Efterhelgs-tankar: Borde man ha ångest över att inte ha (jul)ångest?

I juletider kan jag känna mig mer ”eljest” än vanligt. Kanske är det bara jag, men jag tycker att vi just i år översköljts av ovanligt många amerikanska julfilmer med bländvit papperssnö och dito leenden, i landet där alla är glada och rena och ingen nånsin svär. Och så kontrasten: massor av personliga berättelser om den fruktansvärda julstressen – och ännu flera tips för att minska den.

Det kallas till och med ”ångest”, ett ord jag är mycket sparsam med att använda, eftersom jag sett riktig ångest på nära håll.

Jag känner inte igen något av det.

Fortsätt läsa ”Efterhelgs-tankar: Borde man ha ångest över att inte ha (jul)ångest?”

Om människans oemotståndliga(?) längtan att TRO, även mot bättre vetande

Minns ni Pizzagate?
Det var en av de konspirationsteorier som började spridas under presidentvalskampanjen i USA 2016. Enligt den hade läckta email från Hillary Clintons kampanjchef innehållit kodade meddelanden om barnsexhandel, och pizzarestaurangen Comet Ping Pong i Washington D.C pekades ut som en mötesplats för pedofiler.

Restaurangägaren hade skänkt kampanjpengar till Demokratiska partiet och nu påstods att en pedofilring (av demokrater, förstås!) höll bortrövade barn fångna i restaurangkällaren för att missbruka (kanske även mörda och äta upp) dem.

Fortsätt läsa ”Om människans oemotståndliga(?) längtan att TRO, även mot bättre vetande”

Pärsen över! Varning för skitsnack. 💩

Den här gången var det inte lika trevligt som vanligt att vara på landet. Först blev vi utan avlopp, därefter insnöade. Men det var först därefter som det blev riktigt illa. Dock har vi överlevt och lyckats ta oss hem igen.

Planen var att min man skulle vara behjäplig med att exempelvis undvika el- och fiberkablar när grävningen på vår tomt drog igång för det kommunala vattnet och avloppet, som nu är på G efter en skakig början som jag berättat om tidigare. Jag följde mest med som sällskap, och på vägen hämtade vi de nya mattorna jag beställt, men bestämde oss för att vänta med att lägga ut tills grävningen var avslutad. Det var klokt. Nästa gång vi kommer ner är det sanering som gäller, både inne och ute.

Fortsätt läsa ”Pärsen över! Varning för skitsnack. 💩”

Så botade vi sjukdomar förr – eller försökte åtminstone. Fast mot pesten hjälpte inget.

Nyligen skrev jag i StockholmsMix om sägner, spöken och skrock i gamla Stockholm. Då väcktes ett vagt barndomsminne av att någon skulle ta bort mina vårtor. Jag tror att det var en faster som skulle ”ta över” dem på något (självuppoffrande) sätt, men det kan även ha rört sig om att ”knyta bort” vårtan med en tråd som man grävde ner. Om något av det gjordes, så funkade det inte, men jag blev nyfiken på gamla huskurer (a k a kärringråd).

Min man, född 39, minns från sin barndoms Bohuslän att man skulle lägga groblad på sår, och att hans mamma behandlade särskilt svårläkta sår med en salva gjord på hönstalg och kåda, lagd på en linneduk. När lillbrorsan fick vatten i knät fick han våtvärmande omslag, fast med brännvin, och tandvärk lindrades också med brännvin: en bomullstuss på en tändsticka doppades i brännvin och kördes in i tanden.

Fortsätt läsa ”Så botade vi sjukdomar förr – eller försökte åtminstone. Fast mot pesten hjälpte inget.”

Varför lockas så många av ”starka” ledare med enkla lösningar?

Exempel: Trump och Putin. Putin blev visserligen inte vald i fria val, men satt ändå trygg – så länge han var stark och byggde upp Rysslands anseende och armé. Trodde man.

I Sverige före valet lät det så här:

Nu får vi ordning på Sverige!

Det gäller att få något gjort!

Krossa den grova brottsligheten!

Vi står redo att skapa en ny och handlingskraftig regering!

Med dessa budskap vann man valet.

Efter valet säger den tuffaste brottsbekämparen:

Många tror att vi omedelbart ska kunna minska brottsligheten, men det kommer att ta många år för att driva i en viss riktning.

Fortsätt läsa ”Varför lockas så många av ”starka” ledare med enkla lösningar?”

Goda råd till tonåringar – modell 1948 (och 1957)

I dessa dagar kan man verkligen behöva lite flykt till en annan verklighet. Möjligen mer än vanligt snöar jag in på att läsa gamla tidningar, dyka ner i nåt av det jag blir nyfiken på, läsa/lära mer och ibland skriva om det. Fast sällan här, det blir mest en StockholmsMix-blandning. Eller vad tycks om de senaste: Nazisternas skola i Stockholm: Hur kom det sig att den fanns? Några elever berättar om hur var det att gå där. Och så hembiträdenas historia, och kapten Rollas dramatiska sista luftfärd 1890 – med moderna inslag av både ond bråd död och fake news.

Nu hittade jag etikettsregler till tonårsflickor i ”Vårt hem” nr 11 1948. Och minns plötsligt Kerstin Thorvalls ”Boken till dig” och ”Tonårsboken” från 50-talet, båda givetvis bara riktade till flickor, killarna var liksom som dom var.

Fortsätt läsa ”Goda råd till tonåringar – modell 1948 (och 1957)”

Äntligen är årets makabra ”valkamp” över!

Eftersom jag inte känner till något bättre alternativ vill jag behålla demokratin, och då måste jag rösta. I år MOT Sverigedemokraterna, eftersom jag ser allt tydligare paralleller med 30-talets Tyskland, när konservativa politiker trodde sig kunna utnyttja Hitler för att behålla makten. Trots terror och aggressiv propaganda fick han aldrig mer än 44% av rösterna. Men efter ett halvår med honom som rikskansler behövde han inte bekymra sig över valsiffror, för då förbjöds alla andra partier och all politisk aktivitet utom nazismen.

Hur det gick sen vet vi. Väl? På fyrtiotalet fick vår familj nya vänner, direkt från koncentrationslägren till trygga Sverige. En av dem blev min moster.

Fortsätt läsa ”Äntligen är årets makabra ”valkamp” över!”

Plötsligt uppstod dramatik i den fridfulla sommarstugan. Gång på gång.

I slutet av augusti brukar vi samla representanter för kommande generationer i stugan till en ”kusinträff”, och den helgen kamperar en barnfamilj på vår vind. Någon gång under sommaren brukar även min mans gamla klassisar träffas – numera 80plussare. Under pandemin blev det uppehåll, men nu var det dags igen.

Klassträffen var inbokad, och ungefär en vecka därefter var det dags för kusinträffen. För att förbättra övernattningsmöjligheterna hade vi beställt en bäddfåtölj, som skulle avlösa den gamla uppblåsbara extrasängen vi haft tills den la av. Någon bäddsoffa går inte att få in bland alla snedtak och balkar på vinden, men en bred fåtölj borde fungera. Jag hade provmätt med eget måttband.

Fortsätt läsa ”Plötsligt uppstod dramatik i den fridfulla sommarstugan. Gång på gång.”

Bullshitspaning: Syna skitsnacket!

I Magasinet Filter ger professor Martin Rosvall en grundkurs i hur man känner igen och avfärdar struntprat. (Bullshit som vi säger på ”svenska”). Sammanfattningsvis:

Av allt man kan lära sig är det absolut viktigaste
att kunna avgöra om en person snackar skit eller inte.

Rosvall är professor i teoretisk fysik och föreståndare för Umeå universitets tvärvetenskapliga forskningscentrum Icelab. Han hämtar mycket material ur boken Calling Bullshit: The Art of Skepticism in a Data-Driven World, skriven av hans gamla mentor och parhäst Carl Bergstrom ihop med datavetaren Jevin West.

Fortsätt läsa ”Bullshitspaning: Syna skitsnacket!”

HJÄLP! Min hjärna både ruttnar och skrumpnar! 😨

Att åtminstone mitt ena öga skrumpnat av ålder visste jag ju efter glaskroppsavlossningen för några år sen, och jag ser fortfarande vecken som ett ”spindelnät”. Men nu verkar SvD vara ute efter mig – eller åtminstone mitt tänkande.

Under temat Tanketappet skriver man: Det börjar med att vi tänker långsammare, får svårare att ta in ny information, minnas namn och var vi har lagt nycklarna. Och till slut börjar vi glömma den kunskap vi ägnat livet åt att skrapa ihop. Men vid vilken ålder börjar nedgången för vårt tänkande?

Den goda nyheten (åtminstone för den som inte är 70+) är att det inte verkar börja i 20-årsåldern, som man tidigare trott, utan först vid 60 – 65:

Det är då det börjar ruttna på allvar.

Fortsätt läsa ”HJÄLP! Min hjärna både ruttnar och skrumpnar! 😨”