“Ständigt denne Lambertz”, för att travestera Ture Sventons replik om sin favoritbov.  

Just när Quickfallet verkar avslutat börjar han om. Lambertz har skrivit en bok, där han tar alltihop från början. Igen. Ingen (annan) verkar begripa varför. Och jag blir fascinerad. Igen. (Försöker hitta ett annat ord för “fascinerad”, som jag kanske använder väl ofta. Men det är det jag blir när jag funderar över hur olika vi fungerar och tänker.) 

Människans komplexitet – igen!

Jag började fundera på vilka ”kända människor” jag råkar känna till som liksom Lambertz varit både “hjälte” och “skurk”, i olika skeden av sitt liv. I vanlig ordning fascinerad 😉  snöade jag in på ämnet, så det blev flera inlägg på temat ”Tänk om…”.

• Tänk om… Quisling dött i rättan tid 
• Tänk om… Churchill gått i pension vid 65 års ålder
• Tänk om… Lambertz tagit sabbatsår efter ”Felaktigt dömda”

En som NÄSTAN fick en egen sida är

Kapten Klänning

Men här verkade det inte handla om olika skeden i hans liv, för han var samtidigt både jämställdhetskämpe och grov sexbrottsling. Tills han av fullständigt osannolika tillfälligheter avslöjades.

Avslöjandet började med att en sexköpande företagare misshandlades och ramlade/knuffades ner från en balkong så att han slog ihjäl sig. När utredningen var klar  kollade polisens människohandelssektion igenom utredningsmaterialet. Och hittade bland annat en kvinnas berättelse om  en sexköpare som gått långt över gränsen. Han var polischef, sa hon, för hon hade känt igen honom i en tidningsintervju. I tidningsarkivet hittade man den stort uppslagna  intervjun med Göran Lindberg.

För han var en kändis. Annars hade han inte varit i tidningen – eller åkt fast…

Göran Lindberg var en respekterad man – rektor för Polishögskolan 1989-1997 och länspolismästare i Uppsala län 1997-2006. Men framför allt var han känd för det engagerade jämställdhetsarbete som gett honom hans ök/smeknamn.

Som polishögskolans progressive rektor var det till honom journalister och politiker vände sig när de behövde en ”good cop”, någon som offentligt vågar kritisera poliskåren.

Han förblev en flitigt anlitad föredragshållare även efter att han avgått som länspolismästare. Under alla år höll hans föredrag ungefär samma mönster. Rubriken var:

Vem i hela världen kan “man” lita på?

Och det kan man ju verkligen undra.

År 2002 fick Lindberg priset “Framtidens man” av Uppsala kommun och han har varit sakkunnig åt Jämställdhetsombudsmannen.

Men mellan de bejublade föreläsningarna om etik och genusfrågor förgrep han sig på unga ­tjejer.

Polisinsatsen för att gripa honom fick kodnamnet ”Operation Värdegrund” – ett av ledorden i  hans föreläsningar och i arbetet för jämställdhet och respekt.

I hans tjänsterum hittade man den väska han alltid bar med sig när han skulle på sina ”sexträffar”, med dildos, munboll, handfängsel, Viagra och så kallade dagen-efter-piller. På anslagstavlan i samma rum hade han nålat fast det personliga tackbrev han fått av Gudrun Schyman för sina insatser i jämställdhetens tjänst.

Utredaren skrev en bok om komplexiteten i det grannlaga arbetet att utreda en uppburen polischef som pekas ut som en våldsam, sjuk sexbrottsling och hur det påverkade honom själv. Han ställer samma fråga som jag:

Hur kommer det sig att en som har så mycket att förlora riskerar allt?