I tidningen sĂ„g jag nyligen att svenskar över 40 saknar telefonvett. NĂ€r jag lĂ€ste vidare insĂ„g jag att jag (Ă„tminstone i det hĂ€r avseendet) tillhör den yngre generationen – fast jag Ă€r 70+!
(Det var vÀl det jag trodde hela tiden.)
Samtidigt Àr jag sÄ gammal att vi inte hade nÄgon telefon hemma nÀr jag var barn. Och det enda vaga minne jag har frÄn nÀr vi hÀlsade pÄ min mormorsmor uppe i PiteÄ var att jag i ett obevakat ögonblick lÄtsaspratade i hennes telefon.
Plötsligt började dĂ„tidens telefonist prata i luren. Antagligen frĂ„gade hon vem jag ville ringa till,. Eller sĂ„ sa hon att jag skulle lĂ€gga pĂ„ luren, för telefonen var ingen leksak (pĂ„ den tiden). Hursomhelst slĂ€ngde jag omedelbart ifrĂ„n mig luren – och minns SKRĂCKEN nĂ€r den PRATADE! đ±
Sen dess har jag aldrig riktigt kommit sams med telefoner.
Det Àr inga problem att svara nÀr det ringer. Jo, i mobilen, men det Àr för att mina fingrar inte kommer sams med displayer. Jag tror att jag trycker för hÄrt, uppfödd med rejÀla tryckknappar och nummerskivor som jag Àr. NÀr jag skulle hÀmta nytt pass fick nÄgon annan till slut hjÀlpa mig att fÄ in mitt nummer pÄ displayen, annars hade jag stÄtt dÀr Àn.
Men det som alltid varit jobbigt för mig Àr att ringa upp. Jag tycker nÀmligen alltid att jag stör. PÄ jobbet var det allra vÀrst nÀr jag visste att det var högtalartelefon i andra Ànden. DÄ trÀngde man sig ju verkligen pÄ ALLA inom hörhÄll, inte bara den man sökte.
Om det var möjligt gick jag alltid hellre bort till den jag ville prata med. DÄ kÀndes det faktiskt som om jag störde mindre, eftersom jag kunde se om personen hade besök eller verkade upptagen pÄ annat sÀtt. Glasdörrar var bra, för dÄ kunde man fÄ ett tecken pÄ om det var OK att kliva pÄ eller ej.
Och tĂ€nk – skribenten vet precis hur jag kĂ€nde det dĂ„:
”För det Ă€r vĂ€ldigt buffligt beteende att ringa till folk utan förvarning. Helt utan att ta hĂ€nsyn till att den andre kanske Ă€r upptagen rusar man in med buller och vibrationer och förvĂ€ntar sig total uppmĂ€rksamhet.”
Just sĂ„ kĂ€nde jag redan för 50 Ă„r sen! Fast till skillnad frĂ„n henne kör jag inte med sms heller (fingertrubblet!), dĂ€remot mejlar jag gĂ€rna – eller bloggar. Alltid pĂ„ laptopens tangentbord, för dĂ€r funkar mina fingrar. Som bonus sparas informationen, till skillnad frĂ„n i det opĂ„litliga minnet.
Den hĂ€r telefonnojan försökte jag dölja, för det var ju ganska pinsamt, och obegripligt Ă€ven för mig sjĂ€lv att jag aldrig vande mig. Men nĂ€r jag en gĂ„ng lĂ„ngt senare berĂ€ttade det för en gammal arbetskompis kĂ€nde hon direkt igen sig. Och hon var den sista jag skulle ha trott gruvade sig för att prata i telefon – ett rutinerat proffs, vars jobb innebar stĂ€ndiga telefonkontakter. Det hjĂ€lpte inte, sa hon. SĂ„ vi Ă€r Ă„tminstone tvĂ„.
Man kan alltsÄ sÀga att jag varit med hela vÀgen. FrÄn början, nÀr det inte alls var sjÀlvklart att man ens hade telefon, och Ànda tills nu nÀr jag lÀser:
”Telefonen har haft 150 fina Ă„r. Men det Ă€r dags för pension.”
Precis som för mig.
SĂ„ tĂ€nker jag... đŸ 
Mobilen pratar jag gÀrna i som alla andra tÀnkbara telefoner, ringer mer Àn gÀrna upp och svarar lika nyfiket varje gÄng det ringer. Men skriva pÄ mobilen fÄr mig att bÄde muttra och svÀra, mina fingrar Àr smÄ, men det blir bara fel, tacka vet jag min padda.
Jag skrattade sĂ„ gott Ă„t meningen, ”För det Ă€r vĂ€ldigt buffligt beteende att ringa till folk utan förvarning.” Klockan tittar jag pĂ„ sĂ„ jag inte ringer för sent eller för tidigt, hĂ€nsyn jag lĂ€rde mig som barn. Minns att jag hade svĂ„rt att fatta det hĂ€r med nummerskivan pĂ„ gamla telefonerna, hur kunde siffrorna, en i taget bli det dĂ€r lĂ„nga numret.
GillaGilla
Man skulle tydligen smsa innan man ringer – men det klarar ju inte mina fingrar… đŠ
GillaGillad av 1 person
Hahaha!
GillaGilla
Jag delade den dĂ€r pĂ„ fb eftersom hon uttryckte vad jag som Ă€r en generation Ă€ldre Ă€n henne kĂ€nner. Ingen pĂ„ jobbet höll med mig – dom gillar att prata i telefon. Gamla gubbar đ
GillaGillad av 1 person
Du kanske mĂ„ste vĂ€nta tills de blir Ă€nnu Ă€ldre. đ
GillaGillad av 1 person
Jag tycker det Àr opraktiskt med telefonprat. NÄgra enstaka mÀnniskor undantaget.
GillaGilla
HÀr Àr jag vÀldigt kluven. Jag tycker att ledaren Àr ovanligt dÄligt skriven, mer som ett blogginlÀgg eller ledare. Jag tycker Àven att det Àr stor skillnad mellan fast telefon, mobiltelefon, telefoni och telefonvett. Jag tycker att tekniken Àr bra. Men sjÀlvklart krÀver den vett i hanterandet. DÀr kan vi bli bÀttre men det betyder inte att telefoni som teknik Àr dÄligt. Ibland Àr det mycket effektivt med att skriva, ibland betydligt mer effektiv att kommunicera muntligt. Det har mer med situation och egna preferenser att göra Àn Älder.
Jag vill Àven fortsÀttningsvis kunna ringa bÄde polis, ambulans och brandkÄr. Jag vill ringa personer som inte mÄr för att lÀttare kunna avgöra hur mÄendet verkligen Àr. Det Àr viktigt för mig och har inget med Älder att göra.
GillaGilla
Det kallades krönika (vilket jag uppfattar som nÄt lÀttsamt, nu först ser jag att den var frÄn ledarredaktionen.
GillaGilla
För mig var det denna ledare och ytterligare en artikel som fÄtt mig att bojkotta Expressen.
GillaGilla
Jag tror det varierar mycket för olika personer hur man upplever detta omrĂ„de. För mig kan sms:andet vara en pina, det tar 20 minuter att knappa in vad jag skulle ha sagt pĂ„ 20 sekunder. Vill dessutom helst kunna fĂ„ avlĂ€sa den andres reaktioner genom rösten för att undvika dumma missförstĂ„nd. Men jag respekterar att alla inte vill prata i telefon. TyvĂ€rr kan jag uppleva att det ibland ses som lĂ€tt suspekt att *inte* helst vilja sms:a med darriga fingrar. Vi förstĂ„r vĂ€l alla mest vĂ„rt eget sĂ€tt att fungera…
GillaGillad av 1 person
Mina fingrar klarar som sagt bara nöd-sms. Mail gillar jag, men ibland behöver man verkligen avlĂ€sa reaktionen – det rĂ€cker inte med smileysar.
GillaGilla
Jag anvĂ€nder telefonen för korta snabba informationsutbyte. NĂ„got jag behöver ha svar pĂ„ snabbt, jag har ocksĂ„ nĂ„gon enstaka slĂ€kting som kollar mailen nĂ„n gĂ„ng pĂ„ mĂ„nad, till dessa sms:ar jag alltid efter jag mailet att mail finns att lĂ€sa. Eller ringer dem. Men inga lĂ„nga samtal med nĂ„gon bara för att sitta och ”bubbla” o ditt och datt för min del. Som barn och framförallt tonĂ„ring kunde jag sitta och prata i telefon hur lĂ€nge som helst.
Med andra ord föredrar jag den nya tekniken. Jag mailar mycket!
GillaGilla
LÄter likt mig, som ocksÄ kommit av mig med att sitta o bubbla l-À-n-g-e, som jag gjorde förr. SÄna lÄnga samtal vill jag hellre ha ansikte mot ansikte. Mailar gör jag gÀrna.
GillaGillad av 1 person