Stockholmshem under några epoker …  

Vid min sista(?) djupdykning ner i de gamla veckotidningar från 60-talet, efter kontaktannonser och kärleksbesvär, hamnar jag ända nere i djupaste slum – och ni kan aldrig vissa var…

I oktober 1960 skriver tidningen SE att man hoppar över “den ståtliga invigningen av nya Farsta, där musiken spelade och stolta pampar höll tal.” (Se bild ovan från Stockholms Spårvägsmuseum (Public domain) via Wikimedia).

Istället gör man ett reportage från en “förortsgata man inte gärna visar upp”.

I två gamla trähus, byggda före första världskriget och aldrig renoverade, kämpar främst äldre människor och barnfamiljer mot kylan. Det har blivit kallare sen en del av lägenheterna utrymts, för huset ska rivas. De som är kvar är de som ingenstans har att ta vägen

På vintern bildas is i trappan och rimfrost i köket. Toaletterna finns i källaren och fryser vid minsta köldknäpp. En hjärtsjuk förtidspensionär får inte gå i trappor för doktorn, men har tre trappor ner till källartoaletten. Inga badrum finns förstås, och en del kök saknar eldstad.

Fortsätt läsa ”Stockholmshem under några epoker …  ”

Enskede efter kriget

Jag föddes 1946 och växte upp i Enskede. Fick småningom syskon, men innan dess var jag egentligen inte heller enda barnet. Jag hade nämligen en fosterbror. Under några år.

Jag har inga minnen från min mormorsmor, utom att jag tror det var där jag lekte med telefonen och dåtidens telefonist började prata i luren. Skrämt la jag på.  (La det grunden till min telefonskräck? 🙂 Vi hade ingen telefon förrän mycket senare, och inte mormor och morfar heller.

Bilden visar mamma, mig, mormor och mormorsmor, vars namn jag inte minns.

Det tog sju år innan min bror föddes, efter ytterligare fem år kom min syster. Men jag var inte ensamt barn hela den tiden. Jag hade en fosterbror. Det är han som är med på kortet nedan.

Fortsätt läsa ”Enskede efter kriget”