På Enskedebilder.com samlar jag egna och andras minnen från barndomens Enskede. (Det är alltså där jag håller till när jag inte är här.) Dit kom en anmärkning jag även fått muntligt: att det mest handlar om Johanneshov (som alltså är den del av Enskede där jag själv bodde). Jag svarar varje gång vänligt att det beror på att (vi) johanneshovare tydligen varit mest aktiva 😉 , men: ”på Enskedebilder är alla lika välkomna att visa framfötterna!” Hittills har ingen av de klagande återkommit. Däremot får jag in minnen från alltflera andra (fd) Enskebor, vilket ju är jätteroligt.

Det påminner mig om Facebook. Övriga sociala medier är jag inte på, och även FB tycker jag egentligen är för flipprigt för mig. Men ibland funkar det bra: vår bostadsrättsförening och fiberförening har FB-grupper där man exempelvis kan kolla om även andra har trubbel med TV-kanalerna, och byta tips kring fiberinstallationen. (En del företag verkar det dessutom märkligt nog lättare att få kontakt med via FBs messenger än per mejl eller telefon, men det är en annan historia.)

Men på Facebook finns de alltså. Och jag kan förstå både lappar och FB-inlägg om man inte kan identifiera den man egentligen vänder sig till: vem som ställt till i tvättstugan eller varifrån oväsendet kommer.

En av anledningarna till att jag tvättar i mitt badrum är (pinsamt nog…) att jag är osäker på om jag skulle uppfylla (alla) andras högt ställda hygienkrav när jag gör rent efter mig. Därför ser jag inte de klassiska ”tvättstugelapparna” (som jag har en hel bok om: ”DEN SOM INTE TAR BORT LUDDET SKA DÖ”, se bilden ovan).

Men varför meddelar man på FB att man har tolv grader inomhus? När någon frågar om övriga i samma port har lika kallt blir svaret: ”Vet ej, men jag skriver här, där det kanske finns någon granne.” För mig verkar det enklare att ringa på dörren bredvid ens egen och få veta direkt. Eller är jag dum då?

Att gå över till störande grannar och säga till inser jag är lite jobbigt. En gång la jag själv helt fegt en lapp i deras brevlåda – men den var mycket vänlig och helt o-anonym. Jag var mest rädd att jag vid direktkontakt skulle få ett så dumt svar av grannen att jag själv skulle säga nåt ännu dummare – för jag var förstås redan ILSK!

Min lapp lyckades ändå, det undrar jag om följande FB-inlägg gjorde: ”Du som bor på våning 1, precis till vänster om hissen. Om du/ni är med i denna grupp: kan ni snälla sluta vara så högljudda på kvällen och hålla på och dammsuga som ni gör just nu? Tack! ?? Mvh din granne som bor under er.” Vilka är oddsen att rätt granne läste det just då – alltså under pågående dammsugning?

För många år sen var jag med i en liten yrkesförening, satt t o m i styrelsen några år (och skötte medlemsblad och primitiv hemsida). Jag märkte att tidigare ordförande sällan sågs till efter att de avgått, och började förstå varför när en av dem berättade att hon (heltidsarbetande småbarnsmamma med hjärtbesvär) skrivit färdigt en ledare till medlemsbladet kl 3 på natten, gjort ett skrivfel – och omedelbart fått spydiga kommentarer av några medlemmar. Vi fick ofta påminna om att vi jobbade gratis, utan att ens få styrelsemötenas mackor betalda. Ändå verkade en del medlemmar tro att de betalade oss ett fett arvode, och alltså hade rätt att kräva fullgod service.

Det verkar vara samma problem jag stöter på i FB-gruppen för fiberföreningen, som ska förse vår stuga med bredband. Man kan alltså få projektstöd för att bygga bredbandsnät på landsbygden, om man uppfyller vissa villkor. Därför bildades för några år sen en ekonomisk förening för vårt område, och snart ska nätet (förhoppningsvis!) ha nått oss. I föreningens FB-grupp kan man tipsa varann och ställa frågor – man kan ju lugnt säga att medlemmarna har olika kunskapsnivå inom området.

Men så dyker det där upp: ”Jag betraktar mig som kund här(!) och som kund KRÄVER jag…”. Nyligen var man tvungen att be in mera pengar från medlemmarna – inte mer än vad som stod i det ursprungliga avtalet, men mer än en tidigare underhandsuppskattning. Reaktion: ”Ska vi acceptera detta SVEK!?”

Vi kollade förstås upp projektet innan vi skrev på avtalet, men kan ändå inte veta säkert om fiberföreningen har slarvat med ekonomin. Det jag däremot vet är att deras förklaring kan stämma: Även andra föreningar har drabbats av kostnadsökningar i ruschen när alla för att få del av bidragen drar sina fiber samtidigt – och alltså måste konkurrera om grävare samtidigt som de förhandlar med markägare och uppfyller formella krav, alltmedan väder och markförhållanden ställt till det. Själv är jag mycket tacksam för att någon vill åta sig detta, och hoppas att de inte tröttnar.

Jag håller med om att man tills nyligen inte varit särskilt bra på att hålla alla medlemmar informerade, men utgår ifrån att det beror på att man prioriterat att få det hela att fungera. Såvitt jag vet består föreningen av dem som ska få fiber, varav en del sitter i styrelsen. Det finns alltså ingen professionell, välbetald heltidsstyrelse med tillgång till experter för olika funktioner. Som en av dem ursäktande påpekade: ”I veckan har jag varit tvungen att utföra lite avlönat jobb också.” Då hjälper det inte hur mycket man än ”betraktar sig som kund”.

I bostadsrättsföreningens FB-grupp ser jag samma attityd: ”Styrelsen borde oftare städa i miljöstugan.” Nyinflyttade renoverar, och det syns byggdamm i trappan. Det är alldeles utanför vår dörr, och jag tänker: ”Stackare, minns hur jobbigt det var, särskilt när man var utan vatten och toa.” Men på FB är någon (på en annan våning!) upprörd, någon annan försäkrar: ”Det är inte vi!” Svar: ”Nej, det är de nyinflyttade t v om hissen!”

Om man stör sig så mycket på det, är verkligen den bästa reaktionen att – med flera foton – beklaga sig i FB-gruppen? Inte många i föreningen är med i den, och de just nyinflyttade sitter garanterat inte och hänger på FB mitt under pågående renovering. En bra inledning till ett gott grannförhållande hade kanske varit att rentav själv torka av golvet – om man nu är så väldigt störd? Några dar senare var det städat – men det var ändå inte riktigt bra: ”Nu är det städat – frågan kvarstår om det är innehavaren till den lägenheten som renoveras som utfört städningen!”

En annan nyinflyttad kommer tydligen från en perfekt fungerande förening och är ideligen så frustrerad över vår att jag faktiskt inte begriper att personen bor kvar: ”Nu har jag filmat hur fint det var i min förra förening och hur det ser ut i den här lortaktiga föreningen, ska lägga ut bilderna så att alla kan se skillnaden!” När någon frågar om någon annan vet när det är dags för stambyte har samma frustrerade person ”hört att i hus från 70-talet behöver man inte göra stambyte, men här ser husen och området förfärliga ut för att föreningen och styrelsen har slutat att bry sig. Därför kan det hända att de måste göra stambyte. Fråga styrelsen!”

Jag kollar: Jo, information om stambyte står mycket riktigt i både årsredovisning och medlemsblad, som båda kommer i brevlådan samt läggs ut på hemsidan. Så jag kopierar in informationen, med länk till sidan där det står. Sen tystnar just den diskussionen.

Då tänker jag: Om man vet precis hur saker egentligen ska skötas i en bostadsrättsförening: Skulle man inte helt enkelt kunna tipsa den stackars förening som (tydligen) inte vet? Kanske möjligen rentav göra en insats och hjälpa till? För föreningen, det är väl vi?

Så där JÄTTEnaivt tänker jag ibland.