När TV4s VD slutligen uttalade sig om den tafsande programledaren blir åtminstone jag lite förvirrad när han säger att detta var “ett undantag, ett rötägg”. Meh! ⁉ Det motsägs väl redan av att den som säger det är den högste av alla de chefer som känt till beteendet i åratal och ändå låtit det fortsätta? Och därmed bekräftat att det är accepterat beteende.

En lag om samtycke till sex kan inte ändra det svåra bevisläget, där ord står mot ord i en situation där åtminstone offret aldrig har några vittnen närvarande. Men lagändringen sägs syfta till att ge ett ”tydligt normativt budskap”, om vad som är okej sex i ett modernt och jämställt samhälle. Ungefär som lagen mot barnaga, alltså.

Det finns saker man inte gör, även om det inte är straffbart enligt lagen. När vänner kramar varann gnuggar de INTE underliv. Och om man vill ha sex borde det vara självklart att man känner in vad den andra vill – det ska inte behövas varken vittnen eller bevisat aktivt motstånd. Inte heller behöver man skriva sex-kontrakt som någon ironiserade över. Det borde helt enkelt vara självklart vad som är okej.

På en helt annan nivå finns en annan “stjärna” som fått göra som han vill, fast det egentligen fanns regler som borde hindrat honom: Stjärnkirurgen Macchiarini opererade in syntetiska luftstrupar på 8 patienter. 7 dog, en överlevde eftersom man lyckades ta bort den inopererade strupen. “Patienterna fick tortyrliknande komplikationer som följd av ingreppet”, säger läkare som varit inblandade i eftervården – och lyckades hålla de opererade vid liv, ett tag. En av de läkare som slog larm förtydligar vad som egentligen gäller: “Vi får inte hitta på metoder och gå direkt på människan utan att ens ha testat om det fungerar, för då har vi brutit mot alla våra etiska och moraliska regler.”

Men trots att en rad utredningar alltså fastslagit att operationerna varit djupt oetiska kunde inte åtal väckas. Nyligen lades förundersökningen ner, och Macchiarini fick det i svensk TV att framstå som om det enda som talade emot honom var en TV-dokumentär, medan polisutredningen visar att han inte gjort något fel. Intervjun kommenteras av en visselblåsare, tidigare nära medarbetare till Macchiarini.

Det är ju sant att förundersökningen lagts ner. Fast de skäl som åklagaren angav som skäl till nedläggningen var rent juridiska – bevisbörda och preskription:

Det går inte att bevisa att andra metoder skulle ha gjort att patienten levt längre eller levt i dag… Men Macchiarini om någon kände till att rådande forskningsläge inte stödde hans metoder. Vår slutsats är att det inte råder någon tvekan om att användningen av en syntetisk luftstrupe varit oaktsam och innefattar ett medvetet risktagande av allvarligt slag.

Brott mot etikprövningslagen kunde tyvärr inte utredas på grund av den korta preskriptionstiden för sådana brott. Nu öppnar forskningsministern för en lagändring.

Det är ju lätt att förstå att Macchiarini föredrar att låtsas som om det bara finns en nedlagd förundersökning om en TV-dokumentär, inte att ett antal utredningar resulterat i en kritik som ruskat om hela forskarvärlden. Om han skulle erkänna det raserades ju hela hans självbild av den djärve läkaren som riskerar allt för att hjälpa sina döende patienter.

I TV-intervjun är han så smidig att han lyckas slicka sig själv i rumpan utan att det just märks. Ursäkta franskan, men det var den bild som dök upp för mig när mannen med de sorgsna bruna ögonen säger vad som låter som en ödmjuk ursäkt – fast det han ber om ursäkt för i själva verket är att illvilliga media har plågat patienternas anhöriga med lögner om läkarna, främst honom själv. I min översättning:

“Jag beklagar djupt att familjerna förlorat sina kära och jag måste också be om ursäkt för att svensk TV [- tankepaus -] det är mycket illa att förlora en anhörig, men ännu värre blir det om en journalist mitt i denna tragedi tränger sig på och hävdar att den älskades död är orsakad av läkares missgrepp.”

Visselblåsaren och medarbetaren Simonsson sammanfattar: Paolo är en bra försäljare, men han har inget omdöme. Och Karolinska Institutet verkar fortfarande inte ha sett grundproblemet: Man måste ha en öppen miljö, där man får komma med kritik. I tid.

Som vanlig medborgare oroar det mig mest att det inte verkar vara olagligt att testa oprövade idéer på mig – bara jag är tillräckligt sjuk. Och den som avgör hur sjuk jag är verkar vara läkaren som vill experimentera. Det låter inte riktigt bra… 🤔 Som jag uppfattade åklagaren gick det heller inte att bevisa att palliativ vård hade inneburit ett mindre lidande. Hittills har jag helt naivt trott att dagens sjukvård åtminstone kan ge mig en smärtfri sista tid, även om det skulle bli till priset av nedsövning och tidigare död.

Jag får sätta mitt hopp till att KI med flera ser till att etiska och moraliska regler följs och visselblåsare uppmuntras. Det känns ju faktiskt bättre om man inte får lov att skära upp mig på lösa boliner än att den som har gjort det hamnar i finkan – några år efter min  plågsamma död.