Om den progressive liberalen som ofrivilligt(?) hjälpte Trump att bli president

I min strävan att begripa hur vi funkar på nätet läser jag om mannen som byggde propagandavapnet som hjälpte Trump till Vita huset. Osannolikt nog, för Chris Wylie beskriver sig som vegan och queer, har knallorange hår och ring i näsan. Men han berättar om hur han som 23-åring hjälpte Trump till Vita huset – trots att han alltså är övertygad liberal. 

När han insåg att ”väljarna behandlades som terrorister” blev han visselblåsaren som avslöjade den s k ”Cambridge Analytica-skandalen”, och därmed Facebooks värsta mardröm. Nu försöker han förklara för allmänheten hur taktiken fungerar, så att vi bättre ska kunna värja oss.

Han förklarar hur detta skiljer sig från vanlig valpropaganda: Sociala medier som Facebook känner dig bättre än både vänner, släkt och arbetskamrater, för till skillnad från människor minns datorer ALLT, ner till minsta ”like”, och sammanställer det till psykologiska profiler, med människors svaga punkter, största rädslor, etc. Med den informationen kan man lätt skapa skräddarsydda budskap, som bekräftar hur farligt just det du är räddast för verkligen är – speciellt som avsändaren verkar vara någon du litar på, en person, en blogg eller en objektiv nyhetssida.

Fortsätt läsa ”Om den progressive liberalen som ofrivilligt(?) hjälpte Trump att bli president”

Om det viktiga skitsnacket – IRL och på Facebook

Vi vilar ut efter att ha trängts på Bokmässan i Göteborg. Jag fortsätter att fascineras av hur vi agerar i sociala medier, så vi lyssnade bland annat på Jack Werner, som pratade om sin bok ”Jag skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå”, som jag både läst och skrivit om

Här ger han en snabbkurs i källkritik:

På Bokmässan hjälpte han mig att begripa varför det blev så fel efter Anders Borgs FB-inlägg förra sommaren. Som de flesta kanske minns hade Anders Borg varit på fest och gjort bort sig riktigt ordentligt i fyllan (inga detaljer här!). När det började skrivas om att en (namnlös) toppolitiker gjort skandal gick Borg direkt ut i Facebook, talade om att det var han och bad om ursäkt.

Det är ju precis som man ska göra, tänkte jag som aldrig upphör att irritera mig på alla som blånekar tills de steg för steg blir överbevisade (ända fram till ”Vi har filmat dig när du gör det”). Det verkar ju korkat att aldrig lära sig att när medierna fått korn på något kommer de INTE att ge sig: Ju mer man sprattlar desto mer skrivs det.

Nu förklarade Jack Werner varför det blev fel, trots att han också tyckte att Anders Borg gjorde helt rätt i att gå ut och ursäkta sig efter fyllan – man kan säga att han använde sitt Facebook-konto för att skriva en pressrelease om saken.

Fortsätt läsa ”Om det viktiga skitsnacket – IRL och på Facebook”

Det gäller att inte låta sig luras av algoritmerna❗

Jaron Lanier anses vara en av dem som uppfann det moderna internet. Nu har insidern blivit en outsider och hans senaste bok heter ”Tio skäl att genast radera dina sociala medier.” Jag blir förstås nyfiken, och eftersom det handlar om algoritmer läser jag även ”Algoritmer – så påverkar de din vardag” av Jutta Haider, docent vid Lunds universitet. Så det här kanske blir ett långt inlägg.

Av Ilkant [CC-BY-SA-3.0], via Wikimedia Commons
Vad är algoritmer egentligen?  Jag har stött på ordet förr utan att kolla, men nu hittar jag (i Wikipedia, förstås!) en bild på dem, eller åtminstone ett flödesschema, som sägs ge ”en grafisk representation av algoritmer”.

Haider sammanfattar: ”Algoritmer är reglerna som styr vad du får se på nätet. De påverkar oss och vår vardag mer än du tror och makten över dessa algoritmer är väldigt koncentrerad.”

Det är med algoritmer Google avgör i vilken ordning dina sökresultat visas, och Facebook bestämmer hur ditt nyhetsflöde ser ut och vilken reklam du ser.

Fortsätt läsa ”Det gäller att inte låta sig luras av algoritmerna❗”

”Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå”

”… och det gör du också” fortsätter omslagstexten på Jack Werners bok. (Skiter i att det är fejk, antar jag.)

Citatet kommer från den påhittade historien om nioåringen som fick kvarsittning för att hon hade svenska flaggan på sitt iPhone-skal (enligt storyn eftersom ”barn med utländsk bakgrund kunde känna sig kränkta”). Historien var hämtad från en satirsajt, men spreds blixtsnabbt på Facebook. Strax under kommentarerna som påpekar att artikeln är fejk skriver ”Mats” sitt berömda: ”Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå.” Det skrattade många åt. Vilket är lätt att förstå.

Men, skriver Werner, många av dem som drev med Mats publicerade några månader senare själva ett falskt Trump-citat (att han ställde upp som kandidat för republikanerna, eftersom de är dummare). När de som spritt citatet fick veta att det var falskt avfärdade många av dem det med att ”Trump HADE kunnat säga det”.  – även de som var namnkunniga journalister.

Fortsätt läsa ””Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå””

Har vi blivit dummare och osäkrare? I så fall – varför det?

I P1s Spanarna nyligen pratade Helena von Zweigbergk om “yxåldern”: Vi förväntar oss att världen ska leverera och är skeptiska mot allt som inte är “helt hundra”, optimalt eller ultimat, antingen det är resmål, restauranger, relationer eller – vi själva. Hela livet förväntas vara “helt hundra” hela tiden. Det  trista är att det aldrig blir det. Inte på riktigt.

“Yxåldern” kallades det eftersom vi i debatter, speciellt i sociala medier, enligt samma princip yxar till svartvita åsikter, fjärran från alla nyanser. Det hjälper inte att all samlad kunskap och alla fakta är mera lättillgängliga än nånsin förr – även såna som borde veta bättre skriker aggressivt ut sina tillyxade budskap med hög röst: Det finns bara vinnare eller förlorare, ingen plats för förhandlingar och kompromisser, det är för mesar! Eller, för att citera “den fria världens ledare” om länder: Det finns “shithole countries” (skithålsländer) eller “GREAT countries”. PUNKT.

Fortsätt läsa ”Har vi blivit dummare och osäkrare? I så fall – varför det?”

Källkritik och konspirationsteorier

Det är ju bra att ha en källkritisk inställning: “Så lättlurad är inte jag att jag köper allt jag hör och läser! Jag ifrågasätter och kan se dolda motiv.” Men i motsatt ringhörna har vi dem som ser dolda motiv hela tiden. Utan att någonsin ifrågasätta dem.

Varför tror så många på konspirationsteorier? Journalisten och författaren Clas Svahn sammanfattar: Det är lättare att skaffa sig kunskap genom Youtube-klipp och sociala medier än att ägna timmar åt att läsa in sig. Och det är lättare att tro på sånt vi redan ”vet” än att utmana våra egna förutfattade meningar med ny kunskap. Ändå är det alltid bättre att veta än att tro: Var källkritisk!

Fortsätt läsa ”Källkritik och konspirationsteorier”

Håller alltfler på att bli allt dummare? I så fall:  Varför?

Det är inte konstigt om man blir lite ängslig i en tid när nya ord verkar behöva skapas för det som förr bara hette lögn. “Faktaresistens” kallas det när allt fler verkar strunta i fakta som inte stödjer det man redan tror sig veta, ”post-sanning” utnämndes 2016 till årets internationella ord, till och med våra makthavare använder sig av “fake news” och “alternativa fakta” – även när det är ganska lätt att avslöja. 

Vad är det som händer med oss, när vi inte bara ljuger, utan dessutom verkar gå på lögnerna? Går arten mot sin undergång? Är det miljöförstöringen som krymper våra hjärnor? 😰  Jack Werner skriver: ”Så blev faktaresistens ett nytt sätt att kalla en motståndare korkad”.

Fortsätt läsa ”Håller alltfler på att bli allt dummare? I så fall:  Varför?”

Det finns hopp! Efter faktaresistensen kommer medborgarforskningen.  

magnifying-glass-1019982_640Jag återkommer ideligen till det här med faktaresistens och filterbubblor, som verkar hota att krympa vår värld.

Faktaresistens: Man tar inte in fakta som talar emot ens egen uppfattning – vilken därigenom cementeras. (nyord 2015)

Filterbubblor: Sökmotorernas algoritmer väljer ut sökresultat med hjälp av användarens sökhistorik – vilket gör att resultatet bara bekräftar den egna världsbilden. (nyord 2016)

Det låter ju inget vidare, även om jag även hittade några goda nyheter, bl a en forskare som kommit fram till att föreställningen om filterbubblors inverkan är tämligen överdriven. Det är bara en del av många algoritmer som förstärker filterbubblan, medan andra motverkar den. Och visserligen föredrar människor generellt information som bekräftar vad de redan tror sig veta, men de tröttnar också på att höra samma sak flera gånger.

Fortsätt läsa ”Det finns hopp! Efter faktaresistensen kommer medborgarforskningen.  ”

Är det verkligen sant? Eller skiter vi i det nuförtiden?

Jag tror att vi som inte skiter i om det vi hör är sant eller inte faktiskt kan göra en insats – bara genom att bli bättre på det här med källkritik. Nedan visar Viralgranskaren hur världen ser ut med och utan faktakoll. 

(SPOILER:
MED faktakoll kan man snart dricka te i lugn och ro, UTAN blir det snabbt kalabalik på hela klotet.)

Vi har nyligen kunnat följa en presidentvalskampanj, där den ena kandidaten ibland gled på sanningen, medan den andre kaskadkräktes falska fakta, bl a på Twitter. Och det vann han på! Vad säger det om världens tillstånd?

Fast det kanske var bra på ett sätt, för efter denna chock verkar det vara många som funderar kring hur vi ska kunna avslöja och stoppa fejkade nyheter. SVT har exempelvis skrivit in i sin treårsplan att man ska hjälpa till att sticka hål på bubblorna: ”Vi måste ha tålamod istället för att obetänksamt dela allt”. Journalistikens uppgift bör vara att utmana invanda föreställningar och på faktabaserad grund ge en flerdimensionell bild av världen. Inte att stryka medhårs genom att bara bekräfta det läsaren redan tror sig veta.

Fortsätt läsa ”Är det verkligen sant? Eller skiter vi i det nuförtiden?”

Finns det hopp om näthatarna? Kan det liksom – gå över?

För nästan två år sen satt jag och funderade kring de kaxigas bräckliga egon. Om det varit idag hade jag förstås tänkt mest på Trump, men då gällde det aggressiva bloggare. Exempelvis Alex Schulman, som byggde upp ett kändisskap med en stor blogg som han småningom la ner, eftersom han tyckte att hans bloggkaraktär hade “gjort sig skyldig till saker som jag själv finner motbjudande”, bloggen hade ”blivit ett monster”

sad-dab-93946_640När han själv blev omskriven på samma sätt som han skrivit om andra blev han chockad och sårad. Precis som Trump, som nu till och med blir kränkt å sin vicepresidents vägnar, trots att denne själv inte verkar ha tagit illa upp vid sitt teaterbesök.

Fortsätt läsa ”Finns det hopp om näthatarna? Kan det liksom – gå över?”