Är det ett tecken i tiden att den första studiecirkeln i negativt tänkande startar just denna Trump-höst? Negativt tänkande – ”bättre blir det inte” var från början bara var en kul idé, men kursen blev fullbokat, ja överbokad, på några dagar, läser jag. För det finns alternativa tankesätt till det positiva. Exempelvis visar Oliver Burkeman i “Motgiftet; lycka för pessimister” hur man kan våga acceptera livets ofullkomlighet och lära sig leva med osäkerhet, misslyckanden och det imperfekta.
”Vi kommer bland annat att tala om stoiker, smålänningar
och andra experter i konsten att härda ut”, säger cirkelledaren.
Till exempel pitebor. Dags för favorit i repris: Pessimistkonsulten – monolog och krampsång:
Och jag hittar en till bok, från 2014: ”Den lyckliga pessimisten – varför negativt tänkande är positivt”: Många som investerar i ”positivt tänkande” blir nedslagna när de inte uppnådde det de siktade på. Tänk om vi istället vågade vara realistiska och krassa. Ärliga mot oss själva och varandra. Vad är det värsta som kan hända? Att vi blir lyckliga pessimister.
Fast en av författarna är förstås ståuppkomiker. Så det kanske inte var på allvar…
För min del handlar det nog mest om att jag måste förbereda mig på det värsta för att sen kunna hoppas på det bästa. Jag brukar skylla på min livliga fantasi, som gör att jag kan se alla möjliga – och en del ganska omöjliga – hemska konsekvenser av det mesta som händer.
Då gör jag upp en plan B: “Hur gör jag om-utifall-att?” När maken insjuknade i stugan blev jag mer nervös än jag skulle ha blivit om vi varit hemma – med goda kommunikationer, pålitligt bredband och både närakut och vårdcentral i närheten. Men jag lugnade ner mig genom att kolla och tänka ut precis hur jag skulle göra för att få både läkarhjälp och sjukhusskjuts. När maken (ganska omgående) kryat på sig frågade jag vad han trodde jag kollat när han var sjuk. ”Fonus?” frågade han… Han känner mig väl.
Åter till den aktuella kursen. Cirkelledaren och psykologen Ida Hallgren påpekar hur självhjälpsböcker och positivt tänkande kan ha bidragit inte bara till personliga misslyckanden utan även till allvarliga samhällsproblem. Inför IT-kraschen och finansbubblan fanns det de som varnade oss, men majoriteten var överpositiva och missade alla tecken på att det höll på att gå åt helvete.
Och nu efter presidentvalet känns ju kursen brinnande aktuell, när man ser den totala chocken över att Clinton ändå inte blev president. Det lär anordnas flera kurser.
Negativt tänkande gör oss alla bättre rustade att klara katastrofer,
att bli mer handlingskraftiga och att tidigt lägga ner dåliga projekt.
Man kan väl även kalla det för realistiskt tänkande.
Som jag ser det: Om man försöker se på tillvaron så realistiskt man förmår (med tanke på sina mänskliga begränsningar) så är man sen fri att, förberedd på det värsta, hoppas på det bästa.
Och kanske till och med ta ut glädjen i förskott, så att man får vara glad åtminstone EN gång. 😉
Avslutar jag, helt positivt. Trots att jag faktiskt är Piteättling…
Så tänker jag... 🐾 
Det är inte fel med positivt tänkande men det får inte bli ett sätt att fly verkligheten istället för att ta itu med de problem som dyker upp efterhand. 😀😕
GillaGillad av 1 person
Hahaha, det här är jag i ett nötskal! Det första jag gör när jag tar in på hotell är att kolla nödutgångarna. Min handväska brukar vara ett lysande exempel på ”bra att ha”. Fast jag får faktiskt rätt ofta kommentarer om min åtminstone till synes glada attityd, till och med personal som behandlar mig på psyk och vet att jag emellanåt är bindgalen kan undra hur jag kan gilla läget. Men det är inte så mycket positivt tänkande som tanken att jorden snart går under ändå, så man får skåla i champagne medan man kan. 😛
GillaGilla
Det är rätt attityd! 🙂 Jag är väldigt gladlynt – ovanpå det där.
GillaGilla
Vad gäller självhjälpsböcker tycker jag att dom borde få stå kvar i butiken. Det enda dom hjälper är författaren att tjäna pengar.
För 20 år sedan så en väninna till mig ”du kan du vara så glad jämt fast du är så svart”
Jag kallar det norrländsk krasshet. Att veta att det kan gå åt helvete men vara glad på färden dit.
Människor behöver vara mer realistiska istället för positiva eller negativa.
GillaGilla
Jo (inåtandning), det är lite det jag far efter, ”Det går åt helvete i alla fall”, som de sjunger. O så lite galghumor på det.
GillaGilla