I Stockholms Helvete – tillsammans med bödeln 😹

I Fogelbergs bok ”Ur det försvunna” lĂ€ser jag om gamla gatunamn som under Ă„rens lopp ”snyggats till”: Dy- eller SumpgrĂ€nden ersattes med det mer storstadsmĂ€ssiga namnet Biblioteksgatan och dĂ€r TrĂ€sket legat och TrĂ€skrĂ€nnilen runnit fram anlades Jarlaplan och Birger Jarlsgatan. Katthavet (dĂ€r kattor drĂ€nktes) blev Berzelii park och dĂ€r Eldkvarn stod (och brann) speglar sig nu Stadshuset i den forna LortfjĂ€rdens renade vatten. PĂ„ samma sĂ€tt blev Fyllbacken pĂ„ Söder en del av Götgatan och HelvetesgrĂ€nd i Gamla Stan försvann 1885 in i PrĂ€stgatan.

Men hur kunde en gata fÄ namnet HelvetesgrÀnd, speciellt som den var en fortsÀttning av PrÀstgatan?

I Almqvists ”Herrarne pĂ„ Ekolsund” frĂ„n 1847 finns en kreativ förklaring. I nionde kapitlet, ”Gerillakriget” skildras hur fĂ€nrik von Drachenmilch i Gamla stan anfalls av en stor galt som rusar in mellan benen pĂ„ honom och för honom som ett jehu ut genom porten, med hela sĂ€llskapet i slĂ€ptĂ„g.

”Tarteiffel!” skrek von Drachenmilch (som var tysk), helt övertygad om att det var djĂ€vulen sjĂ€lv som for ivĂ€g med honom. Men det hjĂ€lpte icke. I sporrstrĂ€ck bar det av hela Svenska Prestgatan fram till Storkyrkobrinken och rakt in i den pĂ„ andra sidan belĂ€gna smala och mörka grĂ€nden. DĂ„ tyckte von Drachenmilch att det gick för lĂ„ngt, sĂ„ han skrek med full hals: ”Det bĂ€r in i helvetet”.

Af denna hÀndelse Àr det, som gatan hÀr fick namn av HelvetesgrÀnd och heter sÄ Àn idag (dvs 1847). Det vore ocksÄ oförklarligt hur eljest en grÀnd som gÄr i rak linje med PrÀstgatan kunde bÀra ett sÄ opassande namn.

Överbilden visar fd HelvetesgrĂ€nd, dvs PrĂ€stgatan norrut frĂ„n Storkyrkobrinken, Larssons AteljĂ© 1902 (CC-BY) Stockholms stadsmuseum via StockholmskĂ€llan.

En mera trolig förklaring Ă€r att namnet kom frĂ„n omrĂ„det nordvĂ€st om Storkyrkan, som hette Helvetet. SĂ„ kallades förr ofta marken norr om kyrkan, eftersom det ansĂ„gs som ett mindre hedersamt vilorum för de döda. DĂ€r begrovs de fattigaste, brottslingar – eller kvinnor.

HĂ€r fanns ocksĂ„ den s.k. Bödelstugan, dĂ€r stadens bödel bodde fram till 1550-talet. Åtminstone före 1635 var bödeln vanligen en dödsdömd person som fick leva mot att han agerade bödel, ibland med första arbetsuppgift att avrĂ€tta sin föregĂ„ngare. Han fick vanligen stadens mĂ€rke inbrĂ€nt och/eller bĂ„da öronen avskurna – som straff och för att inte kunna smita frĂ„n sina uppgifter.

Förutom fri bostad fick bödeln klÀder och mat, och det var stadens skyldighet att hÄlla honom med bödelssvÀrd. Han fick Àven kontant betalt, och Stockholms bödel fick lön av bÄde av staden och slottet, eftersom han utförde arbeten Àven Ät kungen och regeringen.

Ett tillskott till inkomsterna hade bödeln i den sÄ kallade mÀstermanspengen, en avrÀttningsavgift som betalades av mÄlsÀganden, som möjligen tÀnkte sig för en extra gÄng innan han krÀvde dödsstraff om han visste att det kostade honom pengar. PÄ det hela taget var dÄtida lagstiftning inriktad mot pengastraff, och böter var det absolut vanligaste straffet.

HĂ€ngning av W. M. Goodes (Public domain), via Wikimedia Commons

Inte lÄngt hÀrifrÄn lÄg en tid ocksÄ stadens galgbacke, innan den en bit in pÄ 1300-talet flyttades till Pelarbacken (vid nuvarande Björns TrÀdgÄrd pÄ Södermalm).

SvD har gjort en kartlÀggning av Stockholms avrÀttningsplatser genom tiderna. AvrÀttningarna verkstÀlldes i regel pÄ öppna platser dÀr det var god sikt. Alla skulle kunna se hur det gick för den som bröt mot lagen, avrÀttningarna gjordes inför publik och de hÀngda liken brukade fÄ hÀnga kvar en tid, som avskrÀckande exempel. Men ingen ville förstÄs ha galgen bredvid det egna huset.

Stockholms första kÀnda avrÀttning Àgde rum 1280, nÀr nÄgra upprorsmÀn halshöggs i ett torn vid Norrbro. DÀrefter avrÀttades mÀnniskor i hundratals Är vid Brunkeberg (nu Brunkebergstorg), bland dem Erik XIV:s rÄdgivare Jöran Persson. Ett alternativ var Pelarbacken, vid nuvarande Götgatsbacken.

Men bÄda dessa platser utkonkurrerades under 1500-talet och 1600-talet av Galgberget pÄ Södermalm. Den galgen fanns pÄ Stigberget, som numera Àr bebyggt. Navigationsskolan (i dag Ersta Sköndal högskola) inrÀttades hÀr 1907.

Navigationsskolan under byggnad 1905 av Salin, Kasper (Public domain) via Wikimedia Commons

Stockholms sista galgbacke, som etablerades under 1600-talets andra hÀlft och anvÀndes som avrÀttningsplats Ànda in pÄ 1800-talet, lÄg i Hammarbyhöjden, pÄ en kulle söder om Kalmgatan, inte lÄngt ifrÄn nuvarande Hammarby Sjöstad. Det var alltsÄ dÀr Gustav III:s mördare Jacob Johan Anckarström avrÀttades. Den siste som avrÀttades hÀr var gardisten Per Viktor Göthe som den 8 januari 1862 halshöggs inför 4-5000 ÄskÄdare.

PÄ 1800-talet hade man övergÄtt frÄn hÀngning till halshuggning, som ansÄgs humanare. 1877 flyttades avrÀttningarna in i fÀngelserna, 1921 avskaffades dödsstraff i fredstid och 1973 i krigstid.

Om bland annat galgbacken och kolerakyrkogÄrden kan man lÀsa mera pÄ Enskedebilder.

Kommentera

Logga in med nÄgon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.