Plötsligt hade jag lyckats leka sönder mitt Googledokument med bloggutkast och idéer. Google frågade om jag ville rapportera felet till dem, men jag tackade nej. När jag sen testade ”bakvägar” att åtminstone kunna kopiera texten fick jag ett skrämmande meddelande: ”Google har blivit underrättat och söker en lösning”. HJÄLP! Vem har tjallat?  Var är de? (Kikar mig skrämt över axeln). 😱

Bestämmer mig för att lugna ner nerverna med att lägga ut lite bilder från vår promenad i solens sken för några veckor sen. Så mycket sol faktiskt att jag tog bilderna i blindo, så de blev som de blev. Men fint var det, några minuter ifrån vår port om vi går åt andra hållet än till galleria, T-bana, bussar, bio etc.

På bryggan verkade and-madamerna ha siesta. De bevärdigade oss inte med en blick, utan vände mest rumpan till.

De hade gott om plats. Människorna (inte bara vi) höll sig på respektfullt avstånd – mera som beundrande publik.

För behövande(?) finns fina ”björkbänkar”, att vila på.

Men vi gamla mänskor stävar oftast oförtrutet vidare.

… allra helst förstås på den mera romantiska delen av stigen längs den lilla bäcken, som faktiskt är ett kulturreservat, läste jag nyss: ”2006 inrättade Stockholms stad Igelbäckens kulturreservat för att bevara och utveckla odlingslandskapet, som har anor från bronsåldern men även visar hur området såg ut vid förra sekelskiftet. Kulturvärden och naturvärden hänger ihop och har till stor del skapats i mötet mellan människa och natur.”

Att  den sällsynta fisken grönling lever där, det hade jag hört förr.