Den 22 oktober tog man bort specialreglerna för 70-plussarna. Jag är en sån, och förstod inte riktigt varför man tog bort restriktionerna fast smittan ökar, men det verkar som om en del av oss kan ha varit ”alltför” försiktiga, exempelvis inte vågat gå till doktorn, och att det fanns de som led psykiskt av detta. Då tror jag mig förstå tanken.

Men sen kommer reaktionerna. Och av dem förstår jag inte mycket.

Karin Thunberg skriver: ”Det blev för tufft för 70-plussare, detta avskyvärda ord, att ta det tyngsta coronaansvaret.” och ”Så kom den stunden när vi över 70 år blev vanliga människor igen. Efter 219 dagar hopfösta i gruppen ”våra äldre” som andra måste tänka åt.”

Hon förstår visserligen att ”smittan kan ta fart där vi minst anar. Och (min fetning:) då står vi äldre där med samma förhöjda risk för att bli allvarligt sjuka. Eller dö. Våra kroppar blev inte en dag yngre för att vi slapp stigmatiseras som värnlösa, orkeslösa eller omdömeslösa. Underliggande sjukdomar bryr sig inte om myndighetsdirektiv.”

❓ Nä, det är ju just därför vi ska vara extra försiktiga, tänker jag.

Men hennes lösning är: ”Nu är det ni som får skärpa er, visa att ni har vett i skallen. Kom inte ut i det samhälle som vi äldre äntligen fått friare tillgång till om ni inte är friska.”

Det kanske bara är jag, men är det inte lite som att någon med svår nötallergi känner sig diskriminerad av att inte få äta nötter, när andra får?

Jag håller förstås med om att alla i samhället ska hålla sig till de restriktioner som finns, av lätt förståeliga skäl. Och det HAR faktiskt hänt att jag sagt FULA ORD (fast bara hemma i soffan!) när jag ser bilder från ”klubbande” människor som ibland inte ens kan skylla på att de är så väldigt unga…

❓ Men om det ska funka ska väl alla hålla sig till reglerna hela tiden? Inte behöver man slänga ut gamlingar på gatorna för att skrämma bort övriga. Eller hur menar hon? Nä, jag fattar inte logiken.

”Nu blev 70-plussarna en del av det vanliga samhället”, säger ordföranden för PRO.

❓ Och tänk, jag som inte hade en aaning om att jag inte varit en del av det vanliga samhället på sista tiden! Där ser man.

Och så Britta Svensson, förstås: ”Människor över 70 år får samma rättigheter som alla andra att leva i det här samhället. ”Gör coronareglerna lika för alla”, skrev jag för en vecka sedan. Att det sker nu, så hastigt, ser jag som en personlig seger.”

Just när jag börjar bli orolig för att jag ingenting förstår (kan covid19 angripa hjärnan? 🤯) läser jag Agnes Wolds kommentar.

Lena Hallengren motiverar beslutet att släppa 70-plussarna fria med att ”det är inte rimligt att en grupp ska bära det stora ansvaret”. Agnes Wold, läkare och professor i klinisk bakteriologi vid Göteborgs universitet, tycker det är en olycklig formulering (min fetning):

”Restriktionerna har ju varit till för 70-åringarna själva. Jag gillar inte terminologin, att ”bära det stora ansvaret”. Här handlar det om en sjukdom som är väldigt farlig för äldre, och väldigt mycket mindre farlig för yngre. 

Hallengren är inte biolog eller läkare, så det kanske inte är så konstigt att hon uttrycker sig så. Men man kan inte tala om rättvisa när det handlar om ett virus. Det är ett faktum att det är tusen gånger större risk att dö om du får det om du är 80 år, jämfört med om du är 20 år.”

”Jag kommer att fortsätta att varna för släktträffar inomhus med unga människor,” säger Wold. Och tillägger att det är låg risk för äldre att träffa andra 70-plussare – de är ju väldigt lite exponerade.

I radio hör jag sen en 90plussare säga att hon först blev jätteglad när hon hörde att specialreglerna slopats och tänkte att då kanske hon kunde hälsa på barnbarnen i Stockholm. ”Men sen tänkte jag efter, och ingenting har ju förändrats, smittan sprids. Så jag fortsätter nog som förut.”

HÄRLIGT! Deras sätt att resonera begriper jag!

Själva har vi turen att trivas ganska bra i vårt eget sällskap. Så orättvist är faktiskt livet. Diskriminerande, skulle man kunna säga. Precis som det där dumma viruset.

Så vi kommer att fortsätta som hittills: beställer hem mat och medicin, umgås försiktigt med andra, går till doktorn, tandläkare etc när det behövs och under betryggande former. Måste vi till någon affär går vi när kunderna är få.

För vi vill inte dö i onödan, fast vi är gamla. (Fast ”gammal” borde jag inte kalla mig, det är visst också diskriminerande. Eller hur var det nu?)

Nä, det är mycket man inte begriper här i världen.