Om nån undrar vad jag gör nuförtiden har jag blivit medarbetare i den nya lokaltidningen Stockholmstelegrafen, där jag hittills berättat om Slakthuset, tunnelbanan och mitt liv som förortsbo. Alla ”reportage” är faktiskt (hittills) mina. Spännande att se hur detta utvecklar sig!

Dessutom har jag läst några böcker: Bosse Lindquists ”Macchiariniaffären – Sanningar o lögner på Karolinska” och Kjell Asplunds ”Fuskarna – Om Macchiarinis och andras svek mot vetenskapen”. Båda rekommenderas. Och så Kent Wernes ”Allt är en konspiration – En resa genom underlandet”. (Tack för tipset, Maria!) På nätet (förstås!) hittar jag ett föredrag av Werne från 2021, för mycket har ju hänt sen boken skrevs 2018: pandemi, Trumps sorti(?), QAnon…

Efter att ha läst de böckerna undrar man ju vad man ska tänka om mänskligheten egentligen. Den goda nyheten är att vi inte plötsligt blivit galna, som man kan tro ibland i dessa Q-tider. Den dåliga är att vi har varit det hela tiden…

Wernes bok kryllar av konspirationsteorier genom tiderna. Förr var människor besatta av onda andar, såg änglar och styrdes av magi, sen kom teknologin in i bilden. Redan 1797 trodde James Tilly Matthews att onda män kontrollerade och plågade honom med en maskin som skickade ut strålar, gaser och magnetisk vätska. De använde samma vapen mot politiker, för att framkalla revolutioner och krig. Fast Matthews räknas förstås som det första dokumenterade fallet av paranoid schizofreni. Det gäller inte alla konspirationsteoretiker.

Exempel från senare tid: Månlandningen var en bluff av USA för att vinna rymdkapplöpningen, elfte september-attackerna var en konspiration, men inte av alQaida som det påstås, utan det var Bush den äldre, som ville invadera Afghanistan och övervaka USAs befolkning – och bakom honom fanns en en ännu större plan, osv… Q varnar för en mäktig konspiration av satanistiska pedofiler som Trump driver hemligt krig mot, ”det finns en PLAN”.

Men det verkligt nya är att det finns så många vittnesmål och att de är så lika varandra. Och det komplicerar det hela: Ett klassiskt kriterium för psykoser är ju att ”andra människor inte delar den sjukes verklighet” och att omgivningen betraktar upplevelserna som osannolika. Nu kan man alltså på hemsidor och sociala medier lätt hitta en omgivning som delar även osannolika upplevelser, och där man kan mata varann med ungefär samma konspirationsteorier och forma en gemensam berättelse. Man hamnar i ”en sluten ideologisk ekokammare”, och blir man kvar där övertygas man om att det man pratar om är ”allmän kunskap” – hos dem som ”VET”, alltså.

Och det är lätt att förstå att det är en härlig känsla – särskilt om man egentligen känner sig rädd och maktlös – att vara en av dem som ”vaknat upp”, tillhöra de upplystas skara, enas i ett förakt för alla dem som fortfarande sover – och dessutom har mage att kalla en galen! ”Do your research!” säger Qarna, även (speciellt?) till experter inom området man talar om.

Det finns förstås riktiga konspirationer, alltså brott som begås av fler än en, exempelvis mordet på Gustav III, Watergate-affären, där Nixon avlyssnade demokraternas partihögkvarter och försökte mörka det, Snowdons avslöjande att amerikanska NSA i hemlighet avlyssnade hela jordens befolkning.

MEN för de riktiga konspirationerna gäller att man först samlar bevis, sen kommer fram till att det är en konspiration. Och i ett öppet, demokratiskt samhälle med fri press brukar konspirationer av olika slag (ofta) avslöjas: Det är helt enkelt för svårt att hålla avancerat hemlighetsmakeri inom en liten grupp – och här pratar vi världsomspännande konspirationer! Till slut brukar någon försäga sig, eller klanta sig.

Sånt sker aldrig i konspirationsteoretikernas värld. Där är konspirationerna givna och de som insett det är faktaresistenta: Om det saknas bevis för deras tes, men finns bevis på motsatsen, beror det helt enkelt på den effektiva mörkläggningen: Mäktiga krafter undanröjer alla bevis och planterar andra, falska. Det är alltså i sig ett bevis på hur mäktig konspirationen är.

Enligt Nationalencyklopedin är en konspirationsteori ”En icke styrkt berättelse eller teori som söker förklara en viktig historisk, politisk eller social händelse med en bakomliggande hemlig sammansvärjning.” Sammanfattningsvis handlar det inte om sanningssökande utan om tro – som i TV-serien ”Arkiv X”: ”I want to believe”.

När man väl fått på sig konspirationsglasögonen öppnas ständigt nya lager av ÄNNU mera omfattande konspirationer, så väl dolda att bara de ”invigda” kan se dem. Det gäller bara att minnas att:

Ingenting är vad det synes vara,
ingenting händer av en slump,
allt hänger samman.

Och det är inte enstaka galningar som tror på det här, det märks på forum där anhöriga till Q-troende berättar om ”sina Q”.

Och ta David Icke som exempel. Enligt honom styrs jorden av utomjordingar från fjärde eller femte dimensionen, som nästlade sig in i mänskligheten för tusentals år sen och sen dess har levt i tunnlar under jorden och genom genmanipulation skapat hybrider mellan ödla och människa.

Flera av världens ledare har ödle-genen, exempelvis Georg Bush (båda två), Henry Kissinger, Beyoncé, drottning Elisabeth II, som har spärrat in barn i Buckingham Palace källare för att livnära sig av deras rädsla. Som en del av den skickliga manipulation vi är utsatta för uppfattar vi dessa reptiler som människor – de kan dessutom skifta form, eftersom kroppen inte är fast. Men ibland lyser deras onda ödleögon igenom och huden skiftar till grönt.

Det låter väldigt likt 80-talsserien V, där Jorden invaderas just av onda rymdödlor. Och den amerikanska science-fictionserien Matrix ser Icke som en ganska korrekt beskrivning av hur världen fungerar: Reptilerna har hackat våra hjärnor (det heter ju reptilhjärnan!) genom att plantera ett virus i vår DNA och fånga oss i ett program som sänds på en viss våglängd från en bas på månen och från Saturnus.

(Vad säger det om mig att jag faktiskt gillar att titta på sånt som V, Matrix och Arkiv X? 🤔)

Genom internet har vi nu gett ödleviruset total kontroll, och nästa stora hot är att ”de” nu kommer att operera in mikrochip i våra barn. Det är alltså samma farliga internet som är förutsättningen för att konspirationsteoretikerna så effektivt ska kunna sprida sitt budskap. Men rationellt tänkande är enligt Icke en lögn, en del av illusionen.

Det här med rymdödlorna låter väl ändå som något inte så många kan tro på? Jo, det verkar så: David Icke har i 25 år undersökt vem och vad som egentligen styr världen – i hundratals välbesökta, upp till 8 timmar långa föreläsningar, på DVD, i ett tjugotal storsäljande böcker och inför miljoner Youtube-tittare.

Werne besökte premiären av Ickes ”World Wide Wake Up Tour”, där fler än 2000 åskådare betalt 500 kr för en tolv timmar lång Power Point-presentation, och talade med några av dem.

För en tvåbarnsmamma började det när hennes mamma mådde väldigt dåligt av cellgifterna hon fick för sin bröstcancer. Då läste kvinnan att det egentligen finns bot mot cancer, men det döljs av läkemedelsbolagen, som tjänar mer pengar på cellgifter. Nu intresserar hon sig främst för ”klimatbluffen – för egentligen är allt det där med global uppvärmning en lögn, något FN hittat på. En del tycker jag är knäpp, men nu blir vi fler och fler som vaknar, hoppas bara att det inte är för sent.”

En annan kvinna är rädd för all ondska som finns, särskilt med tanke på sina barn. Hon gör vad hon kan för att skydda dem: bland annat vägrar hon att vaccinera dem, låter dem visserligen gå i skolan, men pushar dem inte att plugga, ger dem inga mobiler. Hon började med att läsa på om djurrättsfrågor, fortsatte med naturläkemedel och mat utan tillsatser, och håller fortfarande inte med om allt, exempelvis att ALLA institutioner alltid är korrupta. Men hon känner sig alltmera otrygg i London – och ”med det kontantlösa samhället är vi alla i fällan, med mikrochip i handleden!”

Och vad tänker hon om ödlorna? ”Det verkar rimligt. Ja, jag tror att det stämmer.” En lärare svarar på samma fråga: ”Även om det var lite svårt att ta in i början köper jag det nu. Det finns så många belägg, så varför inte.”

Människor dras till konspirationsteorier för att försöka hantera osäkerhet, ångest och rädsla. Men teorierna är samtidigt skrämmande: Enligt dem är ju världen full av mäktiga och ondskefulla konspirationer – och det kan ju inte kännas särskilt tryggt.

Psykologen Robert Brotherton hävdar att vi alla egentligen är ”födda till konspirationsteoretiker”, eftersom hjärnan oavbrutet tolkar verkligheten, söker efter mönster, samband, kopplingar – även där inga såna finns, utan bara slump, misstag, evolution. Vi vill också ha en balans mellan orsak och verkan, en stor och viktig händelse kan inte ha en obetydlig orsak: Palme och Kennedy kan inte ha dödats av någon vem-som-helst, där måste finnas en konspiration.

Vi har också en stark längtan efter att det ska finnas en mening med det som sker – och med livet. Om dåliga saker händer måste det vara någons FEL. En avgörande förutsättning för konspirationstänkandet är det som kallas konfirmeringsbias: att vi alltid litar mest på det som stämmer med det vi redan tror oss veta, och tolkar ny information så att den passar in i vår världsbild.

Statsvetaren Michael Barkum menar att människor längtar efter ett sammanhang, en meningsfull berättelse. Och konspirationsteorierna omvandlar komplicerade händelser till legender om gott och ont, tro och otro. Fast samtidigt komplicerar de ofta skeendet till en komplicerad historia med lager på lager av allt mäktigare och alltmera illvilliga konspiratörer.

Under coronapandemin har vi sett en konspirationsboom: Detta måste vara någons FEL, inte pandemi utan ”plandemi” – biologiskt vapen? vaccinindustrin? 5G? Vacciner är livsfarliga och har övervakningschip, och Q hävdar nu att de vaccinerade smittar andra med sitt gift, tills de själva dukar under för det – oklart efter hur lång tid. Man är aldrig riktigt trygg.

Konspirationsteorierna har dessutom blivit politiskt sprängstoff, inte minst efter stormningen av Kapitoleum i januari, som underblåstes av Trumps påståenden att valet ”stulits” av onda makter. Allsköns högerextremister deltog, men Q-rörelsen var en sammanhållande kraft.

Det kan ha börjat på 2011 års middag med Vita husets ackrediterade reportrar, när Obama inför 2 600 gäster häcklade ”alla”, inklusive sin hustru. Och så Trump, som ju ihärdigt spritt ryktet att Obama inte var född i Amerika (och alltså inte kunde bli president). På stora skärmar visade Obama sin födelseattest och lovade att visa även sin födelsevideo – och så kom en scen från Lejonkungen med den nyfödde lejonungen Simba. ”Å nej, tillbaka på ruta ett” kommenterade Obama under publikens jubel. Sen fortsatte han med att säga hur glad Trump var att nu få lägga ”födelsefrågan” till handlingarna, och äntligen kunna ägna sig åt frågor som verkligen betyder något. Som: ”Fejkade vi månlandningen?”

Publiken jublade, men priset blev möjligen högt. Åtminstone enligt The New Yorkers Adam Gopnik fyllde den kvällen Trump med hämndbegär och bidrog till beslutet att satsa på Vita huset – med hjälp av konspirationsteorier. Han hade ju märkt hur lätt det var att få människor att tro på ryktet om Obamas födelseort. Konspirationsteoretikerna blev hans trogna väljarbas.

När utvecklingen verkar läskig kan det kännas lugnande att betänka att enligt konspirationsteoretikerna har mäktiga onda krafter i hundratals år kämpat för att få makten – utan att det blivit nåt märkbart resultat.

Fast – det är klart: Tänk om vi lever i Matrix – en simulerad verklighet skapad av maskiner, som odlar människor som grödor…?

Då har vi ju ingen ANING om hur världen ser ut – EGENTLIGEN.