Hur handlade man förr – innan det fanns köpcentrum?

Eller fanns det en sorts köpcentrum redan på 1500-talet? Jag läser att i privilegierna för Stockholms stad 1563 stod att all handel skulle drivas på Stortorget – Stockholms äldsta torg. Det låg mitt i stan och fungerade som ett nutida köpcentrum, fullt av handelsbodar med luckor mot gatan, ungefär som våra tiders kiosker. Senare fick flera torg tillåtelse till ”bond- och mångelskehandel”: på Korntorget mellan Korghamn och Kornhamn såldes spannmål och smör från Mälardalen, på Munkbrotorget grönsaker och kött. Varorna kom dit med båtar från bondgårdar runt Mälaren. På Hötorget såldes spannmål och grönsaker som kom med häst och vagn från gårdar i Roslagen. När Stockholm växte startade nya handelsplatser i stadens utkanter.

Firma E. Carneholms Livsmedel, Hötorgshallen 1953, av Petersens, Lennart af (CC-BY) via Stockholmskällan

Under 1800-talet byggdes ett flertal saluhallar, som fungerade som torgmarknader, men med väggar och tak – småningom även elektricitet och rinnande vatten. Den kommunala Hötorgshallen byggdes år 1882, privatägda Östermalms saluhall 1888. Men det kunde vara svårt för saluhallarna att få alla platser uthyrda: stockholmarna var vana att handla på torget och det var förstås billigare att hyra en plats på torget än i saluhallen.

Efter andra världskrigets slut 1945 förändrades mycket i det svenska samhället – och det gick snabbt. Affärerna fick in nya varor och många produkter började säljas i förpackningar istället för i lösvikt. Maten packades i konservburkar eller kartonger redan i fabrikerna. Tidigare beställde kunden varorna över disk, butikspersonalen plockade ihop dem – och kunde ge tips och råd. Frukt och grönsaker fanns bara att köpa under den årstid de kunde skördas i Sverige, men när vi började handla med länder med varmare klimat gick det att få tag i flera sorter året runt.

Bilden visar Stockholms stads handelsskolas övningsbutik. I butiken fick eleverna lära sig ”försäljningsteknik, bokföring, skyltning och ett vårdat språk”.

Stockholms stads handelsskolas övningsbutik av Karlsson, Yngve 1944 (CC-BY) via Stockholmskällan

1941 öppnade Konsum Sveriges första självbetjäningsbutik vid korsningen Odengatan / Roslagsgatan. Både SvD och DN hade den 19 juni 1941 samma jätteannons med rubriken: “En yankee vid Odengatan” och texten:
”Idag öppnar konsum i Odengatan 31 Stockholms första självexpedieringbutik efter moderna amerikanska förebilder.” I annonsen finns instruktioner om hur man skulle göra. Det fanns nämligen tre avdelningar: en separat för kött- och charkuterivaror, en för grönsaker, ost och sill, där man handlade ”som vanligt”. Och så den nya ”självexpedieringsavdelningen” med framför allt specerier, konserver och bröd – allt paketerat och prismärkt. Intill annonsen har SvD dessutom en nyhetsnotis med bild på en av de första kunderna och rubriken: ”Stockholms första affär för självexpediering”.

Några år senare försöker en kåsör i DN att puffa för moderniteten. Under rubriken ”På Stan” beskriver hon hur nedbrytande det är att tvingas stå och vänta framför en disk och lyssna på expediternas automatiska ”tackar, tackar”, medan kunderna funderar på vad de ska köpa. Och fortsätter: Före kriget kunde man ringa och beställa hem rensad strömming inom en halvtimme. Nu är det annorlunda. (”Det var bättre förr” redan då. Men nu kommer snabbköpet.)

På Snabbköpet (vid Odengatan) är faran bara att man plockar på sig för mycket, innan man ska förbi ”adderingskassan” och betala, medan paketet blir inslaget. Butiksföreståndaren säger att de unga fruarna gillar snabbköpet, men de äldre verkar hellre vilja stå och vänta på en ledig expedit. Och så tål de inte (ståltråds)korgarna, utan lassar hellre armarna fulla med påsar och paket. Ransoneringen har varit ett problem, men är väl snart över. Och allt som görs för att minska hemarbetets ineffektiva tid, som förargar och tröttar ut kvinnorna, bör vi verkligen tacka för och ta emot.

Inget hjälpte dock. Troligen på grund av att hanteringen av krigets ransoneringskort blev för besvärlig återgick man till det vanliga systemet.

Men 1947 var det dags igen! I april öppnades samma Konsumbutik ”efter en genomgripande modernisering enligt senaste amerikanska rön”. Och nu är snabbköpstanken helt genomförd, man handlar ”precis som i Amerika där minuterna är lika dyrbara som här”. Butiken blev ett mönster för andra självbetjäningsbutiker. De kallades för ”snabbköp” – ett uttryck som numera saknar betydelse: så säljs ju det mesta, t o m alkohol.

I början av maj hade Konsum Snabbköp en annons i SvD med rubriken: ”Amerikanska ser på Snabbköp”. Under bild på den exotiska amerikanskan som varit med på öppningsdagen står: ”It’s the real McCoy” säger Mrs Barbara Harvey, ”precis så här har vi det i Amerika!” Avslutande kommentar: ”Yrkesarbetande husmödrar liksom ”hemmafruar” köper fort och bra i Konsum Snabbköp.”

Snabbköpsbutiken på Odengatan sägs markera övergången mellan betjäning till självbetjäning, ”från ett behovsorienterat inköpsmönster till ett mer lustfyllt”. Som kåsören noterade redan 1946: ”På Snabbköpet är faran bara att man plockar på sig för mycket”.

Observera på filmen nedan att i hela butiken verkar det finnas en enda man. Och han ser lite vilsen ut.

Mot 1950-talets slut hade de flesta livsmedelsbutiker byggts om till självbetjäning. Och på Ica-handlarnas husmorsfilm från 1951 kunde man lära sig hur man ska planera sina matinköp:

Från Handelns historia plockar jag några kända namn och årtal:

  • 1882: Paul U Bergström grundar PUB
  • 1897: Martin Olsson startar livsmedelsbutik
  • 1899: J P Åhlén grundar postorderföretaget Åhlén & Holm
  • 1899: Pressbyrån grundas
  • 1899 Kooperativa förbundet bildas
  • 1915: NK Hamngatan blir Sveriges första moderna varuhus
  • 1918: Clas Ohlson i Insjön grundas
  • 1920: Motbok införs för spritinköp
  • 1939: Affärstidslagstiftning: normal stängningstid kl 18
  • 1939: Inköpscentralernas AB (ICA) bildas
  • 1940: Den statliga konsumentinformationsverksamheten inleds av upplysningsbyrån ”Aktiv hushållning”
  • 1943: Ingvar Kamprad grundar IKEA
  • 1944: Hemmets forskningsinstitut (HFI) inrättas
  • 1947: Olle Blomqvist startar postorderföretaget Ellos
  • 1949: Hadar Halén grundar Haléns postorder
  • 1951: Varudeklarationsnämnden (VDN) inrättas
  • 1951: Sista krigsransoneringen (kaffe) upphör
  • 1953: P O Ahl grundar Kapp-Ahl i Göteborg
  • 1954: Ett rikstäckande Systembolag grundas
  • 1955: Motboken avskaffas
  • 1957: Statens pris- och kartellnämnd (SPK), Statens institut för konsumentfrågor (konsumentinstitutet) och Statens konsumentråd
  • 1957: Livsmedelskedjan Vivo startar
  • 1958: Livsmedelskedjan Metro startar
  • 1960: Farsta Centrum invigs
  • 1965-77: Mellanöl säljs i livsmedelsbutiker
  • 1967: Allmänna reklamationsnämnden (ARN) inrättas
  • 1967: Affärer får rätt att ha kvällsöppet
  • 1970: Konsumentombudsmannen (KO) inrättas
  • 1972: Fria affärstider införs
  • 1979: Streckkoder börjar användas i detaljhandeln
  • 1995: Sverige blir medlem i EU och den nybildade Världshandelsorganisationen, WTO

6 reaktioner på ”Hur handlade man förr – innan det fanns köpcentrum?

  1. Det krävdes att man hade tid att handla å andra sidan verkar man inte ha behövt åka flera mil till ett köpcentrum för att hitta saker så det kanske jämnar ut sig?

    Gilla

    1. Det roliga är att jag alltid varit totalt ointresserad av historia. Men det som nu intresserar mig är inte fakta o årtal utan ”hur var det att vara där”. O tid är ju det jag har. 🙂

      Gilla

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.