Som 70/80plussare i dessa tider har vi en väldig tur: Vi är inte bara två som kan hålla varann sällskap, utan vi trivs ihop och kan roa oss själva på olika sätt. Vi lever ett om möjligt ännu lugnare liv än vanligt. De flesta dagar tar vi som vanligt en rask promenad, men vi träffar ingen annan, inte ens närboende barn och barnbarn, och vi åker inte till landet. Vi har avbokat o-akuta läkar- och tandläkartider, och jag håller på att utveckla en intressant Corona-frisyr (och hoppas att frissan finns kvar när jag nån gång får gå dit igen.).

Och så går vi INTE och handlar. (Särskilt inte sen makens omtänksamma barn sa till på skarpen.) Medicin hade vi redan beställt hem på utmärkta Apotea (med något längre leveranstid än normalt), och småningom blev det dags att näthandla mat, som vi bara gjort någon enstaka gång tidigare. Vi var kanske lite sent ute, för det var nio dagars leveranstid. Det funkade, även om vi fick ransonera kaffet lite. Som tur var hittade vi lite antikt nöd-te i ett skåp. Däremot blev det av nån anledning väldigt mycket morötter denna gång.

Jag funderade över hur det skulle bli framöver, när det riktigt tjocknar till. Det enda alla verkar helt överens om är ju att detta verkar bli långvarigt.

Nästa gång jag tittade hade man ändrat leveranstiderna. Det var inte längre en dryg vecka, utan klockan 12.00 släpper man lediga leveranstider två dagar senare. Jag blev förstås jättenyfiken: Övertygad om att sidan omedelbart skulle krascha när alla kastade sig in prick 12 gick jag in och kollade. Sidan fungerade imponerande nog perfekt. Men de tillgängliga tiderna försvann förstås snabbt. Klockan 12.00 fanns 6 leveranstider, jag uppdaterade en gång i minuten och såg hur de tickade ner (ibland upp?): 4 tider, 5 tider, 4 tider, 0 tider. Den dagen tog det alltså fyra minuter innan tiderna tog slut.

Följer med spänning hur det utvecklar sig, för så småningom lär vi behöva göra en ny beställning. Och vi vill gärna undvika att besvära barnen med storhandling, särskilt när de nyss var krassliga – möjligen i en lindrig Corona.

Däremot bad vi dem att när de hade ärende till Systemet nästa gång kunde de köpa lite vin åt oss, för det var helt slut. Vi köpte lite alkoholfritt att testa (se bilden), och jag hade i och för sig lyckats fixa handsprit, fast jag vet att det inte behövs om man har tillgång till tvål och vatten. Men vi ville nog gärna ha lite äkta vara också. 😜

Alla våra två leveranser kom samma dag. Först plingade det på dörren, men det var ingen där. Utom två övergivna vinboxar. Enligt reglerna levererade av dottern helt utan närkontakt. Hon hade till och med SMSat innan som ett riktigt proffs, men det såg vi först efteråt.

I den lilla lekparken under vår balkong gungade en ensam vinleverantör, så hon och hennes far kunde ta kort på varann och prata lite.

Möjligen fick även grannarna lite underhållning, fast jag hittills lyckats hindra mannen från att sjunga på balkongen, som vi sett att man gör i andra länder.

Matleveransen kom precis den tid man lovat. Några varor hade tydligen hunnit ta slut sen jag beställt, vilket jag kan förstå, med den leveranstiden. Mitt enda frågetecken var att när jag beställde var den stora förpackningen knäckebröd slut, så jag tog flera småförpackningar. När man plockade var tydligen de små slut, men enligt hemsidan hade den stora kommit in. Varför betraktades inte den som ”likvärdig ersättningsvara”? Så jag skickade iväg en fråga – och fick faktiskt svar, även om det var av typen ”goddag yxskaft”. Nästa gång kanske jag tar flera olika sorter, för att öka chansen att de inte hunnit ta slut. Det blir plockjobb för dem, men det gör ju inte mig nåt.

Det ska bli spännande att se hur det ”svenska sättet” funkar i coronatider – med så få förbud som möjligt och löpande information så att människor själva ska kunna fatta väl underbyggda beslut. ”Folkvett” tror jag statsministern kallade det i sitt tal till nationen.

Det är i alla fall ett sätt jag förstår mig på, till skillnad från Trumps tvärsäkra pekande med hela handen – fast ibland åt det ena hållet, ibland åt det andra, med bara några timmars mellanrum. Eller regionpresidenten i Kampanien, som hotade:

Jag hör hur vissa vill hålla examensfester. Vi kommer att skicka dit polisen – med eldkastare!

Fler arga italienska borgmästare: