I Paris är det panik – vägglöss i tunnelbanan, på bio, på flygplatser, sjukhus… och i Stockholm har lushunden Kalle hittat åtminstone spår av dem på en stol som ”har tagits om hand”. 😱 Fast vi får även lugnande besked: löss dör vid 57 grader, och SL ångtvättar tunnelbanan. Och frågan är hur mycket i Paris som är panik-rykten, för vägglössen där beter sig inte alls som alla andra. Jag vet, för jag har varit tvungen att läsa på.

Kort sammandrag av l-å-n-g text nedan: I början av maj fick jag konstiga fläckar på armen – som kom och gick och småningom började klia. Ingen salva funkade, det blev remiss till hudläkare som tog vävnadsprov. Och så kom läkaren på vårdcentralen på att det KUNDE vara vägglöss.

Det var det. Men då hade vi förlorat en månad – och generationer vägglöss hunnit födas…

Nu, tre saneringar senare, har jag lärt mig mycket, som jag förstås sparar här i mitt externminne – för eget kom-ihåg, och kanske någon annan slippa göra ”min resa”.

Viktigast är att GENAST kontakta saneringsfirma. Får man in EN befruktad vägglushona lägger hon cirka 4 ägg per dag, totalt 200–500st. Som sedan ivrigt parar sig med varann… (Visst låter det som en skräckfilm?) Om maten (dvs vi) försvinner går lössen i dvala – och kan överleva utan mat i ETT OCH ETT HALVT ÅR! När vi återkommer vaknar de, pigga och hungriga. Om vi lägger oss i ett annat rum springer de dit – och så har man dem i flera rum…

Vägglöss ÄR faktiskt inte löss, utan baggar (engelska ”bed bugs” stämmer bättre). De lever alltså inte på människor (som hår- och klädlöss), utan gömmer sig i närheten av våra sovplatser för att när vi somnat snabbt pila fram och suga blod. De kan ofta bita flera gånger vid samma måltid, så de bett jag såg i rader på min arm behöver inte vara rester efter ett ett stort lusparty (som jag såg för mitt inre öga).

Det känns ju mindre äckligt att de inte finns på kroppen – om de inte har maximal otur och råkat gömma sig i en ficka i ett plagg som vi sen tar på oss. Nackdelen är att de blir svåra att hitta och utrota. De är enormt skickliga på att gömma sig, och kilar bara fram och äter ungefär var tionde dag. De kan varken hoppa eller flyga, men kryper SNABBT!

För några decennier sedan var vägglusen i princip utrotad i Nord- och Västeuropa, men på senare år har den ökat igen, mycket beroende på det ökade resandet, där man lätt kan få med sig djur som gömt sig i resväskan. Och det gäller inte bara om man bor på sunkiga ”lopphotell”. Det räcker alltså med att en gäst råkat få med sig EN befruktad hona så… Många jag frågat vet redan hur man ska behandla bagaget när man reser för att inte få hem oönskade gäster. Annars kan man läsa hos Anticimex.

Förr användes starka bekämpningsmedel, som ibland kunde vara alltför effektiva: Dan Andersson dog på ett hotell där man cyanrökt mot vägglöss utan att vädra tillräckligt efteråt. Miljövänliga var medlen inte heller, och till råga på allt började vägglössen utveckla resistens mot dem…

Det kan de inte göra mot kiselgur, som är det vanligaste medlet idag. Det är nämligen inte giftigt, utan torkar ut insekterna.

Jag har läst upprörda artiklar om hur människor ”tvingats vara lockbete åt vägglössen!” Tyvärr verkar det vara just det vi alla måste göra – om vi vill bli av med dem. För att pulvret ska verka måste lössen krypa igenom det, och det gör de bara om det är enda sättet att nå maten, dvs oss.

Så jag tillbringade hela sommaren som lusbete – hade ju ingen lust att behöva ”börja från början” efter några veckor på landet… Det enstaka djuret dör av pulver-uttorkning redan efter några dygn, MEN de är ju inte särskilt enstaka, äter bara var 10e dag, och så är det äggen… Så det TAR tid.

När jag skriver ner den långa historien märker jag att jag redan glömt riktigt HUR jobbigt det var.

2023-06-15: Sanering 1

Vi fick veta att vi skulle plocka bort sänglådorna (efter noggrann dammsugning och undersökning!) och flytta undan diverse sladdar. ”Bygg inga broar till sängen!” sa saneraren, ”tvinga dem att krypa den långa vägen via pulvret”.

Efter den första saneringen skrev jag: De senaste dagarna/veckan har det blivit VÄRRE! Nu ser vi för första gången små löss som springer över lakanet. Tänk om de bor i sängen och aldrig kommer i kontakt med pulvret? 😨 Vad händer om vi skulle sova på soffan ibland, för att slippa dem? Svar: Vi lockar dit dem.

---

🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲

LusDagbok efter sanering 1

Jag vaknar efter en lugn natt: Kanske det börjar lugna sig nu? Då känner jag för första gången att det KRYPER på mig – och klämmer ihjäl en jävel. Fast – kanske de blivit långsammare att hinna iväg på grund av pulvret? Hoppas kan man ju alltid.

I början av andra veckan undrar jag om de tömt armar och ben på blod? För nu kliar det mest på ryggen, just där jag inte når med salvan, men dessutom på magen och vid ena bröstvårtan (AJ!) . Och på ett ställe som gör det svårt för mig att sitta…

En natt får jag nästan-panik: Två veckor efter saneringen känns utslagen bara värre, och jag får hjärtklappning och vad-ska-jag-göra klåda ÖVERALLT. Kan jag över huvud taget andas? Går upp, tar en allergitablett och sätter mig på balkongen i nattluften. Långsamt lugnar det ner sig.

Dan efter beställer vi lusfällor (plast”koppar” som man ställer sängbenen i, för att hindra lössen att klättra upp i sängen). Vi hoppas därmed kunna hindra dem från att under pågående sanering ta kål på en.

Efter två nätter med lusfällor hittar vi EN lus i fällan, dock innanför ”vallgraven” som ska hindra den att nå sängbenet. Hur kom den dit? Kanske var den på väg tillbaka, efter att ha ätit? Men: Var bor den i så fall? I sängen?

Läser ett tips och paltar på mig långärmat nattlinne samt långa pyjamasbyxor, med ärmar och ben instoppade i strumpor, för att skydda åtminstone mina ädlare delar. Det räcker ju faktiskt att locka lössen att krypa över pulvret, man behöver inte underlätta måltiden.

I början av juli verkar lössen vi ibland hittar vara mycket små. Det måste väl vara ett gott tecken? Blir ändå biten, och det finns VÄLDIGT lite lusspår i fällorna. Kanske bor de I madrassen!? Bekvämt, och nära till mat. Det kanske kryllar där? 😱

Vi skickar efter lustätt madrasskydd – om de finns i madrassen kommer de inte ut, bor de utanför kommer de inte in.

En natt kan jag inte sova, och går upp till soffan för att titta TV tills jag blir sömnig. Ser plötsligt TVÅ VÄGGLÖSS på en av kuddarna. Mätta, såg jag när jag klämde ihjäl dem. HELVETE – bor de HÄR också? Det hjälpte mig INTE att sova, kan jag avslöja. Då tänkte jag att de anfallit mig från soffan, men antagligen hade de hängt med mig i nattskjortan och just varit på väg att dra sig tillbaka efter maten när jag slog ihjäl dem. Jag tog i alla fall undan de små soffkuddarna och var framöver noga med att inte gå direkt från sängen till soffan i nattkläder.

På morgonen ringer jag Anticimex som lugnar mig: De håller sig i närheten av sovande människor, om de kommit in i vardagsrummet är det via sovrummet, dvs genom pulvret.

”Ni har gjort allt ni kan, det är normalt att det är så här.”

I slutet av juli får jag mest bett på hals och haka – men även på armar och ben, trots min ”skyddsdräkt”. En enda gång ser jag två små löss springa över det nytvättade lakanet – men de hinner inte i skydd, trots att de är snabba. HA!

Det känns som om vi borde panera oss i pulvret. Eller kanske förgifta vårt blod?

Det är ju sommar… Kan vi få åka till landet på semester – eller måste vi då ta in ”vikarierande” bete? Svar: Saneringstiden är 8 veckor. Om man inte är hemma under saneringstiden kan de gå i dvala och då förlängs saneringsperioden. Nån dvala vill jag inte veta av, så jag blir kvar här som bete till det bittra slutet – deras eller mitt.

Jag har det ändå bättre än kanariefågeln, som gruvarbetarna förr tog med ner i gruvan för att kolla att fanns tillräckligt med syre. Så länge fågeln kvitttrade var det ofarligt. Då fågeln tystnade var det fara på färde. De svimmade eller dog, jag får bara kliande utslag.

Enligt sanitetskillen kan två personer ligga i sängen, den ena svårt bettplågad medan den andra inget märker. Hur lång tid tar det då innan man inser att där finns löss? Tills de börjar springa över golv och väggar… Då kan det ju vara bra att ha en sån som mig.

Vi funderar förstås mycket på varifrån djuren kommit.
Eftersom vi inte varit utomlands på 4-5 år och inte köpt eller fått något begagnat på ännu längre tid är det troligaste att vi fått dem från någon granne – speciellt som vi blev kollade i februari 2022 på grund av att de då fanns i huset.

Så jag frågar Anticimex om de kontaktar föreningen (det här går ju på dess försäkring), men det gör de inte. Inser min plikt och mejlar redan saneringsdagen till den kontaktadress vi fått till styrelsen. Inget svar. Efter ytterligare någon dag mejlar jag med ”TACKSAM FÖR BEKRÄFTELSE ATT NI FÅTT DETTA!” som ärende. Inget svar. Lyckas hitta ordförandens telefon på Hitta, ringer. Varken svar eller telefonsvarare.

I porten finns två telefonnummer (om helt andra ärenden), lyckas efter flera försök nå någon, som lovar att informera styrelsen. HURRA! Änteligen har jag gjort min plikt och kan ägna mig bara åt att göra detsamma vid saneringen. Ännu bättre hade det varit med en bekräftelse på att informationen nått fram.

Och när klådan verkar bli VÄRRE börjar jag ilskna till: Om lössen väntar hos grannen är ju hela saneringen meningslös. Min man mejlar över Anticimex protokoll från saneringen till styrelsen och får faktiskt ”svar” – om man nu kan kalla det så: ”Tack för din information, Trevlig midsommar.” (Goddag yxskaft?)

Förvirring: MEN – Vi borde väl alla ha intresse av att slippa vägglöss – även för att behålla värdet på våra bostäder? Till slut kontaktar vi HSB centralt som svarar att de kontaktat både föreningen och Nomor (HSBs Anticimex) samt meddelar våra närmaste grannar vad som hänt. Så att de får möjlighet att identifiera ev utslag snabbare än vi. Det tackar vi för. Hoppas grannarna gör detsamma.

Kollar vad HSB-juristen säger om ansvarsfördelningen:

Det åligger bostadsrättshavare att se till att ohyra inte kommer in i lägenheten samt att vid misstanke om ohyra omgående informera föreningen om detta. Utför föreningen inte sanering omgående efter tillsägelse från bostadsrättshavaren kan denne utföra sanering på föreningens bekostnad.

Bostadsrättsinnehavaren kan annars tvingas flytta, läser jag. Men om föreningen inte tar sitt ansvar – Hur straffas de?

Och vad får jag för att inte tala om för spekulanterna till grannens bostad om lössen? Funderar på att sätta upp en stor lapp i porten. Fast det gör jag inte, jag är en fridsam person – utom mot LUSDJÄVLAR! 👿

🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲🪲

---

2023-08-03: Sanering 2

Efter sju veckor är vi överens med Anticimex att det inte räckte med en sanering.

Sista nätterna före sanering 2 sov jag uppkopplad till långtids-EKG, som jag med ett extralinne försökte skydda mot både löss och ofrivillig demontering i sömnen: 5 fasttejpade plattor med vidhängande l-å-n-g-a kablar och ett piffigt ”pistolhölster” under ena armen. (Lössen höll sig som tur var till hals och kind den natten…)

Lite nojig blir man ju, och det är vi inte ensamma om. Saneraren berättar att en del har strött ut pulver ”så att det ser ut som Sahara” – vilket gör att vägglössen inte kryper igenom drivorna, utan hittar en väg förbi… O-bra.

Den 7 september gjorde jag ett sista försök att få respons från bostadsrättsföreningen: Mejlade till ordförandens privata adress (som hon använt vid tidigare kontakt). Jag bifogade mitt sista tidigare mejl, från 25 juni, och började:

SOS VÄGGLÖSS!
Vi har fått vägglöss och flera gånger skrivit till styrelsen utan att få svar. Nu försöker jag direkt med dig. När vi inte får svar från föreningen blir den obehagliga känslan att man försöker låtsas som ingenting. Och det är ju det värsta man kan göra: då blir vi aldrig av med dem i huset.

Det här är ett växande problem läser jag, och därför borde det finnas lättillgänglig information. Hos Anticimex-killen ger man goda råd på Facebooksidan. Risken finns annars att någon (skamset?) döljer problemet istället för att agera. Förra gången, 2022, kollades ju alla(?) lägenheter, även vår. Varför inte nu?

Enligt Folkhälsomyndigheten har vi boende ansvar för att informera fastighetsägaren och samarbeta vid saneringar. Det har vi gjort. Fastighetsägaren (brf) har ansvar för att ”förebygga, kontrollera och åtgärda” förekomsten av skadedjur. De ska även informera de boende vad som ska göras vid upptäckt av skadedjur.

VI MÅSTE FÅ BEKRÄFTAT ATT ÖVRIGA LÄGENHETER KOLLAS! Annars förblir ju detta ett lus-hus i evighet. Vi kan inte ha fått in lössen på annat sätt än från en granne. När vi inte fick svar från styrelsen kontaktade vi HSB centralt, som svarade att de stämt av med föreningen och skulle kontakta våra grannar ovanför och under. Men vi vill ha bekräftelse från vår styrelse. Det här är ju ett problem vi alla måste hjälpas åt att lösa.

För 5 veckor sedan sanerade vi för ANDRA gången. Det är nu bättre, men inte bra. Vi börjar känna oss slitna, efter 3 månader som lusföda.

Plötsligt fick jag SVAR!!! Dessutom med kopia på mejl till HSB för koll av hela trapphuset. Och den 28 september inspekterades alla lägenheterna.

Tyvärr 3 månader efter vår första sanering. Hur många lusgenerationer blir det?

2023-09-15: Sanering 3 – och planering

Redan den 15 september sanerade Nomor hos oss. Och fredagen den 13(!) oktober var de på återbesök. Vi enades om att inga nya bett verkar ha tillkommit på ett tag, det som kliar (lite) är troligen gamla bett. (Pepparpeppar, ta-i-trä, knackar sig i pannan…)

Och så går vi igenom hur vi gör framöver.

Vi behåller vi madrasskydd och lusfällor på sängbenen, för att skydda oss och lättare upptäcka eventuella nya ”besök”.

Framför allt har vi järnkoll på hur betten ser ut och känns. OM de skulle dyka upp igen ringer vi direkt till Nomor och får hjälp.

Saneraren sa: ”Sen jag började jobba med detta har jag insett att vägglöss är vanligare än man tror – och i ALLA miljöer.”

Det gäller alltså för alla att hålla kollen och veta vad man gör:

1. I förebyggande syfte kollar man bagage och inköp av begagnade varor enligt de instruktioner som finns, exempelvis hos Anticimex.
2. Om man misstänker att vägglusen hittat hem till en kontaktar man GENAST hyresvärd/bostadsrättsförening/(seriös) sanerare. Själv klarar man det INTE.
3. Och sen följer man instruktionerna.

Vi hoppas kunna åka till landet för första gången sen slutet av april.