Bild från Pixabay

Mina ögon har jag alltid varit väldigt rädd om – särskilt det högra, för det är mest det jag använder. Det vänstra kopplade hjärnan aldrig på, eftersom det var översynt, medan det andra (då) var perfekt. Nu ser jag att det kallas Amblyopi, ”lazy eye”, eller svagsynthet (nej, INTE svagsinthet!), och jag borde förstås som barn ha fått lapp för det starka ögat för att tvingas använda det svaga, men har ett vagt minne av att någon sa att det inte behövdes: ”Hon ser ju så bra med det andra.”

Men i tolvårsåldern frågade en ögonläkare argt(?): ”Har du tänkt på att om det händer något med ditt högra öga är du blind?” – och skrämde mig så att jag satte igång att träna det svaga ögat. Först senare fick jag veta att det var alldeles för sent, men då hade jag redan lyckats få igång det, även om det inte samarbetade med det andra: Tredimensionellt seende – vad är det? liksom.

Fortsätt läsa ”Gråstarr på båda ögonen – och BÄTTRE syn än nånsin! Det var oväntat.”

Stambytarens kontaktperson lät klart bekymrad när jag meddelade att vi på grund av ett viktigt läkarbesök var tvungna att komma hem en dag innan stambytet skulle vara officiellt avslutat, och när vi öppnade ytterdörren förstod jag varför. Senare skulle det visa sig att en del förväntade problem aldrig uppstod, medan andra dök upp helt oväntat.

Vi hade ju inte bara bytt element och rör, utan även leverantör av internet och TV samt portkod, och fruktade att vid vår återkomst vara utan inte bara toa utan även TV och nät – kanske inte ens komma in genom porten. Den nya portkoden hade lämnats i brevlådan – och låg mycket riktigt tillsammans med den övriga posten under badkaret(!) i hallen. Men där stod också att den gamla skulle gälla november ut, och i verkligheten visade det sig att porten var kod-lös, åtminstone så länge stambytet pågick.

Fortsätt läsa ”Stambytesstrapatser del 2: väntat och oväntat”

Det var faktiskt inte mer än 9 år sen vi gjorde om vårt badrum men nu var det dags igen. Det har aldrig varit vår idé: 2016 lossnade kaklet från väggarna när grannen borrade, i år hade vår bostadsförening så omfattande vattenskador (inte hos oss, dock!) att det blev svårt att få ett försäkringsbolag att ställa upp. Huset är byggt 1978, så det var hursomhelst dags om några år.

En tanke slår mig: När vårt badrum byggdes om var vi förvånade över att föreningen inte krävde – eller ens rekommenderade – en oberoende besiktningsman. Vi skaffade själva en, via försäkringsbolaget, men jag kan tänka mig att det är frestande att välja en billig lösning för ett så dyrbart jobb – och kanske spara in på ”icke-måsten”, som besiktningsman. Kan det ha något samband med de omfattande vattenskadorna? Bara en tanke.

När vi nu ändå skulle göra stambyte passade man på att även byta värmesystem, portkod, TV- och internetleverantör. Så tillvaron har varit är lite rörig det här året – åtminstone från maj till jul!

Fortsätt läsa ”Stambytesstrapatser del 1: flyktresor”

Några stillsamma reflektioner om de gångna helgerna, som de visas upp i media av mångahanda slag. Själv har jag aldrig firat på det sättet och inte heller sett något sånt i min närmaste omgivning. Är det bara en bild som visas upp, medan det ”vanliga livet” tuffar på ungefär som vanligt för de flesta av oss? I så fall – vad ska det vara bra för? 🤔

I julmånaden gillar jag nog mest Lucia: Vi tänder ljus i mörkret och vet att det ganska snart ska börja bli lite ljusare. Inga krav på presenter, ritualer och social samvaro (såvitt jag vet i alla fall). I ljusens sken kan man dricka glögg och äta pepparkakor, lyssna på luciasånger och kanske se ett luciatåg. Men julen nalkas…

Fortsätt läsa ”Tänk vad mycket man INTE måste – om man tänker efter.”

I Paris är det panik – vägglöss i tunnelbanan, på bio, på flygplatser, sjukhus… och i Stockholm har lushunden Kalle hittat åtminstone spår av dem på en stol som ”har tagits om hand”. 😱 Fast vi får även lugnande besked: löss dör vid 57 grader, och SL ångtvättar tunnelbanan. Och frågan är hur mycket i Paris som är panik-rykten, för vägglössen där beter sig inte alls som alla andra. Jag vet, för jag har varit tvungen att läsa på.

Kort sammandrag av l-å-n-g text nedan: I början av maj fick jag konstiga fläckar på armen – som kom och gick och småningom började klia. Ingen salva funkade, det blev remiss till hudläkare som tog vävnadsprov. Och så kom läkaren på vårdcentralen på att det KUNDE vara vägglöss.

Det var det. Men då hade vi förlorat en månad – och generationer vägglöss hunnit födas…

UPPDATERING NEDAN: NY LÖSNING VERKAR VARA PÅ G!

Fortsätt läsa ”VARNING! Vägglössvåg på väg!”

Jag skriver för närvarande oftast i StockholmsMix , där jag gör slumpvisa nedslag i Stockholms historia. Men nu har jag gått igenom diverse hälsokoller – senast alltså hjärnröntgen – (eller rättare sagt MRI = undersökning med magnetkamera) och sånt samlar jag ju gärna här i mitt ”externminne”.

Det är inte så dramatiskt som det låter (hoppas jag!), utan gäller min gamla migrän – om det nu är det… 😨 Det började för ett antal decennier sedan på jobbet när plötsligt en del av texten jag läste försvann. När jag istället svarade i telefonen började jag efter en stund tappa ord.

Fortsätt läsa ”Så var det att få HJÄRNAN plåtad!”

En dag var min ena knoge röd och svullen, och när jag tittade närmare gick det en rad av röda fläckar från knogen och ända upp till armbågen. Men de verkade vara på väg att blekna, så jag tänkte inte mer på det. Förrän det började ill-klia, svullna och bli knallrött. Men sen bleknade det.

Så där höll det på – varje gång det lugnade ner sig trodde optimistiska jag NU! har det gått över. Men inte, det återkom, allt rödare och kliigare spred det sig ut på händer och fingrar. På bilden är det inte särskilt rött och svullet, men man ser hur märkena ligger i en tydlig rad. Sen tillkom en parallell rad på den armen, och en på den andra. Samt en liten filial på benet… . För att kunna sova för allt kliandet fick jag gå till sängs med en kylklamp från frysen att lägga armen på.

Fortsätt läsa ”När man får mystiska utslag…”

Den här gången var det inte lika trevligt som vanligt att vara på landet. Först blev vi utan avlopp, därefter insnöade. Men det var först därefter som det blev riktigt illa. Dock har vi överlevt och lyckats ta oss hem igen.

Planen var att min man skulle vara behjäplig med att exempelvis undvika el- och fiberkablar när grävningen på vår tomt drog igång för det kommunala vattnet och avloppet, som nu är på G efter en skakig början som jag berättat om tidigare. Jag följde mest med som sällskap, och på vägen hämtade vi de nya mattorna jag beställt, men bestämde oss för att vänta med att lägga ut tills grävningen var avslutad. Det var klokt. Nästa gång vi kommer ner är det sanering som gäller, både inne och ute.

Fortsätt läsa ”Pärsen över! Varning för skitsnack. 💩”

I dessa dagar kan man verkligen behöva lite flykt till en annan verklighet. Möjligen mer än vanligt snöar jag in på att läsa gamla tidningar, dyka ner i nåt av det jag blir nyfiken på, läsa/lära mer och ibland skriva om det. Fast sällan här, det blir mest en StockholmsMix-blandning. Eller vad tycks om de senaste: Nazisternas skola i Stockholm: Hur kom det sig att den fanns? Några elever berättar om hur var det att gå där. Och så hembiträdenas historia, och kapten Rollas dramatiska sista luftfärd 1890 – med moderna inslag av både ond bråd död och fake news.

Nu hittade jag etikettsregler till tonårsflickor i ”Vårt hem” nr 11 1948. Och minns plötsligt Kerstin Thorvalls ”Boken till dig” och ”Tonårsboken” från 50-talet, båda givetvis bara riktade till flickor, killarna var liksom som dom var.

Fortsätt läsa ”Goda råd till tonåringar – modell 1948 (och 1957)”