Det hände inget särskilt den 4 mars – heller. Men Q-kulten verkar överleva.

Den 4 mars ställde USAs representanthus in sin session eftersom polisen varnat för att en högerextrem grupp planerade att storma kongressen (igen), i tron att Donald Trump skulle tillträda som USAs 19e president den dagen. Eftersom Biden den 20 januari blev den 46e presidenten (och Trump var den 45e) kan det verka lite svårt att förstå.

Men jag har läst på: Fram till 1933 svors nya presidenter in den 4 mars, men i det tjugonde tillägget till konstitutionen ändrades datum till den 20 januari. Nu tror en del konspirationsteoretiker att en lag 1871 (i hemlighet) gjort USA till ett företag. Därför är allt som hänt efter det årtalet illegitimt: Alla presidenter som valts och alla tillägg till konstitutionen.

Alltså skulle Trump den 4 mars bli USAs 19e president, den förste legitime sen Ulysses S. Grant (1869-1877).

När man läser konspirationsteorierna och ser stormningen av Kapitoleum den 6 januari blir ju intrycket att det rör sig om tokskallar.

Men hur kan de vara så många? Och hur började det?

Fortsätt läsa ”Det hände inget särskilt den 4 mars – heller. Men Q-kulten verkar överleva.”

När USAs republikaner försöker gå åt två håll samtidigt 😵

Jag trodde att ”Trump-tiden” skulle ta slut när han förlorade valet, och att man sen skulle få lite insideinfo om hur det gick till i Vita huset. Men så här mycket inside-info? Och tror verkligen fler än Trump att han aldrig förlorade valet?

Även i USAs kongress finns anhängare till QAnon – de som säger att Donald Trump leder en hemlig kamp mot ett internationellt nätverk av satanistiska pedofiler, som styrt USA i decennier.

Den kanske mest hängivna av dem, Marjorie Taylor Greene, har även gillat ett Facebookförslag om att ”sätta en kula i huvudet” på talmannen Nancy Pelosi och ifrågasatt om skolskjutningarna verkligen ägt rum. David Hogg är en överlevare från skjutningen i Parkland, där 17 personer dog och 15 skadades. Honom har Greene kallat ”lille Hitler” och själv filmat hur hon följer efter honom på gatan och anklagar honom för att få betalt för att ”spela sin roll”. Här finns flera av Greenes många konspirationsteorier. Ändå ville republikanerna inte ens avlägsna henne från utbildnings(!)- och budgetkommittén. Men det gjorde demokraterna.

Fortsätt läsa ”När USAs republikaner försöker gå åt två håll samtidigt 😵”

”Trust the Plan!” sa QAnon. Det gick så där.

Den 6 januari 2021 var det dags för ytterligare en stor demonstration av Trumpanhängare. Efter eldande tal stormade en del av demonstranterna Kapitolium i ett försök att hindra kongressen att formellt bekräfta Bidens seger i presidentvalet. Fem personer dog, och över hundra skadades. Nyhetskanalen CNBC har gjort en sammanfattning av vad som hände:

Det är lätt att identifiera intränglingarna, eftersom de flitigt filmade sig själva och varandra – tydligen övertygade om att de hade all rätt att vara där: ”Vi är här på presidentens uppdrag!” Över 140 000 tips har kommit in till FBI, 130 personer är hittills åtalade och flera är på gång. Det är en brokig skara, där ”vanliga” demonstranter blandas med symboler och flaggor från våldsamma organisationer.

Oath keepers är en milis av militärer och poliser, som ”försvarar konstitutionen” – även mot den egna regeringen. Mot regeringen är även välbeväpnade Three Percenters, som anser att endast 3% av amerikanerna slogs i 1700-talets frihetskrig. White power är för vit makt, liksom Proud Boys, till vilka Trump skickade hälsningen ”Stand back and stand by” (=Var beredda!) när han ombads fördöma dem – ett budskap de förstås tryckt på sina tröjor.

Fortsätt läsa ””Trust the Plan!” sa QAnon. Det gick så där.”

”Om personen du talar med inte tycks lyssna, var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat” /Nalle Puh

Med skräckblandad fascination följer jag i realtid en människas sönderfall. Det är precis som i en del av de psykologiska thrillers jag gillar att läsa.

Den 3 november var det presidentval i USA, republikanen Donald Trump förlorade klart mot demokraten Joe Biden, som fick 306 elektorsröster och 6-7 miljoner väljarröster än Trump. (I det ganska krångliga amerikanska valsystemet räcker det med 270 elektorsröster.)

Omedelbart efter valet brukar den avgående presidenten gratulera den blivande, varefter man samverkar för en smidig övergång fram till det officiella ”vaktombytet” den 20 januari. Så blev det inte denna gång: Hittills har 60 stämningar från Trump avfärdats av faktakontrollanter, val-säkerhetsexperter och domstolar.

Strax efter valet erkändeTrump privat att han förlorat, även om han officiellt ville visa att han fortfarande kämpade, eftersom han ville behålla sina fans medan han funderade på sin framtid: ställa upp i nästa presidentval? starta egen TV-kanal?

Men allteftersom tiden gått verkar Trump själv ha köpt historien om att valet var ”stulet”.

Fortsätt läsa ””Om personen du talar med inte tycks lyssna, var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat” /Nalle Puh”

Ögonblick vi minns från tiden med Trump

Politico har jämfört Trumps presidenttid med TV-serien Veep om den komiska inkompetensen hos en kvinnlig vicepresident/president och hennes administration. Tidigare Trump-medarbetare känner igen den dagliga kampen för att försöka undvika katastrofer – och misslyckas. Seriens producent förklarar att man slutat sända Veep eftersom det blev för likt verkligheten: ”Det är roligt att skriva om en galen president, men inte att leva med en.”

I ett avsnitt försöker presidenten bli omvald med hjälp av juridiska processer. Hon kräver att även sena röster ska räknas – tills hon får reda på att de sena rösterna gått till den andra kandidaten. Omgiven av nickande ja-sägare får hon ett vredesutbrott: ”STOP THE RECOUNT!” – varpå kampanjens betalda demonstranter utanför domstolen måste instrueras att snabbt byta budskap från ”Räkna varje röst!” till ”Stoppa omräkningen!”. Det är svårt att tro att avsnittet är från 2016.

Fortsätt läsa ”Ögonblick vi minns från tiden med Trump”

När presidenten inte följer reglerna

Jag grottar ner mig i amerikanska sajter om fenomenet Trump, ännu mer fascinerande nu efter valet när man kan börja få insyn bakom kulisserna eftersom åtminstone en del republikaner försiktigt backar undan. Medan andra är stöttande eller neutrala, eftersom man behöver hans väljare. Hur länge?

Många frågor blir det. Visar Trump upp en säljande ”image” eller tror han själv på det han säger? Handlar han instinktivt i varje situation eller har han en strategi? Och hur klarar systemet en president som inte följer reglerna?

Jag läste boken av Donalds brorsdotter Mary: ”Too much and never enough – How my family created the world’s most dangerous man” (som fick mycken uppmärksamhet, även för att Donald försökte stoppa utgivningen).

Mary är psykolog och beskriver Donalds barndom och uppväxt som en förklaring till hur han blev. Modern ägnade sig mest åt döttrarna, medan de två sönerna kämpade om faderns kärlek. Fadern var (till skillnad från Donald) en framgångsrik affärsman och ville ha en arvinge till företaget han byggt upp: en självsäker, arrogant, högljudd individ med en “killer instinct”.

Fortsätt läsa ”När presidenten inte följer reglerna”

Om den progressive liberalen som ofrivilligt(?) hjälpte Trump att bli president

I min strävan att begripa hur vi funkar på nätet läser jag om mannen som byggde propagandavapnet som hjälpte Trump till Vita huset. Osannolikt nog, för Chris Wylie beskriver sig som vegan och queer, har knallorange hår och ring i näsan. Men han berättar om hur han som 23-åring hjälpte Trump till Vita huset – trots att han alltså är övertygad liberal. 

När han insåg att ”väljarna behandlades som terrorister” blev han visselblåsaren som avslöjade den s k ”Cambridge Analytica-skandalen”, och därmed Facebooks värsta mardröm. Nu försöker han förklara för allmänheten hur taktiken fungerar, så att vi bättre ska kunna värja oss.

Han förklarar hur detta skiljer sig från vanlig valpropaganda: Sociala medier som Facebook känner dig bättre än både vänner, släkt och arbetskamrater, för till skillnad från människor minns datorer ALLT, ner till minsta ”like”, och sammanställer det till psykologiska profiler, med människors svaga punkter, största rädslor, etc. Med den informationen kan man lätt skapa skräddarsydda budskap, som bekräftar hur farligt just det du är räddast för verkligen är – speciellt som avsändaren verkar vara någon du litar på, en person, en blogg eller en objektiv nyhetssida.

Fortsätt läsa ”Om den progressive liberalen som ofrivilligt(?) hjälpte Trump att bli president”

Har Trump lyckats bli vald till president – utan att behöva vara det?

Inför presidentvalet funderade jag på om Trump i själva verket var livrädd för att bli vald. Han kanske bara hade velat gå in som stark man och röra om i grytan, så när det började verka som om han faktiskt riskerade att vinna försökte han desperat  ”straffa ut” sig. Det misslyckades, tyvärr. Sen dess pågår en svart fars i Vita Huset, där presidenten duschar omvärlden med märkliga, aggressiva budskap/förolämpningar/krigsförklaringar, som hans medarbetare kämpar för att försöka rätta till. Varpå han gör om det.

Och medarbetare åker ur Vita Huset som på ett löpande band.

Senast ut var chefsstrategen Steve Bannon, högerpopulisten som först lyckades få ihop Trumps spretiga valkampanj och sedan blev chefsstrateg i Vita Huset, där han har kallats “den egentlige presidenten.” Bannon återgår nu till Breitbart, den högerextrema sajt som liknas vid svenska “Avpixlat”.

Fortsätt läsa ”Har Trump lyckats bli vald till president – utan att behöva vara det?”

Trumps problem med läckor – och hur det kunde lösas. Om han bara ville.

Ända från början hade Trump problem med “fake news” och läckor (även om han tyckte att läckorna från motståndarens valkampanj var helt OK). Men nu verkar Trumpadministrationens läckor bli allt värre – trots bland annat kommunikationschefens frenetiska försök stoppa dem. Engagemanget kan man inte klaga på, men det verkar inte riktigt fungera. Varför? 

En artikel påstår att man har svaret:

Det finns ett sätt att stoppa läckorna, men de kommer inte att gilla det”.

Jag läser och sammanfattar. Problemet blir förstås inte mindre av att Trump själv handskas nonchalant med hemligstämplad information, exempelvis när han avslöjade ett hemligt CIA-program – på Twitter.

Men roten till det onda är presidentens arbetssätt. I Trumps administration är det omöjligt att nå presidenten eller lösa problem via vanliga kanaler. Den enda möjligheten att vara säker på att en fråga över huvud taget blir uppmärksammad – om än inte löst – är just att läcka.

Fortsätt läsa ”Trumps problem med läckor – och hur det kunde lösas. Om han bara ville.”

Trump & Co – Hur kan det bli så? Några möjliga psykologiska förklaringar.

Ju mer jag läser om Trumps (med fleras) agerande desto mer förbryllad blir jag. Inte bara över honom, utan ännu mer över hans anhängare. I VOX.com läser jag en intressant artikel, där man listar några möjliga förklaringar. I artikeln hänvisas till källor och undersökningar, det gör jag inte här.

“Motivated reasoning”: Om man hejar på ett lag påverkar det hur man uppfattar världen. Människor har lättare att dra såna slutsatser de gärna vill dra. Utan att vara medvetna om det har vi lättare att komma ihåg information som stämmer med den världsbild vi redan har.

I ett klassiskt experiment skulle åskådarna till en fotbollsmatch, som spårat ur i blodsspillan, i efterhand bedöma “vem som började”. Båda lagens anhängare var övertygade om att det var motståndarlaget.

Fortsätt läsa ”Trump & Co – Hur kan det bli så? Några möjliga psykologiska förklaringar.”