Visserligen har jag kommit fram till (och skrivit om) att jag INTE vill bli bemött med vördnadsfull ”respekt”, utan hellre känna att jag är med ”i samma lag” som exempelvis vårdpersonal om jag eller närstående är sjuk.

Men några jävla låtsaskompisar vill jag inte ha!
Som jag också klargjort tidigare.

Tyvärr verkar de bli allt svårare att undvika. (Är vi ockuperade? 😯 ) Jag hoppar över artiklar med intima detaljer om människor jag inte känner och zappar förbi alla TV-program där ”låtsaskompisarnas” leenden är så breda och tandvita att mungiporna riskerar att mötas i nacken, så att överdelen av huvet trillar av. (Fast det kanske inte skulle märkas så mycket? tänker jag elakt. Jag blir sån ibland.)

Men jag gillar att äta müsli på morgonen, helst nyttig sådan (undviker alltså ”kaksmule-varianten”). Nyligen läste jag en artikel där min vanliga sort kom på plats 2, och en nykomling var allra nyttigast. Den tänkte jag testa. Det gör jag inte om, även om det inte var något fel på smaken.

I dessa corona-tider beställde jag müslin tillsammans med övrig mat, annars hade jag backat vid butikshyllan. När vi packade upp tänkte jag: Nu har det blivit nåt fel – vi har ju inte beställt nån godispåse?

Den skärbrandgula påsen visade sig dock innehålla den nyttiga müslin, liksom kamouflerad till något onyttigt (Varför?). Och den MORSADE på mig, med high-five, hjärta, tummen upp – hela köret. RIKTIGT obehagligt!

Den PRATADE åtminstone inte. Jag klämde faktiskt lite försiktigt på det skärbrandgula för att kolla att det inte pep: ”Hi honey!” eller nåt. (Och hoppas verkligen att jag nu inte gett någon kreativ produktvecklare nya idéer…)

Calle o Amanda heter låtsaskompisarna min müsli tyckte att jag skulle umgås med – med bakvänd keps och allt.

Men se, det tänker jag INTE göra! Jag är för snål för att inte äta upp müslin, och det var inget fel på smaken. Men ALDRIG mer köper jag den.

Nästa låtsaskompis dök upp när jag beställde skor från ett annat ställe än det vanliga. Precis som vanligt fick jag en bekräftelse, men den här gången kom den alltså från en låtsaskompis. Vid en bild på något skärt stod där med STORA (lättlästa?) bokstäver:

TACK!
Underbart!
Vad kul att du valde oss …
Kramar!

Småningom kom nästa mejl – och ja, det står både Tjoho! och Jippi! Min ”kompis” verkar oerhört uppsluppen över att man lyckats packa skorna. Händer det sällan, eller?

Tjoho!
Jippi!
Dina skor är packade! Snart är de i lastbilen på väg mot dig. I det här mejlet finns kvittot och ett spårningsnummer.
Tack vare dig blir vi ännu bättre. Vi blir superglada om du recenserar oss på vår sajt eller Facebook.
Kramar

Och så, just när jag trodde det hela var överståndet, kom detta – denna gång dock med bara ett utrop och inga kramar. (Möjligen för att jag redan hade betalat?)

Okej!
Berätta om dina nya skor.
Någon där ute behöver din hjälp att välja. Hjälp dem genom att dela dina erfarenheter. Hur är dina skor? Är de fasta, mjuka, varma eller svala? Din åsikt gör skillnad, dela den.
Vi ses

Jag väser mellan tänderna: Kissa inte på dig av upphetsning, jag har bara köpt ett par skor! Gillar jag dem inte skickar jag tillbaks dem, hur mycket du än fjäskar.

Jag är faktiskt inte fullt så sur som jag kan verka här. TV-program behöver inte vara stela och tråkiga för att jag ska gilla dem. De kan ha en lättsam ton, men jag tycker att deltagarna ska ha något att ge. Det som bara låter som fyllsnack och tomflabb kan (ibland) vara kul om man är med, men inte att lyssna på för en utomstående.

Ett av de lättsamma program jag gillar är ”Det sitter i väggarna”. Mycket riktigt tänkte man nyligen lägga ner det (sa surkärringen). De som tittar är visserligen många (1,1 miljoner tittare per avsnitt), men tydligen även gamla (som jag), och nu ville SVT inrikta sig på yngre.

Lycka till med det, tänker jag spontant: Tittar ungdomar verkligen på tablå-TV? Och mycket riktigt tillfogar programchefen att SVTs största utmaning är just att nå de unga tittarna.

Innan jag hann protestera mot nedläggningen hade så många andra (gamlingar?) redan gjort det att man raskt spikat ytterligare en säsong.

Kanske ville man bara ha publicitet? 🤔 För det fick man ju.