Jag läste om intervjun i tjeckisk TV där den etablerade journalisten och författaren med tjeckisk bakgrund målade upp en skrämmande bild av Sverige, som åtminstone jag inte känner igen. Vi kan kalla henne J, för det jag funderar över gäller inte bara henne, men är ett exempel på hur konstigt det kan bli. 

Efter alla skriverier blev jag nyfiken och försökte rekapitulera vad som egentligen hänt. Inte helt lätt – intervjun ligger visserligen på nätet, men jag förstår ju inte tjeckiska. Det gör däremot en annan exiltjeck (P) som sett intervjun och skrivit en debattartikel i DN där han citerar ur intervjun och kommenterar.

Exempel på frågor och svar: ”Varför har du lärt dig skjuta?” Svar: ”Jag känner mig inte säker. Allt fler svenskar lär sig att skjuta.” Fråga: ”Det låter som att du talar om behovet av en stark hand”. Svar: ”En mycket stark hand”.

Och han kommenterar: Desinformationen är ett allvarligt problem och ett vapen för negativa krafter. Den utgjorde ett inslag i Trump-kampanjen och Brexit, och den ger bränsle för främlingsfientlighet i länder som inte har erfarenhet av vare sig invandring eller integration, exempelvis Tjeckien. UD hjälper ambassaderna att motverka vrångbilden.

Då blir det särskilt allvarligt när en person med gott renommé i Tjeckien – en uppburen författare från en känd exilfamilj – uttalar sig på det här sättet. Hon låter heller inte svaren framstå som en personlig åsikt, utan de är kopplade till hennes bekanta i den svenska poliskåren, ”folket” eller “statistik”.

Andra som sett intervjun reagerar också, bland annat en annan journalist och författare, bosatt i  Prag sen 20 år, som berättar för SVT:

I över en halvtimme får J förklara för alla som vill höra på hur fruktansvärt läget i Sverige är. Mot slutet av programmet utbrister programledaren med en suck, ”Så det är ingen god idé att flytta till Sverige?” Svar:” Jag vet att folk redan nu flyttar från Sverige och det är faktiskt ännu fler som pratar om att emigrera”.

Intervjuaren citerar rubriker från de tjeckiska tidningarna som ”Sverige har blivit en kläckningsmaskin för jihadister” eller ”immigranter terroriserar Sverige” och frågar om det stämmer? Svar: ”Ja, allt är sant, tyvärr”, det är i många fall ”till och med är värre än så”.

Därefter får J bemöta kritiken i en egen debattartikel, där hon skriver att författaren till den ursprungliga artikeln har ”felciterat, förvanskat och tagit saker ur sitt sammanhang.” Så jag letar (även i andra tidningar, för J verkar inte ha svårt att få spaltutrymme), men hon talar inte om vad som är felciterat. I en kvällstidning svarar hon tvärtom “Nej” på frågan om något i hans artikel är fel.

Och slutligen får den ursprunglige debattören slutreplik. Han börjar med att citera J: ”Om vi inte kan diskutera öppet är vi illa ute!” och fortsätter: Jag noterar att J putsar vidare på bilden av den modiga sanningssägaren.

Men det är inte vad som har skett. Om J i en svensk tv-soffa uttryckt det hon sa i tjeckisk webb-tv, då hade hon blivit motsagd. Utskrattad. Ingen journalist hade i en ”öppen debatt” accepterat påståendet att 150.000 svenskar emigrerat på grund av flyktingar. Vad J inte tycks förstå är det tjeckiska samhälle hon uttalar sig i. Landet med EU:s mörkaste attityder kring rasism och flyktingar, trots att de endast tog in 386 asylsökande i 2015. Där är hon ingen dissident, där stryker hon medhårs.

Intervjun inleddes med att J konstaterar att det svenska paradiset kollapsade under tryck av ”massinvandring” i fjol.

Efter den DN-debatten kräver J att DNs chefredaktör ska avgå, eftersom “hans styre av DN är skamligt.” Artiklarna fanns på DN Kulturdebatt, så det är kulturchefen som svarar:

”Publiceringen skedde i form av en opinionsartikel på kultursidorna, där skribenten själv står för analys och åsikter. På denna artikel har J sedan replikerat i sedvanlig ordning och P i sin tur svarat, precis som det brukar gå till.”

Förlaget avstånd ifrån hennes uttalanden, och en barnbokhandel tar bort hennes böcker ur sortimentet. Det antar jag man kan diskutera kring rent principiellt, men i dessa dagar får bokhandelns VD döds- och våldtäktshot på Facebook och J kallar (på Twitter) barnbokhandeln ”fascistisk”. Fast sen säger hon att det hon ville förmedla var: ”Du knäcker inte mig”.

❓ Och jag ställer mig ständigt samma fråga: Varför säger hon inte det hon menar? Jag menar: hon presenterar sig själv som journalist och debattör. Då borde hon väl kunna hantera ord och debatter?

Jag är inte så kunnig att jag vill kalla mig  debattör, men jag har levt i stockholmsförorter i alla mina 70 år och vet naturligtvis att det finns problem i Sverige. Det har det alltid gjort, men en del av de nuvarande verkar svåra att prata om. Vilket jag kan förstå – om det, som jag tror, beror på att man inte vill väcka mörka krafter till liv, som erbjuder enkla och brutala lösningar. För det samhället vill åtminstone jag inte leva i. Dessvärre verkar samma mörka krafter växa även om man låtsas att problemen inte finns.

Så knepigt är livet att man måste kunna ha flera tankar i huvet samtidigt. Utan invandrare stannar Sverige. Samtidigt tycker åtminstone jag att det vore märkligt om det INTE skulle uppstå problem när många på kort tid kommer hit på flykt från traumatiska krigssituationer i länder långt borta. Jag behöver bara försöka tänka mig in i hur det skulle vara för mig själv att omplanteras – alldeles utan krigstrauma: inte oproblematiskt.

Men vi tar väl inte emot flyktingar för att omedelbart tjäna pengar på dem?

Frågan är hur vi ska lösa problemen – och då måste man först definiera dem. De verkliga alltså, inte påhittad massemigration och beväpnade medborgare. Och vi måste samla alla goda krafter för att lösa dem. Här där vi finns, inte i tjeckisk TV.

Jag kan väl gissa att J i intervjun märker att vissa av hennes svar får större uppskattning och intresse och att hon går hon igång på det, och levererar mera av “det man vill ha”. Mycket mänskligt, i så fall. Och något jag kan förstå.

❓ Det jag inte begriper är varför hon i så fall inte säger det. Efteråt, när kamerorna är släckta och hon fått veta hur hennes uttalanden kan uppfattas. Och skada.