Författare: lenaikista

Om barn

Små barns jublande glädje – och deras självklara “JAG FINNS!”

Jag sitter och tittar på en suddig bild av lille B. Den kunde inte bli annat än suddig, eftersom rörelsen var så ilsnabb. Vi vuxna satt och pratade i köket. Ibland ropade vi: “VAR är lille B?”. OCH DÅ KOM HAN RUSANDE! VARJE GÅNG! Med strålande ögon och ett jublande leende gjorde han en triumferande piruett innanför köksdörren:

Vi förstår varann! Ni ropar och jag kommer! och
Här är jag! Visst gör det er JÄTTEglada!

Och det gjorde det ju. 🙂

Fortsätt läsa ”Små barns jublande glädje – och deras självklara “JAG FINNS!””

Profilbild för Okändlenaikista8 kommentarer
Texter o tankar

Det har varit lite ängsligt och oroligt här.

Utan annan anledning än att jag är som jag är.  Och hur skulle man annars vara, som dottern brukar säga... 😉

Maken vaknade en morron här på landet och hade ont i halsen. Småningom tillkom lite hosta och snörvel. Sen fick han migrän och låg däckad i två dygn.

Det blir väldigt tråkigt i min tillvaro när han inte finns där att käfta – eller tiga – med. Men vi känner ju igen hans migrän och vet att det går över så småningom.

När huvudet blev bättre slog förkylningen till med förnyad styrka. Alla tillbehör (snor, hosta etc) men framför allt TRÖTTHET!

Plötsligen var han försvunnen ur sängen, där han tillbringat flera dygn. Jag hittade honom i köket, fast jag kände inte igen honom riktigt – en grå liten gubbe med flera tröjor på sig (en om halsen) och fötterna nedstuckna i ett varmt fotbad. (Han hade börjat frysa, och vi har inget badkar på landet.) Varm i pannan, blankögd. TRÖTT-TRÖTT-TRÖTT.

Fortsätt läsa ”Det har varit lite ängsligt och oroligt här.”

Profilbild för Okändlenaikista7 kommentarer
Texter o tankar

När man är så okunnig att man inte ens begriper det…

Redan Konfucius lär ha sagt: “Verklig kunskap är att förstå omfattningen av ens okunnighet.”

På den tiden jag var en jävel på tyska blev jag en gång tillfrågad om jag ville fixa en översättning på fritiden. Jag hade inte tid – eller lust, för den delen, lat som jag är. Tyckte väl att det räckte med alla översättningar jag gjorde på jobbet… Reaktionen blev: “Får jag låna ordboken så översätter jag själv.”

Enligt devisen: Hur svårt kan de va’? 

Jag är inte speciellt smart. Ändå testade även jag en gång inställningen “Jag behöver inte anstränga mig, jag kan ändå.”  Det blev – ja, lärorikt…

Fortsätt läsa ”När man är så okunnig att man inte ens begriper det…”

Profilbild för Okändlenaikista11 kommentarer
Texter o tankar

Spel och dobbel – det är fult det! Eller?

Jag har inget som helst behov av spänning i mitt liv. Verklighetens vardag verkar spännande nog för vilsna mig ;).

En jobbarkompis beskrev sig som “kick-person” och berättade att hon älskade att shoppa. När jag sa: “Jamen, jag gillar också att kolla på kläder, fast jag sällan hittar nåt jag verkligen gillar och behöver.” svarade hon: “Då går det bort!” Tydligen räknas det inte som riktig shopping om man bara köper det man behöver. Inte vet jag.

Hasardspel, lotterier, etc är jag ännu sämre på. (I gengäld har jag tur i kärlek! 😍 )

Fortsätt läsa ”Spel och dobbel – det är fult det! Eller?”

Profilbild för Okändlenaikista11 kommentarer
Spaningar

Bland rasbiologer och boktjuvar med vetenskaplig kompetens

På bokmässan i Göteborg hade vi i vanlig ordning ingen plan utan trängdes runt på måfå. Två gånger med någon timmes mellanrum hamnade vi på högintressanta författarintervjuer som på nåt sätt hängde ihop. När jag sen läser den ena författarens intervju i det nummer av Filter som ingick i min provprenumeration bestämmer jag mig för att skaffa boken.

Så jag laddade ner “Käraste Herman. Rasbiologen Herman Lundborgs gåta” av Maja Hagerman.

Någon aning hade jag om att den gamla goda (Folkhems)tiden inte var så god som vi gärna vill tro. Men att Sverige var ett föregångsland (eller vad man nu ska kalla det?) när det gäller rasbiologi, det var lite oväntat. Åtminstone för mig.  “Svenska sällskapet för rashygien” bildades redan 1909 och var därmed den första lokalavdelningen utanför Tyskland.

Fortsätt läsa ”Bland rasbiologer och boktjuvar med vetenskaplig kompetens”

Profilbild för Okändlenaikista4 kommentarer
Hur funkar vi?, Texter o tankar

Varför älskar jag Dorothy Rowe?

Eftersom jag märker att jag ofta återkommer till Dorothy Rowes tankar, har jag börjat läsa om hennes böcker för att minnas varför jag fastnade för henne från början. För det var länge sen jag först snubblade över hennes böcker, på den tiden jag försökte hjälpa min deprimerade mamma.

Utan att veta hur.

Jag tilltalades direkt av hennes medmänskliga synsätt, inte bara vad gäller depression. När Rowe skulle doktorera reagerade hon mot att all vetenskaplig litteratur beskrev depressionen utifrån åskådarens synvinkel. Skälet till att psykiatriker inte alltför noga undersöker vad deras patienter tänker och känner är enligt Rowe: “Människor förstör teorier. De är så olika att de inte passar in i teorier. Det är därför personal och patienter hålls så åtskilda på psykiatriska kliniker.”…

Fortsätt läsa ”Varför älskar jag Dorothy Rowe?”

Profilbild för Okändlenaikista8 kommentarer
Vi på nätet

Vi och våra sociala medier

Jag begriper mig ju inte riktigt på det där med “kortisar”, så jag har varken Twitter eller Instagram. Fast just nu tänkte jag fatta mig kort och bara skriva om Expressens helt underbara historia om kvinnan som hittade en lapp på anslagstavlan, laddade upp den på Facebook – och åstadkom EN VIRAL SUCCÉ! 🙆

Jag har varken Twitter eller Instagram. Därför går jag runt på gatorna och ropar till slumpmässigt folk vad jag äter, vad jag dricker, hur jag har det hemma mm mm. Det är trots allt viktigt att bygga nätverk. Hittills har jag tre följare. En är tydligen läkare, dom andra poliser.

PS: Det är INTE jag som har skrivit lappen. 😉

Fortsätt läsa ”Vi och våra sociala medier”

Profilbild för Okändlenaikista3 kommentarer
Hur funkar vi?, Texter o tankar

Vad är det egentligen jag är rädd för?

När jag var 14 år åkte vi på klassresa till Bremen – en viktig resa för mig: Det var då jag på avstånd började skymta vem jag skulle kunna bli som vuxen. (På den vägen är det.) Femtio år senare(!) träffade jag  klasskompisar jag inte alls hade känt i plugget. Det var så trevligt att vi möttes flera gånger. Några pratade om att “göra om” skolresan.

Och jag VÅGADE följa med, trots att jag inte kände dem! YIPPIE!

Även den resan blev viktig för mig, jag blev ombedd att skriva om det och testade att blogga. Och blev fast. Annars vore jag inte här. YIPPIE igen!

Så varför kändes det först jätteläskigt, redan inför den första resan? ❓

Fortsätt läsa ”Vad är det egentligen jag är rädd för?”

Profilbild för Okändlenaikista9 kommentarer