När man är så okunnig att man inte ens begriper det…

Redan Konfucius lär ha sagt: “Verklig kunskap är att förstå omfattningen av ens okunnighet.”

På den tiden jag var en jävel på tyska blev jag en gång tillfrågad om jag ville fixa en översättning på fritiden. Jag hade inte tid – eller lust, för den delen, lat som jag är. Tyckte väl att det räckte med alla översättningar jag gjorde på jobbet… Reaktionen blev: “Får jag låna ordboken så översätter jag själv.”

Enligt devisen: Hur svårt kan de va’? 

Jag är inte speciellt smart. Ändå testade även jag en gång inställningen “Jag behöver inte anstränga mig, jag kan ändå.”  Det blev – ja, lärorikt…

Fortsätt läsa ”När man är så okunnig att man inte ens begriper det…”

Spel och dobbel – det är fult det! Eller?

Jag har inget som helst behov av spänning i mitt liv. Verklighetens vardag verkar spännande nog för vilsna mig ;).

En jobbarkompis beskrev sig som “kick-person” och berättade att hon älskade att shoppa. När jag sa: “Jamen, jag gillar också att kolla på kläder, fast jag sällan hittar nåt jag verkligen gillar och behöver.” svarade hon: “Då går det bort!” Tydligen räknas det inte som riktig shopping om man bara köper det man behöver. Inte vet jag.

Hasardspel, lotterier, etc är jag ännu sämre på. (I gengäld har jag tur i kärlek! 😍 )

Fortsätt läsa ”Spel och dobbel – det är fult det! Eller?”

Bland rasbiologer och boktjuvar med vetenskaplig kompetens

På bokmässan i Göteborg hade vi i vanlig ordning ingen plan utan trängdes runt på måfå. Två gånger med någon timmes mellanrum hamnade vi på högintressanta författarintervjuer som på nåt sätt hängde ihop. När jag sen läser den ena författarens intervju i det nummer av Filter som ingick i min provprenumeration bestämmer jag mig för att skaffa boken.

Så jag laddade ner “Käraste Herman. Rasbiologen Herman Lundborgs gåta” av Maja Hagerman.

Någon aning hade jag om att den gamla goda (Folkhems)tiden inte var så god som vi gärna vill tro. Men att Sverige var ett föregångsland (eller vad man nu ska kalla det?) när det gäller rasbiologi, det var lite oväntat. Åtminstone för mig.  “Svenska sällskapet för rashygien” bildades redan 1909 och var därmed den första lokalavdelningen utanför Tyskland.

Fortsätt läsa ”Bland rasbiologer och boktjuvar med vetenskaplig kompetens”

Varför älskar jag Dorothy Rowe?

Eftersom jag märker att jag ofta återkommer till Dorothy Rowes tankar, har jag börjat läsa om hennes böcker för att minnas varför jag fastnade för henne från början. För det var länge sen jag först snubblade över hennes böcker, på den tiden jag försökte hjälpa min deprimerade mamma.

Utan att veta hur.

Jag tilltalades direkt av hennes medmänskliga synsätt, inte bara vad gäller depression. När Rowe skulle doktorera reagerade hon mot att all vetenskaplig litteratur beskrev depressionen utifrån åskådarens synvinkel. Skälet till att psykiatriker inte alltför noga undersöker vad deras patienter tänker och känner är enligt Rowe: “Människor förstör teorier. De är så olika att de inte passar in i teorier. Det är därför personal och patienter hålls så åtskilda på psykiatriska kliniker.”…

Fortsätt läsa ”Varför älskar jag Dorothy Rowe?”

Vad är det egentligen jag är rädd för?

När jag var 14 år åkte vi på klassresa till Bremen – en viktig resa för mig: Det var då jag på avstånd började skymta vem jag skulle kunna bli som vuxen. (På den vägen är det.) Femtio år senare(!) träffade jag  klasskompisar jag inte alls hade känt i plugget. Det var så trevligt att vi möttes flera gånger. Några pratade om att “göra om” skolresan.

Och jag VÅGADE följa med, trots att jag inte kände dem! YIPPIE!

Även den resan blev viktig för mig, jag blev ombedd att skriva om det och testade att blogga. Och blev fast. Annars vore jag inte här. YIPPIE igen!

Så varför kändes det först jätteläskigt, redan inför den första resan? ❓

Fortsätt läsa ”Vad är det egentligen jag är rädd för?”

Om känslors användbarhet

Jag har ofta föreställt mig hur det skulle vara om man kunde magasinera småbarns oerhörda, aldrig sinande energi. Det borde inte vara något problem att få den att räcka till uppvärmning av bostäder även på nordiska breddgrader. Och tänk så miljövänligt!  🌞  

Nu har jag kommit på ytterligare en bra idé – eller kanske en vidareutveckling: Tänk om man kunde återanvända all nätilska! Kanalisera allt raseri till att förbättra världen. WOW! Äntligen kunde ilskan bli meningsfull och nyttig.

För det kan jag inte se att den är nu.

Fortsätt läsa ”Om känslors användbarhet”

Ett minne dök plötsligen upp…

Häromdan kommenterade jag på Marias blogg att jag är både feg och dumdristig. Nu läste jag på samma blogg om Cowspiracy. Detta påminde mig om något, med vad… ❓  

Som en annan professor Balthazar grunnade jag och grunnade…

Och så! Några timmar senare kom jag på det (precis som professorn):

”Cows with guns!” Gammalt tips från min vegetariske svärson – Tack igen!

Här är kossorna, i original från 1996: 💕

Fortsätt läsa ”Ett minne dök plötsligen upp…”

Drömmar är som strömmar…

…men vad som forsar runt i det här huvet kan man ju undra… Min man råder mig att  ALDRIG berätta mina drömmar för nån. För det kan bli – fel…

Men jag undrar ändå: Drömmer andra så här också. Eller är jag – eljest?

Jag har roat mig med att anteckna lite från senaste veckan.

Häromnatten körde jag över Johan Rheborg (han som spelar Fredde i Solsidan, namnet kom jag inte ihåg, men kände igen honom). Han låg i en säng(!) med spetsprytt överlakan prydligt vikt över filten på gammaldags sätt.

Fortsätt läsa ”Drömmar är som strömmar…”