I juletider kan jag känna mig mer ”eljest” än vanligt. Kanske är det bara jag, men jag tycker att vi just i år översköljts av ovanligt många amerikanska julfilmer med bländvit papperssnö och dito leenden, i landet där alla är glada och rena och ingen nånsin svär. Och så kontrasten: massor av personliga berättelser om den fruktansvärda julstressen – och ännu flera tips för att minska den.

Det kallas till och med ”ångest”, ett ord jag är mycket sparsam med att använda, eftersom jag sett riktig ångest på nära håll.

Jag känner inte igen något av det.

Fortsätt läsa ”Efterhelgs-tankar: Borde man ha ångest över att inte ha (jul)ångest?”

Exempel: Trump och Putin. Putin blev visserligen inte vald i fria val, men satt ändå trygg – så länge han var stark och byggde upp Rysslands anseende och armé. Trodde man.

I Sverige före valet lät det så här:

Nu får vi ordning på Sverige!

Det gäller att få något gjort!

Krossa den grova brottsligheten!

Vi står redo att skapa en ny och handlingskraftig regering!

Med dessa budskap vann man valet.

Efter valet säger den tuffaste brottsbekämparen:

Många tror att vi omedelbart ska kunna minska brottsligheten, men det kommer att ta många år för att driva i en viss riktning.

Fortsätt läsa ”Varför lockas så många av ”starka” ledare med enkla lösningar?”

Eftersom jag inte känner till något bättre alternativ vill jag behålla demokratin, och då måste jag rösta. I år MOT Sverigedemokraterna, eftersom jag ser allt tydligare paralleller med 30-talets Tyskland, när konservativa politiker trodde sig kunna utnyttja Hitler för att behålla makten. Trots terror och aggressiv propaganda fick han aldrig mer än 44% av rösterna. Men efter ett halvår med honom som rikskansler behövde han inte bekymra sig över valsiffror, för då förbjöds alla andra partier och all politisk aktivitet utom nazismen.

Hur det gick sen vet vi. Väl? På fyrtiotalet fick vår familj nya vänner, direkt från koncentrationslägren till trygga Sverige. En av dem blev min moster.

Fortsätt läsa ”Äntligen är årets makabra ”valkamp” över!”

Jag måste vara det perfekta brottsoffret: Gammal tant som snabbt blir hispigt nervös i oväntade situationer – speciellt om pengar är inblandade. När jag ska betala fakturor vill jag sitta i min soffa med dator, bankdosa, kort och kod, logga in och lägga in betalningarna långsamt och lugnt. Först efter ihärdigt motstånd skaffade jag mobilt bank-ID. ”Det går så fort och smidigt!” sa man. ”Jag vill inte att det ska gå snabbt och smidigt när jag hanterar pengar, då blir jag nervös!” morrade jag.

Ja, ni börjar kanske förstå hur jag har det med mig. När jag läser om bedrägerierna känner jag igen reaktionen på att nån kanske försöker sno ens pengar: PANIK! HJÄLP! När nån då är jättetrevlig och ”hjälpsam” inser jag faran.

Fortsätt läsa ”Hur jag INTE blev lurad av telefonbedragare. 😁”