För en gångs skull kollade jag ett av de fåniga videoklipp vi omges med: “Har sex och ammar – samtidigt”. En grupp unga mammor sitter och pratar, bland annat om hur knepigt det kan vara att få tillfälle till sex (och sömn) med en bebis i huset. Känner man igen! Sen slutar jag känna igen mig. En mamma berättar att hennes man brukar köra på bakifrån medan mamman ammar bebisen framtill, så att säga… Och så fnissar videoklippets unga mammor okynnigt och går och fikar.
Jag sitter kvar – och inser att jag är upprörd. Funderar på varför?
Jag som växte upp i en tid av frigörelse på alla möjliga plan.
Minns hur irriterad mamma var när min lillasyster hade bott en vecka hos en ogift faster. Och kom hem och fnissande höll för “stjärten” i alla lägen. Hon var kanske fem år och det kändes sippt och konstigt. När jag fick egna barn gav sig allt naturligt. Vid en viss ålder blev barnen naturligt blyga, och då var det det som gällde. Självklart.
I vår judiska grannfamilj visade inte pappan sig naken för den lille sonen. (Vet inte vad som gällde för mamman.) Det var självklart för dem. Men för mig kändes det – konstigt. Frågor dyker upp: Hur gör man, liksom? I morronstressen när familjen kutar runt mellan frukostbord, toa, dusch och tandborstning – och så ringer telefonen! Ska man låsa toadörren, så att det blir kö? Det hände att jag satt på toa med bebisen i knät (inte mitt val!)… När börjar man att dölja sig och hur mycket? Spädbarnet ammas ju, och har stort behov av kontakt hud-mot-hud. Ska mamman dölja brösten också, efter amningsperioden?
På den tiden trodde vi att pedofiler var fula gubbar som smög kring lekplatserna och försökte lura in barnen i buskarna. Jag tror vi föreställde oss att de var lätt igenkännliga eftersom de var så – fula… ?
Men även i denna oskuldsfulla tid tyckte jag INTE att det kändes naturligt när någon i min omgivning lite “käckt” berättade om att barnen fick rida på pappas rygg medan föräldrarna hade sex. Och det var långt innan jag själv hade barn.
Nutid: Hemma har vi pratat om det obegripliga i pedofili. Det är omöjligt att föreställa sig hur man kan ha sexuella känslor för ett barn. Hur kan sånt uppstå? Finns det där från början? Utvecklas det på grund av egna trauman? Kan det finnas en glidande skala? Om exempelvis tränaren klappar tonåringen på låret, KAN det vara “inte-illa-ment” – åtminstone från början? (Även om allt SJÄLVKLART är otillåtet som motpartnern inte gillar.)
Jag har bara frågor. Inga svar.
För när jag tänker efter inser jag att många situationer kan se illa ut utifrån, fast de inte känns så inifrån. Komplicerat.
I den oskuldsfulla tiden “före pedofilin” (som vi trodde…) badade de progressiva papporna nakna med barnen, vid blöjbyten var lillsnoppen väldigt gullig, inte omöjligt att man klappade lite på den. Småbarn lekte och badade nakna i solen. Minns bland annat en scen när Madicken hoppar naken i sängen, som säkert inte skulle ha spelats in idag… Bilder på spädbarn med den bara stjärten vänd mot kameran tror jag finns i de flesta (gamla) fotoalbum. Jag vet att jag finns på en från fyrtiotalet.
Allt detta är nog sånt som kan se illa ut utifrån.
Nu finns delvis absurda gränser, där ammande bröst tills helt nyligen inte fick skymta på nätet, det blev för mycket naken hud. (Tror det ändrats.)
MEN: Det är ju känslorna som är väsensskilda. Kontakten med ett litet barn blir ju med nödvändighet mycket fysisk – den intellektuella kommer ju ganska mycket senare… 😉 Som “vårdare” har man en ständig, intim kontakt med den lilla ömtåliga kroppen, med mängder av ömhet. För tidigt födda barn mår mycket bättre hud mot hud än i kuvös.
När man får en liten skrikande magknipig kropp att långsamt slappna av mot sin egen är det en mycket sinnlig upplevelse. Jag känner i min kropp hur det känns bra i den lilla kroppen. En del mammor beskriver amningen som en stark sinnlig upplevelse. Så var det inte för mig, det kändes mer mysigt och praktiskt, men jag förstår naturens mening med att det känns skönt.
När jag beskriver det här märker jag att det är svårt att hitta ord för detta fysiska, som inte uppfattas erotiskt (exempelvis “sensuell”). Jag väljer “sinnlig” som enligt synonymer.se kan betyda även “uppfattas med sinnena”.
För i den känslan jag försöker beskriva finns INTE MINSTA EROTISKA laddning. De bor i olika rum.
Och nu förstår jag varför jag blev upprörd av videoklippet. Amningen (eller flaskmatningen) innebär ju inte bara mat utan även närhet, trygghet. Det är en nära, intim stund man delar med barnet. Lika livsviktig som maten.
Då knullar man inte samtidigt. Inte ens för att vara häftigast av alla i tidningen.
Väl?
Så tänker jag... 🐾 
Tycker inte jag heller. Var sak har sin tid. Jag blir oxå upprörd
GillaGilla
Jag begrep ju inte först varför jag gick igång, men insåg medan jag skrev – som vanligt…
(Är ju egentligen alltid därför jag skriver. 😉
GillaGilla
Jag håller med dig! Dessutom så är de väl två personer som älskar, har samlag – inte en person? Vi har ju ändå kommit så pass långt i vår utveckling att kvinnan också har rätt till sexueulla känslor och kan hon ens ha det om karln sätter på henne bakifrån samtidigt som hon ammar? Visst, det finns kvinnor som får orgasmer i samband med amning men att samtidigt ha sex – nej, där går min gräns ur etisk, moralisk och tja typ alla vinklar.
Jag minns en porrfilm som jag snubblade *host host* över på Passagen. Minns du Passagen? Det var allt möjligt där från e-post till kontaktannonser och nyheter. Nåväl. Där fanns även en rubrik som hette Sex och där låg helt öppet en film på en kvinna som halvsittandes födde barn samtidigt som två män runkade och som hon sög av mellan värkarna. Filmen avslutades (i vanlig ordning) med att männen sprutade henne i ansiktet samtidigt som barnet kom ut. Slutbilden var en ”lycklig” familjebild med bebisen liggandes i mammans famn, fullt av blod och avslag mellan benen och en man ståendes på var sida om henne. Helt normalt, liksom…
GillaGilla
Ja, ju mer jag skrev desto bättre förstod jag varför min magkänsla direkt sa: ”FEL!”, som du skriver, ur alla möjliga vinklar.
I min ständiga strävan att FÖRSTÅ 😉 har jag läst om pedofiloffer, som inte varit utsatta för särskilt grova övergrepp, men fått jobbiga minnen redan av att den vuxne agerat obegripligt och skrämmande (flåsat och stönat o så). För barn är ju experter på att ”ta in” de vuxnas sinnesstämning, ju mindre de är, desto skickligare. En överlevnadsmekanism.
Olustigt.
GillaGilla
Jag har också svårt att få grepp om hur det skulle kännas, det blir verkligen bara konstigt, om man inte har en häpnadsväckande förmåga till personlighetsklyvning.
Har tänkt på det ibland när man ser gamla journalfilmer, alla dessa nakna badande barn på sommarkollot som skildras rätt okomplicerat. Nu verkar det som om 2-åringar ska ha baddräkt, vilket på något sätt bara skapar en onödig sexualisering. Till slut ska vi alla, stora som små, ha burka – bara för säkerhets skull.
Sedan kan det bli för mycket av det goda också, tror jag. Minns att i 5:an var det högläsning i klassen av ett par av Hans-Eric Hellbergs böcker (http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article14950606.ab ) och visst var det spännande, men också jobbigt, som 10-11-åring kanske man inte var helt redo för alla detaljer. Idag är det nog inte helt enkelt att skydda mindre barn från porren överallt på nätet.
Nä, lagom är bäst!
GillaGilla
Jag känner också den där kluvenheten. Tror att mamma blev irriterad när lillsyrran ”höll för” just för att det gjorde ju henne (mamma) till en ”tittare”. Något naturligt blir snuskigt.
Å andra sidan har jag läst vad pedofiler tycker är naturligt… 😦
Kluvet! Är oxå mest åt lagom-hållet. 😉
GillaGilla
Videotips om du inte redan sett den, jag såg den häromkvällen på Kanal 9 men ser att den ligger på nätet i några dagar till:
http://www.kanal9play.se/#!/play/program/3500502276/video/3492352318|/program
LouisTheroux: LA Stories – Among the sex offenders
”Sexbrottslingar i Kalifornien som avtjänat sina straff kontrolleras enligt en strikt lagstiftning. Deras domar finns tillgängliga för alla och de får inte bosätta sig nära skolor. Louis försöker hitta människorna bakom brotten och lagstiftningen.”
Programmet väcker en del frågor om brott och straff, hur mycket kan man förstå och förlåta.
GillaGilla
Det förekommer tyvärr reklam på den sajten…
GillaGilla
Jättetack för länken! Jag tittade igår och gillade mycket det lågmälda sättet att intervjua, trots det knepiga ämnet. .
Väcker mycket tankar…
GillaGilla
Ja nog är det ett knepigt ämne.
Louis Theroux är en av mina favoriter, han har gjort många dokumentärer för BBC bl.a. När han började sin bana för ca 20 år sedan var han nog mer ute efter att driva med udda företeelser som Ku Klux Klan eller UFO-fantaster, men med åren har han blivit allt mer seriös tycker jag. Även om han fortfarande ofta porträtterar ganska speciella ämnen, så har en förmåga att få kontakt med dem han intervjuar. Jag såg något klipp från en film om hur man medicinerar barn i USA. Där var en grabb, kanske 10-11? och Louis hade noterat att han gärna ville bestämma, så när han skulle bli intervjuad fick han själv säga var stolen skulle stå, var belysningen och kameran skulle vara. Sådana där detaljer bidrar nog till den närvarande stämningen.
Snart kommer hans film om min gamla sekt. Vet man hur knepiga de är att ha att göra med så är det ett verkligt stordåd om han lyckats få till ett mer vardagligt porträtt, tidigare dokumentärer har intervjuat avhoppade medlemmar plus någon ”officiell talesman” i hög ställning. Vanliga medlemmar ska absolut inte ha med media att göra. Det kom nyligen en riktigt bra och enormt uppmärksammad dokumentär om sekten, men jag ser nog ännu mer fram emot vad Theroux kan ha fått ihop.
GillaGilla
Upplyftande att höra att det kan gå åt det seriösare hållet också… Så fort den där svartvita bajs/pajkastningen kör igång tappar man mej – TRÖÖKIGT och ointressant. Tycker jag.
Får man fråga vilken sekten var, o om det går att se nåt på nätet? (Du behöver förstås inte svara! 😉 Vad gäller sekter finns ju en inbyggd svårighet, avhoppare från vad-det-än-är kan väl definitionsmässigt inte vara annat än negativa…
Vi har inte 9an på TV (såvitt jag kan se), men det går ju egentligen bättre att titta på nätet. (Behöver man ju inte slåss om zappen heller..;)
GillaGilla
Jag diskuterar gärna mina gamla synder 😛 men har du lust att maila mig? stellariamedia@gmail.com
Jag vill ogärna skriva ut det så tydligt att det går att googla ett sammanhang mellan sekten och min blogg.
Självklart kan en avhoppare inte vara annat än missnöjd. Men oj, du skulle bara veta hur många olika sätt det finns att vara missnöjd på. 😉 För den som är helt utomstående kan det nog vara svårt att tolka informationen, det avhopparna säger kan låta för skruvat. Jag som varit med, läst en hel del av organisationens eget material och senare haft kontakt med många avhoppare vet att skruvat bara är förnamnet. Men en mindre andel av avhopparna verkar bli snurriga för gott, fastnar i konspirationsteorier om reptilmänniskor och CIA och engelska kungahuset, och jag vet inte allt… Vad som beror på vad kan vara svårt att säga. Tar man del av tillräckligt mycket material brukar det ändå utkristallisera sig vad som är baserat på verkligheten.
Och när man ger sig ut i sekt-djungeln ser man rätt snart att det finns mycket som förenar i deras metoder, vare sig de påstår sig vara kristna, buddistiska eller kommunistiska…
GillaGilla
Självklart mailar jag dig – själv var jag ju som sagt t o m opublicerad i början… 😉
Extra olustigt med sekterna är väl att de ofta drar till sig sökande människor, som därmed blir extra sårbara (ex Sara i Knutby).
GillaGilla
Egentligen har jag lite svårt för termen ”sökande” eftersom det brukar tolkas som något svagt. Det är inte så jättemånga människor som är hundraprocentigt nöjda med sitt liv. Finns oftast någon knapp att trycka på. En av ”min” sekts medlemmar är nr 284 på Forbes lista över rika amerikaner. 😉
GillaGilla
Tror jag förstår hur du menar, tvekade vilket ord jag skulle använda. Men jag menar mera ung idealistiska, strävande efter högre mål. Äsch, hittar inget ord.
GillaGilla
🙂
GillaGilla