
Att få vara som man är – om blyga barn
”Hur kommer det sig att du pratar så mycket, du som är så blyg?” frågade en gammal klasskompis när vi stötte ihop 50 år(!) senare. Hur visste han att jag var blyg? Antagligen hade jag talat om det, för jag pratar rätt mycket. Nuförtiden. ”Jag har tränat!” svarade jag.
Och mindes hur jag en dag hade bestämt mig. Vi var flera som i tolvårsåldern flyttat till Farsta och åkte tunnelbana till skolan. En dag bestämde jag mig för att varje gång vår lilla grupp stod där och väntade på tåget skulle jag våga säga EN mening, om vad som helst. Det gick allt lättare ju mer jag tränade, och nu har jag inga problem att prata åtminstone i en hyfsat liten grupp – framträda inför publik är en HELT annan sak. Men det har jag aldrig tvingats göra efter skolan.
Fortsätt läsa ”Att få vara som man är – om blyga barn”
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.