Så skrev nån – vet ej vem. Men det får mig att fundera:

Tänk om ingen hänger på när mobbaren ger sig på sitt offer. Kompisarna tittar oförstående och med viss avsmak. Går därifrån – och tar offret med sig.

Tänk om programledaren när han drar ”skämt som går över gränsen” möts av – tystnad. Och åhörare som generat skruvar på sig och börjar prata med varann, för att skyla över hans fadäs.

Tänk om den inflytelserike mannen gör sina vanliga ”gentlemannamässiga” närmanden. Och omgivningen inte höhöar utan reagerar: ”Det där tror jag inte var så uppskattat, hörrödu.” (ungefär)

Tänk om chefen drar sina vanliga grova skämt och hånfulla kommentarer. Och ingen skrattar. Istället markerar man att det var pinsamt och byter snabbt samtalsämne.

Tänk om den upphetsade konsertbesökaren/kroggästen börjar tafsa på närmaste tjej – och hans kompisar ba: ”Vafan håller du på med? Lägg ner. Vi drar. Skämmigt ju.” (Eller hur man nu säger nuförtiden.)

Och tänk om den som gjorde så upprepade gånger fick allvarlig tillsägelse i enrum av en auktoritet, med varianter av: ”Om du fortsätter såhär kan du faktiskt inte få vara med.” Och så blev det så.

Då kanske somliga skulle ha hejdat sig i tid? Innan det spårade ur till åtalbara handlingar.

Ja, så där kan man tänka ibland…