Övrigt

Den ofrivilliga teknikern

“Du som  är så teknisk”, sa ibland medlemmarna i den lilla förening där jag ansvarade för hemsidan. Jag vet inte om jag lyckades få dem att förstå hur fel det var. För det var/är det.

Att svara i mobilen är alltid lika spännande för mig – ska det gå? Ofta blir det som när jag skulle hämta passet – maskiner verkar inte godta mina fingrar. Min mobil kan ringa egna samtal från min ficka, men själv behöver jag egentligen riktiga tangenter att trycka på för att det ska bli rätt. Av samma skäl uppdaterar jag inte bloggen på mobilen, ligger lågt med sms och mailar helst från laptopen. Där går det bättre.

På väg till loppis nyligen fick jag i uppgift att kolla färdväg i mobilen. Vi som inte har nåt lokalsinne älskar GPSen, så jag satte mig i bilen, la in adress och kommenderade kaxigt: “Kör!”

Det blev tyst en stund. Sen sa min GPS med en obeskrivligt mild och överseende röst, som jag dittills aldrig hört: “Du har “GÅNG” inställt. Det kanske inte är det bästa läget.”

Och så fick jag en tydlig knapp att trycka på, om jag ville “ÄNDRA” till bil – svårare val var jag inte betrodd med. Mina maskiner känner mig.

På senare tid har jag ägnat mig en hel del åt bloggen Enskedebilder, som jag lyckats uppgradera till egen domän – mest för att slippa reklamen, som blev oerhört störande i den mallen. Jag funderade nervöst på att vänta med uppgraderingen tills min programmerande son kom på besök och kunde hålla mig i handen (bildligt!) om-utiall-att det skulle gå åt pipsvängen. Men slutligen tog jag mod till mig, tryckte den ena knappen efter den andra, helt enligt instruktionen, betalade, och – KLART!

Efter det har jag lyckats kontakta den support jag numera har rätt till (åtminstone för den betalda bloggen). Visserligen begrep jag inte riktigt hur man gör i chatten, utan skrev in min fråga och gick därifrån ett tag. Småningom fick jag mail där de vänligt frågade vart jag tagit vägen… Men nu har jag i alla fall kollat vad som händer med min köpta domän om jag inte betalar för den: Den återgår helt logiskt till att heta enskedebilder.wordpress.com och innehålla reklam igen. Min egentliga fråga – varför Chrome är så segt på just de sidorna – kom vi inte i mål på, åtminstone inte än så länge.

Jag vågade till och med göra en karta i Google (givetvis enligt noggranna instruktioner), lägga in bilder och länka till blogginlägg. Och till min förvåning verkar det fungera lika bra i mobilen, med GPS och allt. (Minns hur mycket jobb som förr krävdes för att mobilanpassa hemsidor.)

Visst är jag teknisk?  🙂

Så hur gick det  med loppisen? Till slut hittade vi dit – åtminstone nästan, fick en nyttig promenad på slutet. Men där berättade en vänlig förbipasserande att den loppisen hade flyttat för ganska länge sen, hela huset var tömt och skulle renoveras. (Fast det var INTE uppdaterat på webben!) Så vi gick till en annan mindre istället, där vi hittade lite roliga böcker. Och en annan dag, på en annan loppis, hittade vi böcker med gamla Stockholms-vykort, som jag genast började skriva om. Till dem återkommer jag.

20 reaktioner på ”Den ofrivilliga teknikern”

  1. ”obeskrivligt mild röst” Hahahahaaa just det älskar jag med min GPS. Hon blir aldrig arg, inte ens när jag skriker HÅLL KÄFTEN när hon bett mig göra en u-sväng på motorvägen för att jag inte uppdaterat kartorna

    Gilla

    Svara

  2. Jag tycker att en del särskilt kvinnor alltför lättvindigt kallar sig själva otekniska, samtidigt som de kör symaskin och använder allsköns avancerade hushållsapparater – för mig mycket svårare än grundläggande mobilhantering. En bekant sade att hon är så hemskt oteknisk och berättade i samma andetag att hon nyligen köpt och lärt sig använda en stickmaskin!! Vad som är svårt för en är lätt för en annan, vi är nog bara lite olika. Numera förväntar sig min man att jag ska kunna fixa allt med mobilerna, vilket jag självklart inte kan, men jag kastar mig ut. Han får rycka in när Ikeamöblerna ska monteras, det är hans hemmaplan. 🙂

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. Stickar o broderar gör jag, syr lite – fast allt för hand. 🙂 Jag har lyckats få ihop enklare Ikeaskåp, omsorgsfullt lusläsande instruktionen, o kollar först på nätet när dator el mobil strular. Mitt värsta problem är fingrarna, som inte träffar rätt. O så blir jag nervös o svettig – o då går det ännu sämre.

      Gilla

      Svara

      1. Håller helt med dig om att det kan bli pilligt med mobilen. Jag har lite skakiga händer pga en medicin så använder pekpenna, det underlättar (och så raderar mycket ;))

        Gilla

        Svara

          2. Naglarna tror jag är generationsfråga – åtminstone har jag aldrig gått och fått mina fixade. *En* pekpenna är tyvärr ett skämt för mig, liksom med läsglasögonen pratar vi snarare runt sju st utströdda i olika rum, väskor, fickor o.s.v. Ibland får man tyvärr anpassa sig efter den man är och inte den man vill vara…

            Gillad av 1 person

            Svara

  3. Hahah Gång! Jag hoppar också gärna över mobilen, dessa små hopplösa tangenter som alltid stavar fel. Jag har haft svårt att lära mig stänga av samtal och en massa annat som ständigt gör mig osäker. Jag gör nästan allt ned paddan ..

    Gilla

    Svara

    1. Skönt att höra att det finns fler – ”alla” andra verkar flippra frenetiskt. 😦 Och ja, den ”rättar” mig ju också – minns särskilt när min skola Nytorp döptes om till Mutor(!) Gång på gång! Pust.

      Gilla

      Svara

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

Gravatar
WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Avbryt

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.