I maj kommer Google att döda mitt fina Picasaalbum, som jag levt lycklig med så länge. Snyft! Där har jag lagt in alla mina bilder – vilket jag var särskilt glad över när min dator tvärdog, och jag inte vet om jag kan få över bilderna därifrån till den nya. ”Back-up, vad är det?” tänkte tanten. Eller, snarare: Hon tänkte inte. 😦

Men i fina Picasa låg de minsann kvar. 🙂 Inte behövde jag ladda upp bilderna i bloggen heller. När jag ville ha en bild letade jag reda på en, högerklickade och kopierade länken, och klistrade in – KLART!

Sen började WordPress bråka. I nya editorn gick det inte längre att göra som jag ville, man måste ladda upp bilden på bloggen. GRRR! Många andra var också arga i forumet, men det hjälpte inte mycket. Jag (och många med mig) fortsatte envist att använda gamla editorn, gillade hursom inte det skälmska betty-boopandet. 😦

WordPress tog bort länken till den gamla editorn. Jag letade reda på den och bokmärkte, fortsatte i gamla editorn. Ni märker hur det långsamt trappas upp?

Nu får jag meddelande att Picasa ska dö! 😦  Men, sägs det, den glada nyheten är att vi alla kan fortsätta i fina Google Photo! 🙂 Våra bilder finns redan där, allt ska bli bra!

Jag kollar Google Photo – ser att det blir VÅLDSAMT långa och märkliga bildadresser. Och jag undrar: hur går det med bildlänkningen? Kan det funka, och i så fall hur? Det står det inget om. Jag letar och letar i forum, där andra undrar bland annat samma sak. Och tror mig småningom förstå varför man inte frivilligt meddelar något om det:

Google har varit mera infernaliska än att bara ta bort länkmöjligheten…

Det ser ut att funka när man lägger in länken. Men bara för en titt, nästa gång är bilden borta. HAHA! Och det är inte jag som är galen, inte just den här gången i alla fall, för andra i forumet är med om precis samma sak. En från ”staff” hyser en from förhoppning om att Googl säkert har förståelse för vårt problem och kommer att fixa det före maj.

Fan tro’t! säger tanten.

OKEJ, skam den som ger sig! Ska det vara på det sättet går jag över till exempelvis Flickr, tänkte jag. Fast först kanske jag borde kolla att det funkar där. Det var tur.

På Flickr ser jag att utvecklarna nyligen meddelade sina glada upphetsning (varför är de alltid så upphetsade?) över att nu kunna presentera den nya fina looken, med mycket  “coolare” bilder. Småningom upptäcker användarna vari det “coola” består: Varje bild får automatiskt en ram och Flickr-reklam! För att ta bort det måste man tydligen in och ändra i html-koden FÖR VARJE BILD.

Och ja, givetvis har man även tagit bort möjligheten att länka in bilder, vilken fanns förut – och vilken även många Flickr-användare upprört saknar.

Så nä, Flickr är ingen lösning.

För mig är det egentligen inte viktigt, de bilder jag lägger in är i allmänhet bara för att jag tycker det är lite kul. Mycket få har betydelse  för innehållet, och dem kan jag ju faktiskt ladda upp. Det är mera principen – med andra ord: Jag är envis som en röd gris! 

Men i forumet finns de som har ett antal sidor för att presentera just sina bilder: fotografer, reseskildrare etc. En del betalar dessutom för sig, vilket förstås inte jag gör.

Jag vet inte om det är utvecklarna som fått fritt spelrum, och (som de brukar) tycker det är roligare att satsa på det alldeles nya, istället för det som funkat väl ett antal år. Eller om det är någon policy, någon i forumet misstänkte att Google inte ville agera gratishotell för bilder. Men i så fall vore väl en mera användarvänlig väg att användarna åtminstone fick möjlighet att betala för sig för att kunna göra som hittills?

Och så minns jag: Den tiden när företagen anlitade webbyråer för att bygga upp sina hemsidor “from scratch”. Sen började olika verktyg dyka upp för att snabba upp och förbilliga, vi valde ett, som vi blev väldigt nöjda med. (Medan somliga andra alternativ försvann lika snabbt som de dykt upp.. Konkurrensen var hård i “den nya ekonomin”.)

Särskilt nöjd var jag med företagets suveräna utbildningsansvariga. Hon höll inte bara utmärkta kurser och seminarier, hon tjänstgjorde också som mellanhand mellan utvecklare och kunder: Samlade och vidarebefordrade kundsynpunkter hon stötte på – och stoppade en del befängdheter när utvecklarna blev lite ostyriga i sin (i och för sig behjärtansvärda) entusiasm. Minns när jag en gång sa: ”Det här är ju inte särskilt användarvänligt.” och hon torrt svarade: ”Utvecklarna tycker det. Men jag har sagt åt dem.”

En utmärkt modell!

Jag kunde till och med skicka nödmail till henne vid behov. En gång bad hon om ursäkt för att hon inte kunde skriva svenska ”Å, Ä, Ö” – hon var nämligen på semester på en avlägsen ort. Det var tider det! Fast gratis var det förstås inte…

Så: om det blir bildbrist här framöver, vet ni varför. Tills vidare fortsätter jag som förut. Och ser med skräck och fasa fram emot vad som händer i maj…