Det ständiga kriget mot kroppen

Jag skrev i StockholmsMix om vådorna av 1800-talets moderiktiga krinoliner och hattnålar – och fortsatte att läsa om hur man i alla tider kämpat för att (försöka) ge kroppen en modern form.

Populärhistoria skriver om underklädernas historia – länge kallade ”de onämnbara”. Ända sen medeltiden använde kvinnorna en särk och männen en skjorta för att värma kroppen och skydda de yttre, mer svårtvättade, plaggen. Först i slutet av 1800-talet började kvinnorna mer allmänt använda underbyxor, och ”fruntimmerskalsonger” betraktades ännu vid förra sekelskiftet av en del som oanständigt och onödigt, främst associerat med lättklädda kabaré- och teateraktriser.

Fortsätt läsa ”Det ständiga kriget mot kroppen”

Äntligen har jag vågat skaffa en ny mobil! Och fått igång den!!

I åratal har min mobil mobbat mig. Eftersom jag ju är fullständigt ointresserad av teknik och dessutom med åren blir alltmera skumögd och darrhänt, använder jag bara enkla funktioner, i första hand för att kompensera för mina tillkortakommanden: kontaktregister och kalender (i brist på minne), karta (ersätter lokalsinne), kalkylator (istället för huvudräkning). Skriver gör jag ofta och gärna, men det gör jag på datorn, fast det är ju bra att kunna läsa mejlen även i mobilen.

Men ringa vill jag förstås kunna med en telefon, även om jag gör det mycket mindre nu än förr i tiden. Det tyckte min (förra) mobil var för mycket begärt.

Fortsätt läsa ”Äntligen har jag vågat skaffa en ny mobil! Och fått igång den!!”
Mariupol bombad teater

Vanliga människor i krig

Under kriget i Ukraina kollas nu de svenska skyddsrummen: Hur många finns det? Var och i vilket skick? Och jag funderar på om jag vill riskera att bli begravd i ett skyddsrum, eller dö direkt? Och hur kan man leva där?

När den ukrainska hamnstaden Mariupol belägrades av ryska trupper sökte över 1 000 människor skydd i stadens teater, som var välbyggd och låg i en park utan militära mål i närheten. Där blev de kvar i nästan tre veckor, och blev allt flera, trots att det redan från början saknades både el och rinnande vatten – och mat, förstås. Men man hjälptes åt.

Fortsätt läsa ”Vanliga människor i krig”
Kvinnosilhuett

Ibland frågar man sig…

Det händer att jag blir orolig när jag ser intervjuer med personer som har skyddad identitet. Den intervjuade visas bara bakifrån, eller snett bakifrån (medan jag ängslas över att kameramannen ska råka bli för närgången). Ofta bär personen luva och/eller peruk, och åtminstone en gång måste det ha varit en lösnäsa jag skymtade.

Men tittarna får alltså se människan både prata och gestikulera, ofta gå – om än bakifrån. Är de verkligen anonyma då?

Fortsätt läsa ”Ibland frågar man sig…”

Tröst för oss som har/har haft tandläkarskräck: Det var värre förr!

Efter årets tandkoll gladdes jag i vårsolen över noll hål samt beröm för min goda tandhygien. Annat var det i 50-/60-talets skoltandvård. Tandläkarskräcken fick jag hjälp med för länge sen, men minnena finns kvar. Jag skrev ner några generationers minnen från svensk tandvård i nya StockholmsMix, där vi samlar våra stockholmstexter.

Och så halkade jag förstås in på allmän tandvårdshistoria, från den ”gamla goda tiden” – och tidigare än så…

Fortsätt läsa ”Tröst för oss som har/har haft tandläkarskräck: Det var värre förr!”

Funderingar kring Putin och råttan

I boken “First Person: An Astonishingly Frank Self-Portrait”, som publicerades 2000, berättar Putin om sin fattiga uppväxt i sovjetiska Leningrad. Familjen bodde i en lägenhet på femte våningen, dit man fick bära upp vatten och ved och det ibland regnade in. Dessutom delades bostaden med en annan familj. Enligt modern var lille Vladimir en odåga och slarver – en liten spenslig kille som mobbades av de andra barnen.

I entrén fanns horder av råttor, som ungarna jagade med pinnar. En av dem säger Putin gav honom en lärdom för livet.

Fortsätt läsa ”Funderingar kring Putin och råttan”

Galghumor och allvar i tv- och Tiktokkrig

Minns ni Bagdad Bob, även kallad ”Comical Ali”? Egentligen hette han Mohammed Said as-Sahaf och var Saddams Husseins informationsminister under Irakkriget 2003. Hans citat blev Irakkrigets ”comic relief” och lever fortfarande vidare.

Den retoriska strategin var enkel: ett totalt förnekande av de fakta, som var tydliga för världens tv-tittare. Några exempel:

När kriget fortskred och amerikanerna ryckte allt närmare Bagdad:
”De är inte ens inom en radie av 100 miles från Bagdad. De är ingenstans. De har inte erövrat något ställe i Irak. Det är en illusion… de försöker att sälja en illusion till andra.”

Medan tv-bilder visade hur koalitionens styrkor tog över flygplatsen:
”De är inte alls nära flygplatsen, de är vilse i öknen…de kan inte ens tyda en kompass…”

Fortsätt läsa ”Galghumor och allvar i tv- och Tiktokkrig”

Om yttre och inre skönhet

Åldrande kvinnor skriver att de lider av att inte längre ”bli sedda” eller tagna på allvar (särskilt av män), och unga människor berättar om sina skönhetsoperationer. Jag har läst men ej förstått – eller ej känt igen, snarare.

Beror det på att jag inte minns att jag nånsin blivit speciellt ”sedd” på det sättet? Att jag tyckt att mitt utseende var hyfsat OK? Med två undantag: En kort period i första tonåren, när jag blev medveten om min stora näsa (och förgäves försökte dölja den), och efter klimakteriet när jag plötsligt(?) fick en gravidmage som jag definitivt INTE kände igen som min.

Men annars. Jag kan självklart förstå att man kan vilja rätta till sånt som utstående öron, eller fördröja ålderstecken – alltså egentligen återställa sitt utseende så att man känner igen sig. Men en del skönhetsoperationer görs på människor, som verkar sträva efter att se ut som nån annan, inte sig själva.

Fortsätt läsa ”Om yttre och inre skönhet”

Dagens citat

Jag läser ofta Agnes Wolds svar på läsarfrågor om pandemin. Hon får tydligen några tusen frågor varje gång och väljer ut ett antal som hon sen tillbringar sex timmar(!) med att besvara, från klockan 18 till midnatt. Hon har inte alltid rätt, men när hon haft fel brukar hon tala om det och förklara varför, liksom när hon inte kan svara på en fråga, eller när hon inte är säker. Och man kan inte påstå att hon bara väljer ut ”bekväma” frågor. Exempel (min fetning):

”Jag provar igen….. Hur kan det komma sig att det är större risk för exempelvis kvinnor under 60 år att drabbas av allvarliga biverkningar (som leder till död eller sjukhusvård) av coronavaccin än att hamna på iva för allvarlig Corona? (Inget jag hittar på, det är bara kolla på sidor som redovisar detta) varför blir vi inte upplysta om detta och varför skriver inte media om det heller? /ej antivaxxare”

Fortsätt läsa ”Dagens citat”