Ovan: Rörpost för både passagerare och gods (SvD 1946)

Den 3 december 1944 satt fem herrar i fredagsradion och skådade 35 år in i framtiden – ända fram till 1980. Arkitekten skarvade till ett rum i villan med en flyttbar kub, som också kunde hyras, professorn bjöd på konfektionsmat, som inte lagats, utan bara ”briserats” utan att förlora en enda värdefull beståndsdel. Civilingenjören startade bilen på Spånga kraftradio och slog om till Motala när han kom för långt från Stockholm, och redaktören berättade om 5.000 droskplan i Stockholm, som fick fågelvingar 1957.

”Vart tar då människan vägen med sin fysiska prestationsförmåga?”, frågade arrangören och hallåmannen Svante Löfgren, och fick svar: 1980 kommer vi att vara fem centimeter längre än tidigare generation, så karlar på 190 anses inte särskilt ståtliga.

Men så lever vi också förståndigt och äter förnuftig mat. Bara en sån sak som att folk på 1930-talet skrattade åt vitaminerna! Redan på 40-talet började man dock ta dem på allvar, och 1980 har vi dragit ut konsekvenserna helt. Inte underligt att våra idrottsrekord är lika överlägsna 40-talets som de i sin tur var överlägsna sekelskiftets. 1980-talets stjärnpulsar på 25-30 ger naturligtvis hjärtverksamheten en helt annan prestationsmarginal än hos gamla tidens idrottsmän, som pickade upp sina hjärtan i 45-50. Framtidens idrottsmän kommer förmodligen att helt sakna puls, och naturligtvis kunna sätta ännu finare rekord.

IDROTT
Ända in i 1940-talet var Sverige väldiga idrottsrörelse praktiskt taget gratis, eftersom tiotusentals personer offrade tid och arbete utan ett öres ersättning, och inkomsterna från tävlingarna användes till mera idrott. År 1980 är det lätt att vara efterklok och se att det var statens hårda skattepolitik som gjort att den till sist själv måste ta hand om idrotten, och bara i löner betala 30 miljoner om året för det arbete som 1940 var gratis. Men att allsvenskan i fotboll består av ASEA, Elektrolux, LM, Svenska Metallverken osv, är inte lustigare än att lagen fordom hette AIK, Djurgården, Gais och Gårda.

På 80-talet är vi friskare och starkare än folk på exempelvis 1940-talet, vi lever längre, orkar mer och blir sällan trötta. Men de som vill vara dåliga har alla möjligheter: I dagarna upptäckte polisen en ny opiumhåla på Karlavägen. Hjärtat har vi dock kvar, och det behöver vila ibland, så sömnen har vi inte lyckats bli fria från. (Ännu).

Om vår folkspänst 1980 alltså gynnas av stat och myndigheter, så hotas den av kommunikationerna – inte minst bilismen. En god hjälp har dock folkspänsten i de olika eländen som finns kvar, främst parkeringseländet. Stockholmarna parkerar i förstäderna, och bästa sättet för en landsortsbilist att bila i Stockholm är att stanna i Södertälje. För i Stockholm finns Tegelbackseländet kvar, och gatukontoret och stadsplanenämnden har fortfarande olika mening om nedre Norrs reglering.

FLYG
Att flyglandningstaken är för få, så att man på Östermalm rent av kan tala om takelände, hjälper också folk att hålla sig i rörelse, på samma sätt som vänstertrafiken på marken skrämmer bilister. Sverige är ensamt i världen att hålla till vänster på marken, och krafter är i rörelse för att få vänsterregeln införd också på sjön och i luften. Men regeringen 1980 tycker det är synd att inte regeringen 1944 lade om till höger.

1946 trodde dock åtminstone stadsträdgårdsmästare Holger Blom att alla stockholmare i framtiden skulle ha egna plan:

I april 1947 höll dr A. Plesman, KLMs chef, i Medborgarhuset föredrag om Nutidens och framtidens luftfart: I framtiden kommer vi att kunna flyga till USA femtio gånger om dagen i framtidens ”glorifierade buss”. De närmaste 5-10 åren kommer vår värld att förändras helt genom flygets förväntade enorma utveckling. Varje nation kommer säkerligen att få den flygtrafik den förtjänar; försöker man ta för sig mer går det galet. Sin sammanfattande framtidsvision formulerade dr Plesman ute i det fria, efter sitt två timmar långa anförande:

Vi behöver en ny och enad världsanda, och jag tror det är flyget som skall bygga världen i fortsättningen.

MAT OCH RANSONERING
I augusti 1946 hade professor Edy Velander just kommit hem från Amerika där han studerat den amerikanska livsmedelsindustrin. Han förutspådde att framtidens husmor skulle bli konstnärinna, befriad från kökets slavarbete för att istället ägna sig åt att piffa upp de industriellt tillverkade matvaror som distribueras i små lätta portionspaket. Och så frågar professorn sig själv – och oss – om det verkligen kan anses rationellt att ta omvägen över djurkroppen för att förvandla vegetabiliska näringsämnen till kött och andra animala produkter. Professorn är dock inte vegetarian, men han håller på en balanserad kost.

Och ”den köttätande lyssnaren kan bara sitta och gapa litet med den mun, där så mycken falukorv och köttfärs strömmat in” kommenterar sign Jolo.

Sen dyker professorn ned i den jättelika Amerikakoffert han har på sitt arbetsrum och fiskar ur mängden av amerikanska konserver och läckra matvaruförpackningar upp ett förunderligt paket. Det ser ut som en jätteförstorad binnikemask, men är ett teknikens under till förpackning där man kan riva av sin middagsbuljong som ur ett kuponghäfte och förvara en månads buljongranson i innerfickan. Det är vegetabilisk näring, som smakar som kött utan att ha behövt passera en djurkropp.

För att hjälpa dem som inte tål vanlig komjölk kan man göra mjölk av sojabönor – och får på köpet en mera lättsmält dryck, som ger lägre fettsyror och enligt sakkunskapen närmar sig modersmjölken i smaken. Professorn tror även på djupfrysningen: Djupfrusna matvaror som har kvar all sin smak och arom kommer inte att bli någon lyxvara, utan en förnödenhet för alla. Det är hemmet och husmodern som tjänar på alla framsteg på det här området. Det behöver inte bli någon radikal omläggning för speceriaffärerna – en mer komplicerad lagerhållning, det är klart: vi ska ju övergå från att sälja råvarorna direkt till att ha små portionspaket som är lätta att distribuera. Men det blir mycket intressantare än förr att stå bakom disken! Trodde professorn. /Jolo

Att rationell förädling av växter leder till väldig ökning av produktionen påvisades 1946 av professor Arne Müntzing i en naturvetenskaplig radioserien. Om växt- och djurförädlingen bedrivs konsekvent kan den leda till att världens livsmedelsproduktion ökar betydligt. Får bara vetenskapen arbeta i fred och med tillräckliga resurser skall ingen människa behöva svälta.

Så här ter sig framtidsbilden i tecknarens fantasi.

Inte alla visioner var lika inspirerade: ”Köttet fritt 1970” var det meddelande som ungdomsklubbisten Börje Hedlund 1949 framförde i en politisk debatt å regeringspartiets vägnar. Radiospalten kommenterade: Ett glatt budskap, naturligtvis. Men nog verkade det fattigt som framtidsvision av en ung politiker som fått till uppgift att skildra det idealland han hoppades att Sverige skulle bli om tjugu år. Och fantasilösheten delade han dessvärre med de andra deltagarna i debatten.

Under kriget var ont om läder och gummi och i april 1943 blev det ransonering på skor. SvDs tecknare fruktade tydligen att den skulle bestå:

FILMENS FRAMTID – OCH TELEVISIONENS?
I augusti 1946 presenterade civilingenjör Stellan Dahlstedt sin framtidsvision för filmen. Under en rundvandring ute på Svensk Filmindustris ateljéer i Råsunda sa han sammanfattningsvis: Celluloiden kommer att ersättas av bättre material, ljudet förbättras och färgfilmen slå igenom. 16-millimeterskopiorna, ”smalfilmen”, kommer troligen att få mycket större betydelse inom biografbranschen. Men televisionen – tja, dess betydelse ligger alldeles för långt framåt i tiden för att man skall våga säga något säkert om den.

Han hade just återkommit från en studieresa till Amerika, och kunde berätta att televisionen där stått ganska stilla under kriget. Nu kommer den förstås troligen att göra raska framsteg – och dra fördel av ekoradion och andra radiotekniska framsteg. Men televisionen kommer aldrig att slå ut filmen, tvärtom kommer den att öka intresset för god film.

Naturligtvis är det möjligt att vi ganska snart kan tänkas få uppleva landskamper i fotboll i televisionsmottagare. Och naturligtvis kan en sådan mottagare stå på en biograf, så att man kan lösa entrébiljetter till matchen i biograffoyern. Men att spela in film och sända den per television kommer inte löna sig. Då är det billigare att skicka ut filmkopior till biograferna, i synnerhet om man använder smalfilm. Smalfilmsrullar väger mycket mindre och är lätta att skicka. Dessutom får hela rullen plats i en smalfilmsprojektor medan man vid normalfilmskörning ju behöver två projektorer om man inte vill ha ”Fortsättning följer” mitt i filmen.

Inte minst viktigt är att brandfaran försvinner vid smalfilmskörningar, eftersom 16-millimeterskopian framställs på eldsäker film som inte kan brinna, bara förkolna -vilket man absolut inte kan säga om normalfilmskopian! Hela biografbyggnadsproblemet kan förenklas om 16-millimetersfilmen slår igenom.

Den svartvita filmen är tyvärr dömd till en skuggtillvaro, trots att den bjuder på så rika möjligheter till utomordentliga konstnärliga effekter. Färgfilmen kommer ändå att segra, liksom ljudfilmen. Den goda nyheten är att både färgen och ljudet kommer att förbättras:

”Det gäller om ljudet som om så mycket annat inom filmen: Utvecklingen går så fort att man inte hinner tala om framtiden förrän man är mitt inne i den!”

STOCKHOLMS FRAMTID – SETT FRÅN 1900 (VIA 1941)
I oktober 1941 citerar Svenska Dagbladet en (besannad) framtidsvision ur tidningens julnummer ”Vinterbloss” anno 1900:

”Om trettio år skola vi vara en halv million, har man räknat ut. Ett nytt släkte skall då väsnas och bråka i en ny stad. Elektriska spårvagnar skola ringa och tuta i lurar på sin vilda jakt genom gatorna och genom nysprängda tunnlar under Söder och Brunkeberg; på nya broar över Strömmen går människofloden från Norr och Östermalm genom den gamla staden uppåt Söders industrikvarter och ända bort till de nya hamnarna vid Årstaviken och den forna Hammarby sjö. Och långt i väster, knappast inom synhåll från den gamla slussbron, ilar tåget över Mälaren på en mäktig bro, under vars valvspann stora svarta kolångare draga fram i moln av tjock rök…”

Slutligen en 1941 aktuell framtidsvision apropå den svenska linjen i befolkningsfrågan: