Inser plötsligt att jag själv är mottaglig för Q-smitta! Kan det verkligen vara så illa?

Jag fortsätter att grotta ner mig i inlägg av avhoppare från konspirationsteorin QAnon. En av dem (här kallad NN) har funderat mycket på hur han blev anhängare och småningom tog sig ur och skriver: Jag var också beroende. Förhoppningsvis kan mitt perspektiv hjälpa andra.

NN ser flera anledningar till att människor hamnar i ”Q-beroende”:
Känslan av att ha någon form av kontroll över sin framtid är definitivt en av dem. Jag minns att det kändes bra att konsumera ”information” om konspirationsteorier. Vilket är begripligt när man vet att våra hjärnor frigör dopamin när vi löser problem och/eller känner igen mönster i världen omkring oss. Dopaminet ger ett välbefinnande som vi vill ha mera av. Det är på så sätt vi motiveras att fortsätta att göra saker som är viktiga för vår överlevnad, som att äta, motionera, ha sex – eller förstå vår omgivning.

Fortsätt läsa ”Inser plötsligt att jag själv är mottaglig för Q-smitta! Kan det verkligen vara så illa?”

Nu är det bekräftat: Jag är ingen riktig svensk! 😔

Jag hade mina tvivel redan när jag läste om svenskarnas ”tystlåtna naturkärlek, som kan jämföras med en religion” och att de känner sig omgärdade av välvilja i skogen. Naturen känns inte särskilt välvillig mot mig, som är rädd för ALLA djur. Och myggor och getingar bekräftar att min rädsla är befogad genom att anfalla mig så fort de ser mig – varpå jag överreagerar med ENORMA bettmärken. (VAD är det där? frågade man förskräckt på Apoteket när jag frågade efter ngt klådstillande mot mitt myggbett.) Eftersom jag föddes med ett dåligt fungerande öga har jag ingen riktig avståndsbedömning och klarar därför dåligt att gå i ojämn terräng, alltså skog.

Fortsätt läsa ”Nu är det bekräftat: Jag är ingen riktig svensk! 😔”

Vårt festliga nyårsfirande – hur traditionellt är det egentligen?

Inför nyåret blir jag nyfiken på hur man firade i 1800-talets Stockholm. Det verkar inte ha varit som nu: ”Nyårets ingång har icke just någonsin blivit firad på något annat sätt än med visiters avläggande eller korts kringskickande.” Så avslutas kapitlet om julfirandet i boken ”Gamla Stockholm” från 1882.

Strindbergs medförfattare till den boken, Claës Lundin, skrev 1890 en egen bok: ”Nya Stockholm” om ”vad som under 1880-talet kunde kallas nytt i stadens yttre och inre.” Hela boken finns att läsa på Stockholmskällan, och i kapitlet ”Högtider o fester” står det om nyåret: ”På nyårsaftonen äter man gröt i familjerna och stannar ofta uppe efter midnatt för att önska varandra gott nytt år.” Texten fortsätter:

Fortsätt läsa ”Vårt festliga nyårsfirande – hur traditionellt är det egentligen?”

QAnon: Nu berättar avhoppare om hur de hamnade i kaninhålet – och hur de tog sig därifrån.

FÖRST LITE OM QANON: Det började 2017 med signaturen Qs inlägg om att Donald Trump leder en hemlig kamp mot ett internationellt nätverk av satanistiska pedofiler, som styrt USA i decennier och inte bara begår sexuella övergrepp mot barn utan även dricker deras blod. När tiden är inne kommer Trump att släppa loss STORMEN – ge en krigsorder om att arrestera onda makthavare och offentligt avrätta de värsta, exempelvis Hillary Clinton och Tom Hanks.

Jag har skrivit om Q bland annat här: ”Trust the Plan!” sa QAnon. Det gick så där.

Fortsätt läsa ”QAnon: Nu berättar avhoppare om hur de hamnade i kaninhålet – och hur de tog sig därifrån.”

Julhistoria: Lussigossar inför rätta, julbocken som djävulsgestalt. Och vad är det egentligen vi bakar?

I decembermörkret läser jag in mig på gamla tiders julseder – sett från Strindbergs 1880-tal. Och skriver om dem, bland annat här. Vi var även på barnbarnets födelsedagskalas – och möttes vid hemkomsten av en mjölkkanna i vackert gnistrande julhatt.

Trevlig Lucialäsning!

1882, sista året August Strindberg arbetade på Kungliga Biblioteket, skrev han tillsammans med Claës Lundin boken ”Gamla Stockholm: anteckningar ur tryckta och otryckta källor / framletade, saml. och utg. af Claës Lundin och August Strindberg”. (Boken finns på Stockholms stadsmuseum, via Stockholmskällan).

Fortsätt läsa ”Julhistoria: Lussigossar inför rätta, julbocken som djävulsgestalt. Och vad är det egentligen vi bakar?”

Hur korkad kan man bli? Och varför?

I min ständiga önskan att vilja FÖRSTÅ så mycket jag kan bestämmer jag mig för att kolla några av de budskap en (fd) bekanting flitigt vidarebefordrar på Facebook.

Jag börjar (förstås) med videon ”Vad alla behöver veta i kommande månader och år!!!” med David Icke, som jag känner till från en bok jag läst och skrivit om. Han har i 25 år undersökt vem och vad som egentligen styr världen och kommit fram till att det är onda rymdödlor från fjärde eller femte dimensionen, som nästlade sig in i mänskligheten för tusentals år sen. Flera av världens ledare har ödle-genen, exempelvis Georg Bush (båda två), Henry Kissinger, Beyoncé och drottning Elisabeth II. Vi uppfattar dem som människor, men ibland lyser deras onda ödleögon igenom och huden skiftar till grönt. Och rationellt tänkande är enligt Icke en lögn, en del av illusionen.

Fortsätt läsa ”Hur korkad kan man bli? Och varför?”

Hur vågade 1800-talets emigranter ge sig av till det okända landet i väster?

Ur Jan Troells film Utvandrarna från 70-talet minns jag särskilt scenen där familjen åker iväg i skrindan mot det nya okända landet – och Kristina vänder sig om och tittar mot det gamla hemmet, som hon visste att de aldrig mer skulle se. Och som hon alltid skulle längta tillbaka till. Nu ser jag att det kommer en ny filmatisering, denna gång berättad genom Kristinas ögon. Bilden ovan är en skärmdump från den officiella trailern.

Det är nog omöjligt att sätta sig in i vad det innebar att åka till Amerika för 1800-talets emigranter. De flesta hade aldrig varit utanför byn, ändå åkte de mot ett okänt öde i ett främmande land som de knappt visste någonting om. Även breven från tidigare utvandrare var inte alltid tillförlitliga – Fina-Kajsas son i filmen hade inte någon stor gård utan kurade alkoholiserad i ett ruckel.

Fortsätt läsa ”Hur vågade 1800-talets emigranter ge sig av till det okända landet i väster?”

Det är inte meningen att vi ska vara lyckliga. Vi ska överleva!

Vi lever längre och är friskare än någonsin tidigare i världshistorien. Samtidigt äter var åttonde vuxen i Sverige antidepressiva läkemedel. Psykiatrikern Anders Hansen skrev en bok om det: ”Depphjärnan”. Jag läste och sammanfattar för framtida bruk det jag tyckte var viktigast – inte minst för att jämföra med kommande böcker och forskningsresultat…

Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?

Det korta svaret är att vi helt enkelt inte är gjorda för att vara lyckliga hela tiden. Om vi släpper lyckokravet/förväntningen blir vi – ja, lyckligare.

Våra problem beror ofta på att vår hjärna i stort sett har förblivit oförändrad medan våra liv har förändrats enormt mycket sen start. Det är därför vi har ett dåligt försvar mot moderna folkhälsoproblem som övervikt och stillasittande.

Fortsätt läsa ”Det är inte meningen att vi ska vara lyckliga. Vi ska överleva!”

Den Malmska valens öden och äventyr efter döden

Just nu skriver jag så flitigt i Söderortstelegrafen att det kan bli lite stiltje här, men när jag grottade ner mig i Stockholmsutställningen anno 1866 (kommer i Telegrafen!) hamnade jag (lustigt nog) i Göteborg, tillsammans med den Malmska valen. Och det kan ju knappast räknas till Söderort – men historien var för bra för att inte spara, så här kommer den.

Den Malmska valen är världens enda uppstoppade blåval och finns sedan 1918 utställd på Göteborgs naturhistoriska museum. 1866 var den alltså på besök på Stockholmsutställningen – och sen reste den faktiskt på turné även utomlands, till Hamburg och Berlin.

Fortsätt läsa ”Den Malmska valens öden och äventyr efter döden”

Den tragiska historien om Trasfröken – ett av 1800-talets mest kända Stockholmsoriginal

Hennes riktiga namn var Augusta Dorothea Eklund, men på hennes bevarade skalle står bara ”Trasfröken” och ”69 år”. Hon är en av dem som hamnade i rasforskarna Anders och Gustaf Retzius kraniesamling på Karolinska Institutet, utan att bli tillfrågad.

Ändå hade det börjat så bra – åtminstone enligt en version föddes hon 1826 som enda barnet, med föräldrar som strävade efter att genom en fin uppfostran ge henne möjlighet till ett lyckligt och framgångsrikt liv.

Fortsätt läsa ”Den tragiska historien om Trasfröken – ett av 1800-talets mest kända Stockholmsoriginal”