Macchiarinis sista “svenska” patient är död och en artikel tillbakadragen – väl?

19 mars dog Yesim Cetir, den sista av de patienter som opererades av Paolo Macchiarini på Karolinska. Hon fick sin första plaststrupe 2012, men varken den eller den följande fungerade. Strupen måste rensas var fjärde timme, och under mer än 3 år på intensiven genomgick hon över 7000 undersökningar och operationer. Sen flyttades hon till USA, där hon i maj 2016 fick en donerad lunga, luftstrupe och matstrupe (som inte fungerade). Och nu dog hon slutligen på sjukhuset, nästan 27 år gammal.

”Felrekrytering, forskningsfusk och fallerande implantat som aldrig borde opererats in i patienter” – så sammanfattas anklagelserna på Karolinska Institutets hemsida.

I korthet: Det finns aldrig tillräckligt många donerade organ för alla behövande patienter. Macchiarini & Co påstod att de kunde göra plaststrupar och behandla dem så att kroppen täckte dem med celler tills de utvecklats till ett riktigt, kroppseget organ. Det lät ju fantastiskt! Obegränsad tillgång på skräddarsydda organ, som kroppen inte stöter bort, eftersom de består av de egna cellerna. Briljant! Problemet var bara att det inte fungerade: inga celler bildades och plaststruparna lossnade. En plågsam död.

Den fantastiska dokumentären “Experimenten” finns på SVT Play.  Se den, om ni inte redan gjort det. I klippet berättar Bo Lindquist, som gjorde den. Kanske kommer en uppföljare – hoppas det.

Fortsätt läsa ”Macchiarinis sista “svenska” patient är död och en artikel tillbakadragen – väl?”

Macchiarini-utredning 2: Lika illa på KI. Minst.

magnifying-glass-1019982_640Nästa utredning handlar om Karolinska Institutet: “KI och Macchiarini-ärendet”. Gemensamt för både institutet och sjukhuset verkar vara att man suveränt struntar i lagar och förordningar. Och man anställer en person som man i förväg fått veta är internationellt ökänd för att strunta i regler, etik och överenskommelser.

Jag har skrivit mer om Macchiarini på Karolinska.

En kommentator påpekar att det inte känns riktigt bra att det var KIs styrelse som beställde utredningen “om sig själv” och att ordföranden Leijonborg fått se den i förväg. Han avgick omedelbart, medan utredaren Heckscher anser att han borde stannat kvar för att leda förbättringsarbetet. Det låter ju vettigt – under förutsättning att Leijonborg insett att styrelsen HADE ett ansvar… Men så verkar inte vara fallet. Tvärtom tackar han Bo Lindquist för den avslöjande dokumentären, för “utan hans filmer hade missförhållandena inte kommit i dagen.”  Och i intervju förklarar han att styrelsen ju inte kunde göra  något, eftersom den “inte fått information”… Men i framtiden tycker Leijonborg att “folk som har ansvar borde skärpa sig”.

Tänk vilken tur att dokumentärfilmaren inte satt i styrelsen! Då hade ju inte han heller varit informerad. ☺

Fortsätt läsa ”Macchiarini-utredning 2: Lika illa på KI. Minst.”

Utredning: Vad gjorde Macchiarini på Karolinska Universitetssjukhuset?

Nu börjar utredningarna om Macchiarinifallet dugga in. Jag har skrivit om det tidigare. Längst ner på denna sida sidan har jag gjort en sammanfattning om turerna – det kan behövas…

2010 var Paolo Macchiarini en världsberömd stjärnkirurg. Strax efter att han anställts på Karolinska listades han som en av världens 20 mest innovativa nu levande kirurger på en amerikansk webbplats och Time Magazine placerade Macchiarinis luftstrupstransplantationer på sin topp-10-lista över aktuella medicinska genombrott.

2016 är han och  hans verksamhet föremål för ett tiotal utredningar, han har fått sparken från Karolinska och utreds även för misstanke om grovt vållande till annans död och grovt vållande till kroppsskada. Två av de tre patienter han opererade på Karolinska Universitetssjukhuset är döda, en lever på sjukhus, numera i USA,  och fick i maj 2016 i ett av många ingrepp lunga, luftstrupe och matstrupe transplanterade, denna gång från en avliden donator.

Fortsätt läsa ”Utredning: Vad gjorde Macchiarini på Karolinska Universitetssjukhuset?”

Är allt en konspiration? 😱

Om nån undrar vad jag gör nuförtiden har jag blivit medarbetare i den nya lokaltidningen Stockholmstelegrafen, där jag hittills berättat om Slakthuset, tunnelbanan och mitt liv som förortsbo. Alla ”reportage” är faktiskt (hittills) mina. Spännande att se hur detta utvecklar sig!

Dessutom har jag läst några böcker: Bosse Lindquists ”Macchiariniaffären – Sanningar o lögner på Karolinska” och Kjell Asplunds ”Fuskarna – Om Macchiarinis och andras svek mot vetenskapen”. Båda rekommenderas. Och så Kent Wernes ”Allt är en konspiration – En resa genom underlandet”. (Tack för tipset, Maria!) På nätet (förstås!) hittar jag ett föredrag av Werne från 2021, för mycket har ju hänt sen boken skrevs 2018: pandemi, Trumps sorti(?), QAnon

Efter att ha läst de böckerna undrar man ju vad man ska tänka om mänskligheten egentligen. Den goda nyheten är att vi inte plötsligt blivit galna, som man kan tro ibland i dessa Q-tider. Den dåliga är att vi har varit det hela tiden…

Fortsätt läsa ”Är allt en konspiration? 😱”

Vofför gör di på detta viset? 😳 Svenska Akademien, alltså.

I min iver att försöka förstå hur vi människor tänker har jag varit inne på ”grupptänkande” både i Kevinfallet och Macchariniskandalen, även om jag inte fördjupade mig i det. Nu tas det upp som en möjlig förklaring till Svenska Akademiens agerande bl a i Svenska Dagbladets: ”Svenska Akademien påminner om Grisbukten” (vilket ju för en oseriös person kan låta lite nedsättande, särskilt som ”den siste grisen” ju är akademieledamot… 😏 )

Men här handlar det alltså helt seriöst om möjliga psykologiska orsaker till krisen:

”Dramaturgin kring Akademiens sönderfall har allt mer börjat likna en sämre roman. En våldtäktsdömd fransk fotograf och kulturman, hans blekkindade poet till hustru, en litterär orden vars uppdrag endast döden kan skilja en ifrån, en kung som agerar beskyddare.

Hur kunde allting raseras så snabbt?”

En möjlig förklaring kan vara grupptänkande. Begreppet introducerades i psykologin av Irving Janis 1972 som ett sätt att förklara en specell sorts destruktiv gruppdynamik. Som exempel tog han den s k Grisbuktsinvasionen 1961, när USA gjorde ett misslyckat försök att invadera Kuba med hjälp av CIA-tränade exilkubaner. De gick in i landet fullständigt övertygade om att lyckas ta kontroll – trots att en lång rad fakta tydligt pekade på motsatsen.

Nedan en kort introduktion om grupptänkande.

Fortsätt läsa ”Vofför gör di på detta viset? 😳 Svenska Akademien, alltså.”

Jag vill att man pratar med mig som en vuxen!

Jag pratar aldrig barnspråk med småbarn. Jo, jag skojar förstås jättebarnsligt med både barn och vuxna, men när jag pratar gör jag det ”riktigt”. Även små barn förstår mycket svårare saker än man tror, om man förklarar. Och de har många spännande synvinklar att titta på världen ur. Om man lyssnar. De tänker på sitt eget sätt, och behöver inte – som vuxna – gå på kurs för att lära sig att tänka ”utanför boxen”.

Så vill jag att man ska kommunicera med mig också!

Flämtande i värmen sitter jag inomhus och läser om de skenande skogsbränderna. Hur helvetiskt det är att försöka släcka dem i hettan kan jag inte ens föreställa mig. I kampen mot skogsbränderna verkar de vattenbombande flygplanen vara effektivast. Men Sverige har inga egna plan, utan får låna dem.

I DN läser jag om den politiska argumentationen kring bränderna:

”Regeringen gör för lite. Oppositionen är opportunistisk.” Replikerna om skogsbränderna i dag är förvillande lika dem under branden i Västmanland valåret 2014 – men med ombytta roller.
– Det är sådant här som gör folk trötta på politik, säger professor Orla Vigsø, expert på politisk retorik.

Och jag håller med.

Fortsätt läsa ”Jag vill att man pratar med mig som en vuxen!”

Land ska med lag byggas – fast inte bara, va?

När TV4s VD slutligen uttalade sig om den tafsande programledaren blir åtminstone jag lite förvirrad när han säger att detta var “ett undantag, ett rötägg”. Meh! ⁉ Det motsägs väl redan av att den som säger det är den högste av alla de chefer som känt till beteendet i åratal och ändå låtit det fortsätta? Och därmed bekräftat att det är accepterat beteende.

En lag om samtycke till sex kan inte ändra det svåra bevisläget, där ord står mot ord i en situation där åtminstone offret aldrig har några vittnen närvarande. Men lagändringen sägs syfta till att ge ett ”tydligt normativt budskap”, om vad som är okej sex i ett modernt och jämställt samhälle. Ungefär som lagen mot barnaga, alltså.

Fortsätt läsa ”Land ska med lag byggas – fast inte bara, va?”

Att skrämmas i onödan – om missbildningar

Det är knepigt att presentera forskning för allmänheten – det vet jag, som jobbat på ett forskningsinstitut. Aldrig glömmer jag när vi skulle göra en liten broschyr i fickformat, med många vackra bilder om intresseväckande forskningsprojekt. Det fanns gott om lämpliga projekt, men när vi skulle få korta, klatschiga texter godkända av forskarna var totalkrocken nära: ALLT skulle med, särskilt alla förbehåll. Till slut tror jag vi fick till en fungerande kompromiss.

Den gången anlitade vi till och med proffsöversättare. Det gick så där. Vår forskning om  ytkarakterisering hade mycket att erbjuda förutom bilder på läckra ytor. Därför löd texten bredvid bilden: “Inte bara en vacker yta.” Den (kvinnliga) forskaren blev inte särskilt förtjust över den (idiomatiskt korrekta) översättningen: “Not just a pretty face.”

Fortsätt läsa ”Att skrämmas i onödan – om missbildningar”

När smarta människors tänkerier blir obegripliga

Jag är ju barnsligt förtjust i att försöka förstå hur vi människor tänker. När Kevinfallet nu granskas är det särskilt intressant att samma personer dyker upp som i Quickfallet, dessutom i samma roller. Och jag inser att det jag 2013 skrev om psykologiprofessorns roll vid förhören med Quick lika gärna kunnat handla om Kevinfallet. (Citerar alltså mig själv här. 😉 )

Christianson förklarade pedagogiskt de speciella omständigheterna i detta fall och hur just Qs minne fungerade. Tills utredarna själva kände att de blivit experter på just detta. De var båda utan tidigare erfarenheter av mordutredningar, de gjorde båda på karriär på att ha tagit fast en massmördare

Visst är det likt Kevin-fallets utredare som efter “utbildning” av professorn fick en helt ny roll som massmedialt uppmärksammad expert? Och även här intar Lambertz omedelbart rollen som Christiansons försvarare.

Fortsätt läsa ”När smarta människors tänkerier blir obegripliga”

Om Assange – en amatörspanares uppdatering

Jag roar mig med att emellanåt grotta ner mig i diverse rättsfall för att – sent omsider – lära mig lite om hur vårt samhälle fungerar. (Eller inte?) Hittills har jag avverkat rättsfallen om  den oskyldige massmördaren QuickMacchiarini och hans konstgjorda luftstrupe – och så Assange.

Wikileaks grundare Julian Assange (JA) är alltså sedan augusti 2010 misstänkt för våldtäkt i Stockholm. Jag har skrivit om det med länkar till förhör mm, här bara ett kort sammandrag.


UPPDATERING 2017-04-14: En månad senare har åklagaren återigen ändrat(!) i sin pressrelease. (Får en åklagare göra det, utan att markera/datera ändringen?) Datum är fortfarande 2017-03-15, och rubriken oförändrad: ”Rapporten från Assangeförhöret översatt”. Men ett stycke har lagts till (vilket gör rubriken felaktig):

”Åklagarna väntar fortfarande på översättning av vissa mindre delar av rapporten. Dessa beräknas vara färdiga inom kort.”

Det står alltså inte bara still – det går långsamt bakåt…


Fortsätt läsa ”Om Assange – en amatörspanares uppdatering”