen är tidstypiskt inredda. På videon visar ägaren bland annat upp det oförglömliga östtyska toapapperet och utlovar en “brutal erfarenhet” – för den som särskilt ber om det. Tyvärr hittar jag inte klippet där han beskriver papperet så målande att jag direkt känner igen mig: som en blandning av kräpp- och sandpapper, som gjorde ”jeden Arsch rot”. (Och det tänker jag INTE översätta!)

Han hade ärvt sina rullar. Nu finns det att köpa på e-bay, helst i originalförpackning.
Just nu: Två rullar för 7,9 EUR!