Bild från Pixabay

Mina ögon har jag alltid varit väldigt rädd om – särskilt det högra, för det är mest det jag använder. Det vänstra kopplade hjärnan aldrig på, eftersom det var översynt, medan det andra (då) var perfekt. Nu ser jag att det kallas Amblyopi, ”lazy eye”, eller svagsynthet (nej, INTE svagsinthet!), och jag borde förstås som barn ha fått lapp för det starka ögat för att tvingas använda det svaga, men har ett vagt minne av att någon sa att det inte behövdes: ”Hon ser ju så bra med det andra.”

Men i tolvårsåldern frågade en ögonläkare argt(?): ”Har du tänkt på att om det händer något med ditt högra öga är du blind?” – och skrämde mig så att jag satte igång att träna det svaga ögat. Först senare fick jag veta att det var alldeles för sent, men då hade jag redan lyckats få igång det, även om det inte samarbetade med det andra: Tredimensionellt seende – vad är det? liksom.

Fortsätt läsa ”Gråstarr på båda ögonen – och BÄTTRE syn än nånsin! Det var oväntat.”

”Schwedensuppe” kom man att kalla olika typer av hjälpinsatser, men från början var det den näringsrika soppa som Svenska Röda Korset och Rädda Barnen delade ut till undernärda barn i det sönderbombade Europa. Kaloriinnehållet kontrollerades noggrant, och soppan innehöll ofta mannagryn, havregryn, ärter, makaroner och grönsaker. Ett barn som fått russin i sin mjölk sa förskräckt: ”Mamma, det är vägglöss i den fina mjölken!” Han hade aldrig sett russin förr. Men vägglöss kände han väl till.

I maj 1945 låg stora delar av Europa i ruiner efter andra världskriget. Miljoner människor hade dött och ännu fler skadats och invalidiserats. Många familjer var splittrade, och överallt fanns »displaced persons«, människor utan fast punkt i tillvaron, däribland många föräldralösa barn.

Fortsätt läsa ”Efter kriget: När Schwedensuppe räddade livet på Europas ruinbarn”

Stambytarens kontaktperson lät klart bekymrad när jag meddelade att vi på grund av ett viktigt läkarbesök var tvungna att komma hem en dag innan stambytet skulle vara officiellt avslutat, och när vi öppnade ytterdörren förstod jag varför. Senare skulle det visa sig att en del förväntade problem aldrig uppstod, medan andra dök upp helt oväntat.

Vi hade ju inte bara bytt element och rör, utan även leverantör av internet och TV samt portkod, och fruktade att vid vår återkomst vara utan inte bara toa utan även TV och nät – kanske inte ens komma in genom porten. Den nya portkoden hade lämnats i brevlådan – och låg mycket riktigt tillsammans med den övriga posten under badkaret(!) i hallen. Men där stod också att den gamla skulle gälla november ut, och i verkligheten visade det sig att porten var kod-lös, åtminstone så länge stambytet pågick.

Fortsätt läsa ”Stambytesstrapatser del 2: väntat och oväntat”

Det var faktiskt inte mer än 9 år sen vi gjorde om vårt badrum men nu var det dags igen. Det har aldrig varit vår idé: 2016 lossnade kaklet från väggarna när grannen borrade, i år hade vår bostadsförening så omfattande vattenskador (inte hos oss, dock!) att det blev svårt att få ett försäkringsbolag att ställa upp. Huset är byggt 1978, så det var hursomhelst dags om några år.

En tanke slår mig: När vårt badrum byggdes om var vi förvånade över att föreningen inte krävde – eller ens rekommenderade – en oberoende besiktningsman. Vi skaffade själva en, via försäkringsbolaget, men jag kan tänka mig att det är frestande att välja en billig lösning för ett så dyrbart jobb – och kanske spara in på ”icke-måsten”, som besiktningsman. Kan det ha något samband med de omfattande vattenskadorna? Bara en tanke.

När vi nu ändå skulle göra stambyte passade man på att även byta värmesystem, portkod, TV- och internetleverantör. Så tillvaron har varit är lite rörig det här året – åtminstone från maj till jul!

Fortsätt läsa ”Stambytesstrapatser del 1: flyktresor”

Några stillsamma reflektioner om de gångna helgerna, som de visas upp i media av mångahanda slag. Själv har jag aldrig firat på det sättet och inte heller sett något sånt i min närmaste omgivning. Är det bara en bild som visas upp, medan det ”vanliga livet” tuffar på ungefär som vanligt för de flesta av oss? I så fall – vad ska det vara bra för? 🤔

I julmånaden gillar jag nog mest Lucia: Vi tänder ljus i mörkret och vet att det ganska snart ska börja bli lite ljusare. Inga krav på presenter, ritualer och social samvaro (såvitt jag vet i alla fall). I ljusens sken kan man dricka glögg och äta pepparkakor, lyssna på luciasånger och kanske se ett luciatåg. Men julen nalkas…

Fortsätt läsa ”Tänk vad mycket man INTE måste – om man tänker efter.”

I Paris är det panik – vägglöss i tunnelbanan, på bio, på flygplatser, sjukhus… och i Stockholm har lushunden Kalle hittat åtminstone spår av dem på en stol som ”har tagits om hand”. 😱 Fast vi får även lugnande besked: löss dör vid 57 grader, och SL ångtvättar tunnelbanan. Och frågan är hur mycket i Paris som är panik-rykten, för vägglössen där beter sig inte alls som alla andra. Jag vet, för jag har varit tvungen att läsa på.

Kort sammandrag av l-å-n-g text nedan: I början av maj fick jag konstiga fläckar på armen – som kom och gick och småningom började klia. Ingen salva funkade, det blev remiss till hudläkare som tog vävnadsprov. Och så kom läkaren på vårdcentralen på att det KUNDE vara vägglöss.

Det var det. Men då hade vi förlorat en månad – och generationer vägglöss hunnit födas…

UPPDATERING NEDAN: NY LÖSNING VERKAR VARA PÅ G!

Fortsätt läsa ”VARNING! Vägglössvåg på väg!”