Precis som på bilden minns jag min mormor, i egnahemmet där vi var på somrarna. Även om hon inte ofta var i kammarn – det lilla finrummet som låg bakom den stängda dörren i det stora köket/allrummet, där man alltid var. Här sitter hon i alla fall i soffan, mellan kuddarna vars dekoration hon virkat. På väggen bakom henne hänger bröllopsfotot i mitten och till vänster en bild jag minns mycket väl: Första gången hela familjen var samlad framför kameran när alla nio barnen kommit hem till julen 45, ett knappt år innan jag föddes.

Bilden kan jag tacka Marie för, dottern till en av mina många kusiner, som hittade min blogg och vad jag tidigare skrivit om min mormor omslagsflickan, som var socialdemokraternas affischnamn inför valet 1973. Marie kände igen sin gammelfarmor och skickade en intervju med Erik Goland från samma valår, med förord av Olof Palme.

Fortsätt läsa ”Min mormor Alida Lindmark – en del av Sveriges 1900-talshistoria”

Jag läser en intervju med min mamma från 1984. Och känner så väl igen henne. 

Mamma föddes i Norrbotten i början av 20-talet, “under krisåren” som hon säger i intervjun. Hon var äldsta dottern i det som småningom blev en niobarnsfamilj. Och bar från barndomen med sig känslan av att inte vara värd nånting. De rika böndernas barn fick bra betyg, själv blev hon inte godkänd i läsning förrän i tredje klass. Hon som älskat att läsa i hela sitt liv och fört det vidare till mig.

Jag minns hur roligt det var när vi cyklade till biblioteket – för böcker var ju dyrt! I intervjun ser jag att hon gillade att läsa oplanerat, precis som jag: Lyxen i att knalla runt och greppa en bok här och där och provläsa, ibland upptäcka något helt nytt. Fast mamma läste inte dagtid – inte ens som pensionär, tror jag. Då skulle man göra nytta.

Fortsätt läsa ”Mer om mamma”

Den här artikeln om min mormor fanns i Piteå-Tidningen inför valet 1973. Jag har ett något medfaret exemplar av affischbilden på väggen hemma och blev väldigt glad när jag hittade artikeln i en blogg. 

Ett stycke svensk historia, om man vill vara högtidlig.  Om jag minns rätt hade man fått kritik för att i kampanjen ”Gärna medalj men först rejäl pension” ha använt en bild på en pensionär, som inte fanns i verkligheten. Så  1973 värvade min morbror sin egen son och sin mor, den mångåriga ordföranden i kvinnoförbundet – äkta vara rakt igenom. 🙂

Uppdaterat 2019: Fast nyligen läste jag att mannen på bilden funnits, hette Ernst Åkerström och åtminstone tidigare varit verksam som metallarbetare. Sin medalj hade han fått som chef för frivilliga brandkåren, men pensionen var det sämre med. Han var morfar till Roland Erixon som formgav affischen.

Fortsätt läsa ”Min mormor omslagsflickan”

Det känns som om jag kommer från Hortlax strax utanför Piteå. Fast egentligen var det min mamma som kom därifrån, själv föddes jag på Södersjukhuset i Stockholm och var bara hos mormor och morfar i Norrland på somrarna.

På bilden sitter vi bakom mormor och morfars hus i med alla blommorna (Blomman för dagen, tror jag den hette.) Det är mormor, mamma, min lillasyster och jag. Och så mormors cockerspaniel Rita, förstås.

Fortsätt läsa ”Det började i Hortlax på tjugotalet”