Den ruskiga historien om sotargossarnas livsfarliga liv på Stockholms tak och skorstenar

Efter menyhaveriet har jag nu bytt mall och köpt en människovänlig domän. (Tack för god hjälp, WP!). Så nu kan jag fortsätta att – exempelvis – berätta historier om det gamla Stockholm och dess invånare, under den splitternya menyknappen Stockholmshistorier.

Det här handlar om sotargossarna och överbilden visar Sotare 1905-10, av Lars Larsson (Public domain), Stockholms stadsmuseum via Wikimedia Commons.

I SvD 1887 finns en kort notis om en förolyckad sotargosse: ”En sotargosses lif”:

När 16-årige sotargossen Karl August Sjöstrand skulle sota i ett kök i det ”k. slottet tillhöriga Oxenstjernska huset” måste han först klättra upp på taket till det något högre huset på Storkyrkobrinken 4. Han halkade i snön på plåttaket, störtade handlöst ner 5 våningar till den stenbelagda gården och fördes medvetslös till Serafimerlasarettet, där han efter en halvtimme avled utan att ha återfått sansen.

Fortsätt läsa ”Den ruskiga historien om sotargossarnas livsfarliga liv på Stockholms tak och skorstenar”

Sven Petersson berättar om sin tid på Frimurarbarnhuset 1908-16: Blåmjölk, gäspa, katekes och pissluntor


Bilden visar pojkar på Frimurarbarnhusets gård,
fotograf okänd (CC-BY) Sthlms stadsmuseum via Stockholmskällan

Jag kom till Kristineberg, “Krillan”, 1909, sen min mamma genom den legendariske Hellaspastorn, kyrkoherden och riksdagsledamoten Klefbeck fått intyg på fattigdom i hemmet. Jag är nu 80 år, men kan än i dag genomleva min förtvivlan inför avskedet från loppor och vägglöss och fattigdom, plågor som för övrigt delades av de flesta. Vi bodde i en kåk på Söder, vid en liten gatstump som låg mellan dåvarande Hammarbygatan (Bohusgatan) och Ringvägen. Den hette Privatgatan, och var nog privat, för om fyllgubbarna hann in på den blev dom inte tagna av polisen.

Fortsätt läsa ”Sven Petersson berättar om sin tid på Frimurarbarnhuset 1908-16: Blåmjölk, gäspa, katekes och pissluntor”

SÖKES: Tips om ENKEL (och gratis!) WordPress-mall.

UPPDATERING 2: Tack vare WordPress support fick jag hjälp att få till en menyändring (i gamla redigeraren)! 😁 Återstår bara redigeringsjobb efter mallbytet…

Jag kan inte längre editera menyn! 😖
Möjligen kan det bero på att mallen är antik: Jag har haft den sen jag startade, och det är länge sen man plockade bort den från listan över mallar. Jag är nämligen inte ett smack intresserad av lustiga funktioner man kan leka med för att ”vidareutveckla” sidan. Jag vill bara helt stillsamt skriva in min text, lägga in bilder – klart! (Lika envis som mallen, märker jag.)

Fortsätt läsa ”SÖKES: Tips om ENKEL (och gratis!) WordPress-mall.”

Ur tidningsarkivet: När mjölkhustrun från Lidingön bad Herrar Lif-Gardister att fara och flyga

Eller hur man nu ska översätta det till nutida svenska. Förslag, någon?

Ibland roar jag mig med att läsa gamla tidningar i KBs artikelarkiv. Där ligger samtliga svenska dagstidningar, med annonser och allt. I början av pandemin öppnades hela arkivet för alla (hemmasittare?) att läsa, men nu har man tydligen normalläge (åtminstone i KBs arkiv), för det är bara fram till 1912 som man kan läsa hela tidningarna. Så ”nyheterna” är lite gamla – men man känner ändå ofta igen sig.

Ilskan hos insändaren i tidskriften Nyaste Freja den 10 augusti 1841 känner jag precis igen – önskar bara att jag kunde formulera mig så elegant. Är det verkligen en ”mjölkhustru” som skriver?

Smakprov (med några ordförklaringar inom parentes):

Ödmjuk anhållan hos Herrarne af Lif-Gardet till Häst.

Fortsätt läsa ”Ur tidningsarkivet: När mjölkhustrun från Lidingön bad Herrar Lif-Gardister att fara och flyga”

Om oss jobbiga 40-talister

Häromdan googlade jag på kul på ”40-talister”. Fast det blev inte så kul…

Ett litet axplock: Därför vill 40-talisterna alltid ha rätt. 40-talisten är en bortskämd typ som tar på sig offerrollen och använder upp framtida generationers välfärd redan i dag. 40-talisternas debatton skrämmer skrämmer slag på yngre. Kan 40-talisterna inte bara nöja sig? Och så förstås Jonatan Unges: 40-talisterna är en hemsk generation som kan dra åt helvete.

Google berättar tjänstvilligt att andra även söker efter: ”40-talister egoister”, ”bortskämda 40-talister”, ”hatar 40-talister”.

Och när jag söker bilder på 40-talister får jag fram ”Jätteproppen Orvar” (även kallad köttberget). Bilden visar hur vi ser ut: Befolkningspyramid 2016 av Moralist, CC0, via Wikimedia Commons.

Liiite trist känns det nog.

Fortsätt läsa ”Om oss jobbiga 40-talister”

Stockholmsvandring – Bland krigets hemliga agenter nära Strandvägen

Om det inte händer så mycket just nu på den här bloggen kan det bero på att jag även skriver i nystartade lokaltidningen Stockholmstelegrafen, mest om gamla Stockholm och gamla stockholmare.

Just nu håller jag på med en serie om fem spionvandringar i krigets Stockholm – även känt som Nordens Casablanca, eftersom där kryllade av spioner. Precis som filmens Casablanca var Sverige en liten neutral ö, där båda sidornas spioner kunde samlas och sätta krokben för varandra.

Här kommer Strandvägsvandringen som smakprov. Övriga håller sig kring Stureplan, Humlegården, Valhallavägen/Diplomatstaden och Gärdet. Kanske något för sommarpromenaden – eller hängmattan?

Startpunkten är Dramaten vid Nybroplan. Inte för att där hände något dramatiskt under krigsåren, utan för att Gustav Mauritz Armfelt var teaterns direktör under Gustaf III – och åren efter hans död som general och konspiratör kan sägas ha varit sin tids James Bond. En av kvinnorna som föll för hans charm var hovdamen Magdalena Rudenschöld. Det tog en ände med förskräckelse.

Fortsätt läsa ”Stockholmsvandring – Bland krigets hemliga agenter nära Strandvägen”

Amning och tungbandsklippning – Reflektioner av en oreflekterande mamma

Aldrig glömmer jag hur min mamma på femtiotalet kämpade för att amma mina småsyskon. Det gick inte bra, men det var inte för att hon inte försökte. Medan bebisen sög på det ena bröstet höll hon en kaffekopp under det andra för att samla upp de dyrbara droppar som läckte ut där. Före och efter amningen vägde hon noggrant på en våg, som hon måste ha fått låna hem från Barnavårdscentralen. Sen gjorde hon exakt rätt mängd tillägg och flaskmatade. Och hela tiden blödde bröstvårtorna ymnigt. Jätteläskigt, tyckte jag.

När jag själv fick barn var jag beredd på att det skulle bli likadant för mig, utom att jag inte skulle kämpa så tappert. Jag var lik mamma på många sätt, bland hade vi lika små ”mjölkförpackningar”. På BB sa jag något skämtsamt om det till sköterskan, som svarade: ”Men du ska väl försöka?” Och det hade jag förstås tänkt.

Min dotter föddes i mitten av sjuttiotalet – en månad för tidigt, så hon låg på specialavdelning och sondmatades medan jag bröstpumpade (ingen perfekt amningsstart).

Fortsätt läsa ”Amning och tungbandsklippning – Reflektioner av en oreflekterande mamma”

Stockholmshistoria: Lösdrivaren och damimitatören Karl Johan Lidberg (1883-1950)

När jag läser om gamla stockholmare hittar jag historien om Karl Johan Lidberg, som skulle fylla 16 år när han åkte fast första gången, för stöld av en röd damperuk. Han lånade peruken (värd 35 kr) under falskt namn och sa att han skulle provsjunga på Novilla varieté på Djurgården. Han hade nämligen redan då börjat uppträda som s k ”damkomiker”.

Eftersom Lidberg inte återlämnade peruken anhölls han av “detektivkonstaplarna” Jansson och Öberg i Gröna Lund. Det visade sig att han använt peruken vid ett uppträdande på Gröna Lund och sen sålt den till en hårfrisörska på Drottninggatan för tre kronor, som han “använt för egen räkning”. Hårfrisörskan lämnade tillbaka peruken till dess ägare, och Lidberg kallades att tillsammans med målsman och medförande prästbetyg inställa sig i Kgl. Poliskammaren. I polisrapporten förtydligas i efterhand: “vid hemtnings påföljd”.

Fortsätt läsa ”Stockholmshistoria: Lösdrivaren och damimitatören Karl Johan Lidberg (1883-1950)”

Blir konspirationsteoretikerna alltfler – i så fall varför? Och finns det en motrörelse?

Jag verkar inte kunna låta bli att fundera över konspirationsteorierna, särskilt Q, som säger att världen styrs av onda bloddrickande pedofiler, i sin tur styrda av ännu ondare rymdödlor. ”Where we go one we go all”, säger Q – och kallar motståndarna ”sheeples” (lättledda får)…

Nu tycker jag mig se att de närmar sig – kan det vara så? Eller är det också en konspirationsteori? 😱

QAnonCasualties läser jag inlägg från anhöriga till QAnon-troende som försvunnit in i konspirationsteoriernas kaninhål: Från att ha varit vanliga mammor, barn, vänner, makar till att alltmer gå in för att sprida Budskapet. En man har gjort en dokumentär om sin kärleksfulla mamma, den sista han trodde kunde sugas in i mörka konspirationsteorier. Nu har hon blivit ”QAmom”, och kommer in på konspirationsteorier vad man än pratar om: Det finns ingen pandemi, utan det är en plandemi, som familjen Rockefeller ända sen 2010 noggrant planerat, för att skapa en ny världsordning. De förhärjande skogsbränderna i USA är orsakade av energivapen, videor visar vapnens blå strålar. Den som avfärdar och skämtar om konspirationsteorierna är självklart själv pedofil. Lady Gaga är satanist, det finns kort på henne vid riter där man äter människokött med en naken kropp mitt på bordet.

Fortsätt läsa ”Blir konspirationsteoretikerna alltfler – i så fall varför? Och finns det en motrörelse?”

Stockholmshistoria: Om damers velocipeddräkt – och ett oväntat poetmöte

Så det kan bli ibland! Jag dök ner i artikelarkivet för att få veta mer om den poetiske slaktaren Karl Johan Ekeblad, som på 1800-talet fanns på gården Fredriksdal vid Skanstull. Han slaktade hästar och propagerade i dikter och broschyrer för att hästkött skulle användas som människoföda. Då skulle hästarna också få bättre omvårdnad. Ekeblad var nämligen stor djurvän och fick 1894 Svenska allmänna djurskyddsföreningens silvermedalj.

När jag sökte på ”Ekeblad” hittade jag även en rolig artikel från 1897 av Mary Ekeblad om Damernas velocipeddräkter. Och vem var Mary Ekeblad? Det verkar vara en pseudonym för Hjalmar Söderberg, för i DN läser jag att Hjalmar Söderberg inte bara har tecknat en rad intressanta kvinnoporträtt utan också själv blev förknippad med en kvinnlig identitet. I skolan övertog han sin äldre systers skolböcker med hennes namnteckning, vilket lockade kamraterna att kalla honom Frida, och en av de pseudonymer han senare använde var – Mary Ekeblad!

Fortsätt läsa ”Stockholmshistoria: Om damers velocipeddräkt – och ett oväntat poetmöte”