Hjälp: Låtsaskompisarna tränger sig på! 😱

Visserligen har jag kommit fram till (och skrivit om) att jag INTE vill bli bemött med vördnadsfull ”respekt”, utan hellre känna att jag är med ”i samma lag” som exempelvis vårdpersonal om jag eller närstående är sjuk.

Men några jävla låtsaskompisar vill jag inte ha!
Som jag också klargjort tidigare.

Tyvärr verkar de bli allt svårare att undvika. (Är vi ockuperade? 😯 ) Jag hoppar över artiklar med intima detaljer om människor jag inte känner och zappar förbi alla TV-program där ”låtsaskompisarnas” leenden är så breda och tandvita att mungiporna riskerar att mötas i nacken, så att överdelen av huvet trillar av. (Fast det kanske inte skulle märkas så mycket? tänker jag elakt. Jag blir sån ibland.)

Men jag gillar att äta müsli på morgonen, helst nyttig sådan (undviker alltså ”kaksmule-varianten”). Nyligen läste jag en artikel där min vanliga sort kom på plats 2, och en nykomling var allra nyttigast. Den tänkte jag testa. Det gör jag inte om, även om det inte var något fel på smaken.

I dessa corona-tider beställde jag müslin tillsammans med övrig mat, annars hade jag backat vid butikshyllan. När vi packade upp tänkte jag: Nu har det blivit nåt fel – vi har ju inte beställt nån godispåse?

Den skärbrandgula påsen visade sig dock innehålla den nyttiga müslin, liksom kamouflerad till något onyttigt (Varför?). Och den MORSADE på mig, med high-five, hjärta, tummen upp – hela köret. RIKTIGT obehagligt!

Den PRATADE åtminstone inte. Jag klämde faktiskt lite försiktigt på det skärbrandgula för att kolla att det inte pep: ”Hi honey!” eller nåt. (Och hoppas verkligen att jag nu inte gett någon kreativ produktvecklare nya idéer…)

Calle o Amanda heter låtsaskompisarna min müsli tyckte att jag skulle umgås med – med bakvänd keps och allt.

Men se, det tänker jag INTE göra! Jag är för snål för att inte äta upp müslin, och det var inget fel på smaken. Men ALDRIG mer köper jag den.

Nästa låtsaskompis dök upp när jag beställde skor från ett annat ställe än det vanliga. Precis som vanligt fick jag en bekräftelse, men den här gången kom den alltså från en låtsaskompis. Vid en bild på något skärt stod där med STORA (lättlästa?) bokstäver:

TACK!
Underbart!
Vad kul att du valde oss …
Kramar!

Småningom kom nästa mejl – och ja, det står både Tjoho! och Jippi! Min ”kompis” verkar oerhört uppsluppen över att man lyckats packa skorna. Händer det sällan, eller?

Tjoho!
Jippi!
Dina skor är packade! Snart är de i lastbilen på väg mot dig. I det här mejlet finns kvittot och ett spårningsnummer.
Tack vare dig blir vi ännu bättre. Vi blir superglada om du recenserar oss på vår sajt eller Facebook.
Kramar

Och så, just när jag trodde det hela var överståndet, kom detta – denna gång dock med bara ett utrop och inga kramar. (Möjligen för att jag redan hade betalat?)

Okej!
Berätta om dina nya skor.
Någon där ute behöver din hjälp att välja. Hjälp dem genom att dela dina erfarenheter. Hur är dina skor? Är de fasta, mjuka, varma eller svala? Din åsikt gör skillnad, dela den.
Vi ses

Jag väser mellan tänderna: Kissa inte på dig av upphetsning, jag har bara köpt ett par skor! Gillar jag dem inte skickar jag tillbaks dem, hur mycket du än fjäskar.

Jag är faktiskt inte fullt så sur som jag kan verka här. TV-program behöver inte vara stela och tråkiga för att jag ska gilla dem. De kan ha en lättsam ton, men jag tycker att deltagarna ska ha något att ge. Det som bara låter som fyllsnack och tomflabb kan (ibland) vara kul om man är med, men inte att lyssna på för en utomstående.

Ett av de lättsamma program jag gillar är ”Det sitter i väggarna”. Mycket riktigt tänkte man nyligen lägga ner det (sa surkärringen). De som tittar är visserligen många (1,1 miljoner tittare per avsnitt), men tydligen även gamla (som jag), och nu ville SVT inrikta sig på yngre.

Lycka till med det, tänker jag spontant: Tittar ungdomar verkligen på tablå-TV? Och mycket riktigt tillfogar programchefen att SVTs största utmaning är just att nå de unga tittarna.

Innan jag hann protestera mot nedläggningen hade så många andra (gamlingar?) redan gjort det att man raskt spikat ytterligare en säsong.

Kanske ville man bara ha publicitet? 🤔 För det fick man ju.

7 reaktioner på ”Hjälp: Låtsaskompisarna tränger sig på! 😱

  1. Hahahahahahahaaaa, jag förstår precis. Jag är ytterst misstänksam mot låtsasvänner som dyker upp. Det är därför jag inte lyssnar på radioprogram där det sitter ett gäng som känner varandra och pratar med varandra i tron att jag ska känna det som om jag är med dem. Det är jag inte och det vill jag inte.

    Gillad av 1 person

  2. Skrattar så jag kiknar åt müslin. Först tänkte jag att den 14-åriga praon hade fått fria tyglar med designen, men något i tonen säger mig att det är en äldre förmåga som försöker ”vinna unga kunder”. (Borde vara bättre med äldre kunder som är stadda vid kassa, så här i ungdomsarbetslöshetens tider.)

    För övrigt håller jag helt med om att kramkalas-radio oftast bara irriterar. Sådetså.

    Gilla

  3. Bra rutet, de jävla reklammakarna kryper under skinnet på en. Jag retar mig till och med på epitet ”våra” gamla, som politikerna ideligen spottar ur sig nu i corona-tider. Jag är gammal, men jag tillhör inte någon (i alla fall inte utanför min familj), jag är inte någons gamling. De skulle var betydligt respektfullare om politiker och andra i stället sa, ”de” gamla, när de menar oss äldre.

    Gilla

    1. När vi nu ändå håller på: Ett annat av mina irritationsmoment är att man säger ”äldre” istället för gammal (tydligen f a vara artig?). Är det skämmigt att vara gammal? Jag tycker det är kul att man haft turen att få leva länge och fortfarande må bra. Och språkligt: ”äldre än vaddå”? Nu har jag gnällt färdigt för en stund, kvällen blir lugn. 🙂

      Gillad av 1 person

  4. Ja, jag håller med. Fjantigt med sånt där insmickrande larv. Påminner mig om en annan form av larv: i en ICA-butik jag handlade i förr om åren låg en gång en lapp i grönsaksdisken. Det stod: ”Kläm inte på oss tomater!” Fjomp! Jag retade mig också på en reklamslogan som fanns nån gång där det stod: ”Svenskarna och deras Cirkelkaffe”. Jag köper väl för fasiken vilket kaffe jag vill.
    Det börjar klia nånstans när jag ser sånt där.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.