Inför julen uppmanades vi att avstå från allt som inte är absolut nödvändigt: ”Försök inte att hitta kryphål för att rättfärdiga just ditt ärende, din middag, din fest eller din julhandel!” Den 18 december förtydligade statsministern allvaret och upprepade att ”trängsel får inte förekomma”.

Men två dagar senare sågs han själv i Gallerians köpcentrum. Enligt ögonvittnen kom han visserligen tidigt (alltså när det var lite folk) och ”var fokuserad på att gå in just där, så det gick ganska snabbt.” Men ”Det hade nog gått ännu snabbare om de inte varit tvungna att kalla på vakter. För det var många som samlades runt honom och ville prata.”…

När läget ytterligare skärptes vädjade statsministern till handeln att åtminstone skippa mellandagsrean. Men Svensk Handel kom fram till att det inte gick att förbjuda rean. Möjligen kunde man tänka sig att tona ner reklamen, och så skulle man se till att det inte blir trängsel. Hur man nu gör det i en rea – enligt min begränsade erfarenhet brukar väl kunderna inte fördela sig jämnt över affären utan flockas kring de mest eftertraktade varorna? För övrigt får ”kunderna ta sitt ansvar”, tyckte Svensk Handel. Ja, nån ska ju göra det också. Väl?

Justitieministern (tidigare bland annat folkhälsoministern) var en av dem som gick och köpte försenade juklappar i mellandagsrean – i ett köpcentrum där sjukvårdspersonal demonstrerat mot reaträngseln och lyckats få en del kunder att vända i dörren. Det gjorde inte ministern, han köade tåligt innan han blev insläppt, eftersom det var så mycket folk. Med sig hade han visst livvakter, vilket inte lär ha minskat trängseln.

En annan uppmaning i dessa tider var att inte resa ”i onödan”. Fast vad är onödan? En resenär hävdade att just den resan absolut inte var onödig ”för jag skulle ju träffa mina släktingar.”…

När restauranger förbjöds att sälja alkohol efter 22, senare 20, löste ett hotell i Göteborg problemet genom att servera alkohol på hotellrummen. Men de hade ändå tänkt till: ”Det fick ju inte vara hur många som helst på rummet! Fast… det var förstås lite svårt att kontrollera”…

Det finns mycket jag inte begriper.

Jag tröstade mig med att få känna mig lite smartare än somliga, men det funkade bara en liten stund, för sen skulle jag köpa ny eltandborste.

Istället för att som vanligt greppa en i farten: ”Javisstja, en sån skulle jag ju också ha.” så började jag kolla på nätet. För i dessa dagar är det ju där vi handlar (åtminstone somliga av oss).

Många eltandborstar finns det, i VÄLDIGT olika prislägen. (Och om jag försökte begränsa sökresultatet genom att ta bort valet ”barn” försvann de mest avancerade tandborstarna – är inte det konstigt?)

Den billigaste tandborsten har endast ett läge, för daglig rengöring, men dessutom har den 4-zons timer, markerar alltså inte (som min) bara när två minuter gått utan vibrerar även var trettionde sekund för att visa när det är dags att byta från under- till överkäke. För ytterligare 120 spänn får man en borste med två hastigheter, och när jag klättrar upp i prisnivåerna tillkommer en inbyggd trycksensorteknologi för att skydda det ömtåliga tandköttet. Därefter följer en med ”slankt handtag”, som hjälper till att förbätta tandborstningsvanorna. Och handtaget ”ansluter sömlöst till appen i din smartphone och styr dig med realtidsåterkoppling så att du kan borsta bättre och effektivare.”

Den allra dyraste verkar utmärka sig mest för läckra färger, men den näst dyraste heter Genius, kan fås i roséguld och har rörelsesensorer samt artificiell intelligens(!): ”Ladda ner appen för att identifiera ditt sätt att borsta och få guidning till hur du borstar dina tänder på bästa sätt. Den har Gum Guard-teknik, 360 SmartRing och trycksensor. Gum Guard skyddar ditt tandkött och 360 SmartRing låter dig välja din favoritfärg på handtagets LED-lampa. Trycksensorn varnar dig och minskar hastigheten när du borstar för hårt samt visar var du borstar för mycket för en varsammare tandborstningsrutin.”

Inom parentes förtydligas för säkerhets skull: ”Mobiltelefon ingår ej i förpackningen.”

Nä, det här känner jag mig inte kvalificerad för, nöjer mig nog med min gamla borste ett tag till.

Får trösta mig – och andra – med det Mark Levengoods mormor brukade säga:

Saliga äro de korkade, ty de skola flyta när floden kommer.