Det ska fan vara blogg-missionĂ€r! 😒

Jag, gamla mĂ€nskan, Ă€r ju fylld av entusiasm över hur mycket nytta och nöje man kan fĂ„ ut av nĂ€tet. SĂ„ fort jag fĂ„r en chans försöker jag dĂ€rför missionera bland lika gamla (och ÄNNU Ă€ldre!) vĂ€nner och bekanta. Det gĂ„r sĂ„ dĂ€r, kan jag sĂ€ga. Och jag begriper egentligen inte riktigt varför.

Redan för nĂ„gra decennier sedan(!) försökte jag göra propaganda för nĂ€tet. Jag knĂ„pade i FrontPage ihop den mycket enkla hemsidan hos en ideell förening (se nedan), och erbjöd mig att lĂ€gga ut texter och bilder frĂ„n medlemmarna. Det kom aldrig in ett enda bidrag. “Det Ă€r bara du som kan det hĂ€r, du Ă€r ju sĂ„ teknisk” sa nĂ„gra.

Just teknisk Ă€r jag ju INTE. Alls. Nyligen köpte jag Ă€ntligen ny mobil. “Det hĂ€r var ett GAMMALT SIMkort”, sa de (medlidsamt?) i butiken. Och jag hĂ„ller mödosamt pĂ„ att lĂ€ra mig det jag tĂ€nker anvĂ€nda – frĂ€mst GPS och kalender/kontakt – alltsĂ„ hjĂ€lp för bristande lokalsinne och minne.

Och sĂ„ lĂ€ser jag om forskningsprojektet  ”Ung teknik, Ă€ldres vardag” som studerat hur svenskar mellan 65 och 85 Ă„r anvĂ€nder sig av digital teknik. Det visar sig att  20 procent av dem inte har tillgĂ„ng till vare sig dator, mobil eller surfplatta.

SĂ„ det Ă€r inte bara hos mina kompisar det verkar finnas trösklar. En del “gillar inte att skriva” (möjligen avskrĂ€ckta av dĂ„tidens skola med alla bockar i kanten?), en del tror att nĂ€r jag pratar blogg menar jag Facebook, Twitter och Instagram – “och det Ă€r ingenting för mig”. (Det hjĂ€lper inte att jag sĂ€ger att det inte Ă€r nĂ„t för mig heller…) Jag misstĂ€nker starkt att en del associerar bloggar med Blondinbella & Co – och dĂ„ kan jag ju förstĂ„ att det blir svĂ„rt att identifiera sig… Sen finns de som aldrig just arbetat med datorer, och somliga Ă€r rĂ€dda för att överhuvud taget synas pĂ„ nĂ€tet, t o m i kommentarer.

Det sista kan jag förstĂ„, för jag hade ocksĂ„ hört mycket om troll och nĂ€that nĂ€r jag började blogga. DĂ€rför skrev jag först utan att alls publicera, dĂ€refter utan kommentarer, och under en övergĂ„ngstid med kommentarer jag mĂ„ste godkĂ€nna. Men efter fem Ă„r har jag aldrig fĂ„tt annat Ă€n positiva kontakter via bloggen. Alla tycker inte alltid precis likadant, men det gör ju inte saken sĂ€mre. 🙂

Allt beror – som vanligt – pĂ„ vad man gör av det. Filmerna om motorsĂ„gsmassaker sĂ„gs pĂ„ sin tid som exempel pĂ„ det s k “videovĂ„ldet” – fast det var ju inte videoapparaten som var vĂ„ldsam. PĂ„ Twitter har jag tidigare lĂ€st en del vĂ€lformulerade kortkommentarer. Sen kom Trump… 😩  NĂ€r jag (via Tramsfrans tramsblogg) halkade in pĂ„ Anna Books Periscope blev jag riktigt illa berörd av det jag bara kan se som lyteskomik: Det var som att se Zoo-besökare reta upp djur i bur. Men idĂ©n bakom Periscope sĂ€gs ha fötts nĂ€r man ville SE vad som hĂ€nde vid protesterna pĂ„ Taksim-torget i Istanbul, inte bara lĂ€sa om det pĂ„ Twitter.

Det Ă€r upp till anvĂ€ndarna vad vi gör med verktygen, som blivit allt enklare att anvĂ€nda, bara man kan lĂ€sa innantill, vĂ„gar köra lite trial-and-error, och inte har överdriven respekt för “tekniken”. Eller sĂ„ kan man göra som “Gammelmormor”, som började blogga nĂ€r hon var en bit över 90, sen hennes barn/barnbarn skapat bloggen, som bĂ„de hon och andra sen hade stort utbyte av resten av hennes liv.

Föreningen Seniornet ger gratis it-support till seniorer (Ă€ven om det kommer mest kvinnor, för mĂ€nnen tror ofta att de kan sjĂ€lva, sĂ€gs det…) En av de aktiva Ă€r Birgitta, som lĂ„g pĂ„ intensiven efter stroke och hade svĂ„rt att gĂ„ och prata. Med sjukhusets trĂ„dlösa nĂ€tverk fick hon via Facebook kontakt med vĂ€nner och livet utanför sjukhuset: ”Det blev starten pĂ„ min rehabilitering.” Nu engagerar hon sig för att alla landets Ă€ldreboenden ska ha tillgĂ„ng till internet. Idag Ă€r det bara hĂ€lften, Ă„tminstone utanför Stockholm. Hon sammanfattar:

Ju svĂ„rare man har att ge sig ut med kroppen, desto viktigare blir internet för att hĂ„lla kontakt med barn, barnbarn och vĂ€nner, göra Ă€renden, sköta sina affĂ€rer, handla och följa med i samhĂ€llsdebatten. Och det har visat sig att boende, som annars inte lĂ€ngre förstĂ„r TV-programmen, kan sjunga med i ”Hylands Hörna” pĂ„ SVT:s Öppet arkiv.

Jag tĂ€nker inte Ă€gna mig Ă„t att undervisa andra. TyvĂ€rr Ă€r jag URDÅLIG som lĂ€rare: Entusiastiskt vill jag ha med ALLT,  GENAST – och fort ska det gĂ„. Men jag fortsĂ€tter nog med mitt stillsamma missionerande.

Kanske nÄn rentav nappar?

6 reaktioner pĂ„ ”Det ska fan vara blogg-missionĂ€r! 😒

  1. I min omgivning har jag en mamma som Àr en bra bit över 70, och i övrigt skÀrpt och med skinn pÄ nÀsan, som bara tvÀrvÀgrar alla former av mobil teknik och datorer. Egentligen kan man ju inte kalla henne oteknisk för symaskiner och hushÄllsapparater hanterar hon galant. Samtidigt brukar min tio Är Ànnu Àldre styvfar gladeligen facebooka, skapa tjusiga bildkollage och videofilmer pÄ datorn som cirkulerar bland slÀkt och pÄ föreningsmöten. NÀr min mamma fick en egen liten mobil tÀnkte jag att det kanske skulle slÀppa, men nej. Vi bor lÄngt ifrÄn varandra och jag kan inte lÄta bli att oroa mig för hur det blir om hon blir ensam, allt det praktiska.

    Gillad av 1 person

  2. I början var jag vÀldigt försiktig med att inte avslöja min identitet. Sedan kom en period jag visade upp mig, inte nÄgonting jag behövde godkÀnna. Men sÄ skrev jag ganska mycket politik under en period och dÄ kom otrevliga kommentarer, ja, inte bara otrevliga, litet vÀrre. För att beskriva det kort sÄ kÀnde jag att det enda rÀtta var att jag skulle godkÀnna kommentarerna.

    Jag vill ha koll pĂ„ vad som skrivs i min blogg, Ă€ven om det Ă€r i kommentarerna. Ingen ska fĂ„ sprida sina rasistiska Ă„sikter via min blogg. Bad hen som kommenterade att starta en egen, men det var nog inte lika intressant… 🙂 Men sluta blogga gör jag inte och visar inte mitt riktiga namn, bara smeknamnet…. inget efternamn. Tror det inte behövs egentligen, men en period kĂ€nde jag att jag inte visste var jag hade den skrivande ”hen”. 😩

    Gilla

  3. Jag försöker hÀnga med i utvecklingen. Jag Àr bara 68 men jag tror att det handlar om att följa med i varje nytt litet steg framÄt. Kanske kommer tekniken att bli lite enklare efterhand

    Gilla

Kommentera

Logga in med nÄgon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.