Tänk om… vi håller på att sabba vår fantastiska förmåga att känna in varann? 😦 

För mig känns det konstigt och lite skrämmande när människor inte tar in omgivningens signaler – ens när de är mycket tydliga. Man blir liksom hjälplös. Jag tänker på en dålig chef på ett jobb för länge sen. När vår mest temperamentsfulle medarbetare ursinnigt stormade ut ur hans rum och smällde igen dörren så att putsen (bokstavligen!) rasade från väggarna antydde jag viss oro. Men chefen var fullständigt oförstående: han tyckte att de kom ”utmärkt väl överens”. ❓❗

För Trump verkar även den närmaste omgivningens betänkligheter lika ovidkommande som flugsurr. Blir det för irriterande slår han dem med (twitter)flugsmällan. Och han anser sig ha ”utmärkt goda relationer” till alla statschefer. ❓❗

Fast när jag tänker efter är det väl egentligen konstigare att vi (i allmänhet) faktiskt ÄR så fantastiska på att läsa av varandras känslor. Nu ser jag att det finns risk att vi äventyrar den förmågan.

Redan från början är den lilla människan fenomenal på att avläsa och härma andras ansiktsuttryck. Det är lätt att förstå nyttan för överlevnaden: det gäller att skapa kontakt för att vara säker på  att bli omhändertagen. Vem kan motstå en bebis leende – även när man misstänker att det mest beror på magknip?

För att utvecklas behöver vår hjärna relatera till andra hjärnor i sociala sammanhang, läser jag. Och samhället bygger på att vi kan läsa varandras sociala signaler – blixtsnabbt och oavbrutet. Hjärnans spegelneuroner är specialiserade­ på att härma det vi ser andra uppleva. Våra ansikten speglar våra känslor och ansiktsuttrycken förstärker dem. Om man är nere känns det som om man andas lättare efter att ha kunnat skratta åt eländet med någon (a k a galghumor). Och vem kan motstå ett pärlande barnskratt med mungiporna neddragna?

I en amerikansk undersökning mättes ansiktsrörelserna hos försökspersoner medan de tittade på foton av människor och tolkade deras sinnesstämningar. Det var tydligt att de omedvetet ”härmade” ansiktsuttrycken på fotona. När man gjorde samma test med försökspersoner som injicerat botox för att släta ut rynkor var det inte konstigt att de inte var lika bra på att härma – botox används ju just för att tillfälligt förlama ansiktsmusklerna. Det mera oväntade resultatet var att de dessutom hade svårare än de “normalrynkiga” att bedöma sinnesstämningen hos personerna på fotona.

Forskarnas slutsats var att det blir svårare att förstå andra människors känslor om man inte kan härma dem. Och den oförmågan har förstås en avgörande betydelse vid kommunikationen med andra människor –  vilket är särskilt ironiskt eftersom människor brukar använda botox för att fungera bättre i sociala situationer.

Dessutom verkade det som om ansiktsmusklerna inte helt återhämtade sig sedan botoxen slutat verka. Åtminstone i USA (där undersökningen gjordes) finns en trend att även ungdomar under 25 år använder botox. Och  man fruktar nu att de “frysta ansiktena” kan hindra ungdomar från att lära sig att uttrycka känslor. Någonstans såg jag också att barn som kommunicerar mera via skärm än ansikte mot ansikte riskerar att bli empatistörda.

En tanke slog mig. Jag trodde att det berodde på min ålder att så mycket verkar “överdrivet” nuförtiden: Yviga gester, barnsligt språk, photoshoppade (botoxade?) selfies, rasande ilska omväxlande med kramisar och sötchocker, TV-karikatyrer som tävlar och bråkar mer oresonligt än mycket små barn.

Men denna överdrivenhet kanske blir nödvändig för att alla ska kunna tolka världen och människorna?

Vi såg en videointervju med västvärldens mäktigaste man från åttiotalet, långt innan han blev USAs president. Där pratade han som en vanlig människa, med normalt ordförråd och fullständiga meningar med bisatser – till och med viss självironi! En teori var att skillnaden berodde på hans ålder. Men så kan det väl inte vara – han är ju jämngammal med mig!? 😳

Han kanske hel enkelt hänger med sin tid?

4 reaktioner på ”Tänk om… vi håller på att sabba vår fantastiska förmåga att känna in varann? 😦 

  1. Min rynkiga panna är rynkig igen efter att jag inte botoxat på ett år. Attans oxå. Det finns även en viss skillnad i mängd man använder utomlands och i Sverige. Ingen här vill se ut som en stenstod så här behöver man nog inte oroa sig för att vi ska bli ett uttryckslöst folkslag

    Gilla

    1. Nä, det här med ”frozen faces” är nog ett amerikanskt påfund. Som jag hoppas aldrig hittar hit.
      Jag visste ju att man härmar (även gester o kroppshållning) men inte att härmandet verkar vara så viktigt.

      Gilla

  2. Apropå chefen… Svaret till dig kan bero på att chefen tyckte det var något mellan medarbetaren och hen, att du inte skulle bry dig! 🙂 När jag arbetade som chef var jag alltid noga med att inte diskutera medarbetare med andra, däremot kunde jag (hoppas jag) lyssna in båda parter.

    USA har ju en president idag som inte har någon motsvarighet någonstans. Är han frisk? har jag funderat på emellanåt. Jag vet inte, men om han uppträdde mer vuxet som betydligt yngre som du berättar om, så kan man nog fortsätta fundera i de banorna. Om det skule vara så som jag funderar ibland så är det givetvis olyckligt att han har en så mäktig position. Det känns inte som om han har landets eller världens bästa i sina planer, skrämmande aktioner han har gjort flera gånger.

    Att läsa av andra människor, ja, det lär vi oss under hela livet. En del är väldigt duktiga på det, , dandra har inte alls samma förmåga eller vilja heller, kanske.Om den förmågan minskar är det förstås olyckligt, däremot känner jag mig tveksam till det…

    Gilla

    1. Om chefen: Så skulle det ha kunnat vara, fast inte med den chefen… Kan berätta mkt om vad han inte ”tog in”, ex vis att jag INTE ville veta var tjejerna drog upp brallorna efter besök i hans lägenhet…
      VDn var tydligen oxå desperat: När jag sa upp mig kallade han in mina två (rivaliserande) chefer o talade om att det var deras fel. Den ene tog åt sig o beklagade det. Den andre (gissa vem?) log vänligt medan VDn till slut, högröd med svällande halsådror, pekade på honom med ett darrande pekfinger o vrålade: ”Det är DITT fel!”
      Otroligt, men sant. Vilka jobb man haft.

      Trump är livsfarlig, vågar inte tänka på hans närhet till kärnvapen”knappen”.

      Gilla

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.