Jag har bott vid tunnelbana i stort sett hela mitt liv – och det vet man ju hur farligt DET är! Även om jag aldrig märkt nåt. Numera finns vi till och mera nära ett av ställena där bilar ideligen brinner och folk skjuter på varann. Sägs det. Fast vi märker inget. Utom gänget som sitter med pavorna på gräset vid centrum, men så gör man ju på chica Söder också, har jag sett på nyheterna. 

Och så hör vi förstås polishelikoptern ibland. Vi brukar vinka från balkongen och sen kollar vi nyheterna på nätet och kan hitta t ex det oförglömliga mopedrånet. (Favorit i repris):

För någon vecka sen var helikoptrarna ovanligt envisa. Även i Facebookgruppen för vår bostadsrättsförening diskuterades livligt vad som hänt, för det verkade vara flera helikoptrar som länge hovrade över den lilla ån i närheten. (“Hovra” heter det när helikoptern står stilla, det vet man när man bor här. 😉 ) En granne meddelade upphetsat: “Nu hör jag skott!”. Fast det gjorde ingen annan (inte ens vi) och inget mer meddelades om detta, inte i nyheterna dan efter heller.

Men några dagar senare hände nåt, tror vi.  Vi gick vi och la oss hyfsat tidigt. Just när jag skulle till att somna började det knalla utanför sovrumsfönstret. “Kan det vara fyrverkeri – fast utan ljus?” Väckte maken, för själv har jag ju så vitt jag vet bara hört skottlossning på film. Han är född på landet och tyckte det lät som en hemvärnsövning. Fast mitt i natten? Och mitt i bebyggelsen? Utan förvarning?

“Vi kanske ska gå upp och flytta oss till ett rum som inte vetter åt skotthållet”, kom vi på. Sen satt vi en stund i soffan och letade nyheter på nätet Men det stod inget. Ingen granne verkade reagera heller, varken på Facebook eller IRL. Inga skrik eller sirener, bara ihållande skottlossning (eller-vad-det-nu-var?)

Inte vågade vi ringa till polisen heller, för vi minns vad som hände den gången vi slog larm om att det brann (också sen kväll utanför vårt sovrumsfönster, faktiskt): Inget. Det var inte bara det att ingen brandkår kom – inte minsta lilla tut, trots att de finns så nära. Nästa dag fanns dessutom inte minsta spår av eld  – vi kollade noggrant.

Morronen efter skottlossningen läste vi att en kille hade blivit skjuten i benet en bit bort. Men det stämde ändå inte. Grannarna där hade hört 5-6 skott, medan vi hört MASSOR! När vi tittade närmare efter stämde inte tidpunkten heller, det där hade hänt en och en halv timme efter det vi hört – jag kollade i vår historik när vi sökt nyheter. (Visst börjar vi låta lite som det galna gamla paret? Nog tur att vi inte ringde.)

Helikoptern lär i alla fall ha snurrat runt ända till tre på morronen, stod det på Flashback. Men det hörde inte vi. Vi måste ha sovit djupt efter uppståndelsen. Orsakad av en skottlossning som aldrig ägt rum. Eller? 😕

Ännu ett av livets många mysterier.