Jag kan inte låta bli att tänka på hur förvirrade människor måste bli när ett aktat svenskt justitieråd fortsätter att hävda att ett fyrtiotal personer (mest journalister) har lurat in oss i  en villfarelse – den att det begicks allvarliga fel när Quick dömdes för åtta mord. Han hävdar att mördaren frigavs trots att domarna var helt korrekta och bevisningen kvarstår . Justitierådet säger att han vill ha en öppen diskussion om detta, men motståndarna “vågar inte”.

Det låter ju oroande! Har man lättvindigt släppt ut en överbevisad massmördare?  Och försöker nu ilsket dölja det? För motståndarna verkar ju ibland lite aggressiva, speciellt om man jämför med den blitt leende Lambertz. Efter att ha sett debattprogram och läst artiklar tycker jag att motståndarnas frustration är begriplig.

För det jag ser är att Lambertz (när han över huvud taget blir konkret) gång på gång upprepar samma bevis som granskats och underkänts i resningsdomarna. Alltid lika blitt leende. Jag, som har kort stubin, skulle bli gaaalen… 👿  Så är jag heller ingen debattör. Men kan ändå inte låta bli att fråga mig:

Går det inte att avförvirra det hela?

Fortsätt läsa ”Lambertz’ villfarelse”

Om inte om hade varit (4)

Jag fortsätter att fundera kring “Hjälte OCH skurk”?

Rättshaveristernas rättshaverist?

“Ständigt denne Lambertz”… I april 2015 blir Göran Lambertz återigen aktuell, nu på grund av sin bok ”Quickologi”.

Detta har hänt i Quickmålet: 1993 började Quick, som satt i sluten psykiatrisk vård på Säters sjukhus, att erkänna mord. Till slut blev det ett 30-tal. Under åren 1994 – 2001 fälldes han för åtta av dem, och fortsatte att utredas för flera. Han blev rikskänd som Sveriges värsta seriemördare.

Fortsätt läsa ”Tänk om… Lambertz tagit sabbatsår efter ”Felaktigt dömda”.”

“Ständigt denne Lambertz”, för att travestera Ture Sventons replik om sin favoritbov.  

Just när Quickfallet verkar avslutat börjar han om. Lambertz har skrivit en bok, där han tar alltihop från början. Igen. Ingen (annan) verkar begripa varför. Och jag blir fascinerad. Igen. (Försöker hitta ett annat ord för “fascinerad”, som jag kanske använder väl ofta. Men det är det jag blir när jag funderar över hur olika vi fungerar och tänker.) 

Människans komplexitet – igen!

Fortsätt läsa ”Om inte om hade varit – Hjälte OCH skurk?”

Läser fascinerat om Quick/Bergwall-fallet. Båda böckerna (Råstams och Josefssons) och ett stort antal artiklar, webbskvaller, domar etc … Dan Josefssons bok har jag köpt och tänker läsa om, eftersom det som alltid är psykologin som intresserar mig mest.

På ett mänskligt plan och om jag glömmer facit kan jag förstå de flestas agerande, taget var för sig. Men inte Lambertz.

Problemet är att det verkar saknas fungerande kontrollstationer. På något sätt måste man ju se till att inte alla springer åt samma håll. För det KAN vara fel håll. För mycket tummen upp…  Fortsätt läsa ”Vad i all världen har hänt med Göran Lambertz?”