Redan i början av 2016 skrev jag om låtsaskompisarna som dykt upp. Det var bara början. 

Lite kan jag känna igen mig i en (annan) tant jag hittade i en rådgivningsspalt för ett tag sen: Hennes jämnåriga väninnor hade uppmanat henne att våga sig ut på sociala medier, hon testade och tyckte att det var lite kul att se vad vänner och bekanta gjorde. Men sen läste hon några kändisars instagram och skämdes – inte över kändisarna utan över sina jämnåriga väninnors kommentarer, med en myckenhet hjärtan och kramar.

Fullständigt oförstående frågade hon dem: ”Varför låtsas ni att ni är bästisar med kändisarna? Ni är ju vuxna människor och måste väl inse att de skiter i er!?” Resultatet blev att alla väninnorna slutade att prata med henne.

De verkade alltså välja låtsaskompisen istället för den äkta varan, som kan vara lite jobbig ibland och sällan gödslar med hjärtan och kramizar.

Ibland kan det kännas som om tråkiga jag är den enda nyktra på en riktig fyllefest. För att citera rumpnissen från Ronja Rövardotter: ”Vofför gör dom på detta viset?”

Så jag kryssar mellan kanalerna för att slippa alla tokroliga lekar och barnsliga tävlingar, överdrivna miner och putslustigheter. (Jag menar, så mycket skrattar inte ens JAG!) För att inte tala om Wahlgrenare m fl, som man får veta ALLT om – och lite till. Och då är jag ändå en öppen person som snabbt kan ramla in i djupa samtal med någon jag nyss träffat – om det känns rätt. Men då handlar det om privata samtal.

Nä, jag inser att jag är för gammal för att begripa detta: ”OK boomer!” eller hur det nu är dom säger.

På mornarna brukar jag ha nyhetsprogrammet på i bakgrunden medan jag läser tidningar och skriver. I första hand tittar jag på SVT, när det är slut tar jag över till TV4, och stänger av ljudet när de lagar mat och sånt, eller har sina l-å-n-g-a reklampauser. När jag nyligen tittade upp såg jag att de avtackade den avgående programledaren Jesper. Det gjorde de även nästa gång jag tittade upp – och nästa… Hela resten av programmet faktiskt.

Jag blev helt fascinerad och försökte kolla reprisen på play, men fick nöja mig med klipp. Såna fanns det gott om: Programmet – som faktiskt heter ”Nyhetsmorgon” (jag var tvungen att kolla!) – har alltså två programledare, varav en, Jesper, tydligen skulle börja på ett annat jobb. Detta verkar vara den röda tråden i hela programmet.

Två klipp handlar om GW Persson, två om USA och Trump, ett om Brexit, ett om ungas psykiska ohälsa. Resten handlar om den avgående programledaren. Eller vad tycks om rubrikerna:

• Jespers sista dag: Intervjun med Ikea-grundaren
• Mötena som satte spår hos Jesper
• Från nyhetsankare till programledare
• Nyhetshändelserna vi aldrig glömmer – Det har fått världen och mig själv (dvs Jesper) att förändras
• Marcus Oscarsson överraskar Jesper i sändning
• Jespers möten med stjärnorna
• Fredrik Strage har gjort en spellista på Spotify som han döpt till ”Farväl Jesper”
• Här brister programledarna ut i tårar efter tillbakablicken
  (vilket blir rubrik i Aftonbladet, medan Expressen saftar på med ”ingen i studion kan hålla tårarna tillbaka.” Fast så såg det inte ut för mig.)
• Ernsts kärleksförklaring till vännen Jesper
• Jesper om arbetet med kungahuset
• Programledarna håller sina avskedstal för Jesper
• Tårtkalas till Jespers sista dag
• Experterna inreder Jespers nya kontor (med de ”coolaste pinalerna”)
• Tildes hälsning till Jesper: Glömmer aldrig nakenchocken
• Till och med dagens trisskrap kallas: Har du koll på läget nu, Börjesson?

Sen ser jag att man tjuvstartat redan dagen innan med: ”Roliga stunder och bloopers med Jesper”.

Missförstå mig rätt: Jag tycker det är trevligt att de verkar ha tyckt så mycket om varann allihop, och förstår självklart att de vill fira av sin kompis – men varför ska jag ”vara med”? Som försöker titta på ett nyhetsprogram. Bloggaren TramsFrans, som verkligen kan sånt här, skriver dessutom att Jesper fick ett mera nedtonat avsked än vad Jihde fick.

Allt är relativt…

Är det därför våra låtsaskompisar (även) blir utsatta för ett sånt galet HAT: För att de till slut står oss upp i halsen? Själv kan jag morra: ”Inte de jävlarna igen!” Men det gör jag bara för mig själv, sen zappar jag snabbt vidare.

För det är förstås inte deras fel att jag blir tvångsmatad med dem, utan alla som vill titta.