Sommarens ögonpärs visade sig ju vara glaskroppsblödning och -avlossning, samt hål på näthinnan (utan avlossning). I juli lasersvetsades hålet på näthinnan, men ”spindelnätet” som fladdrar runt i utkanten av synfältet kvarstår oförändrat.
I mitten av september, när det gått tre månader, ringde jag till St Eriks för att kolla hur länge det kunde tänkas förbli så och – framför allt – om man borde göra något. För jag vill INTE i efterhand få veta att det hade man bort, livrädd som jag är om mitt ”starka” öga.
De sa att det är kvarvarande blod, och det brukar man inte operera. Antingen tar kroppen hand om det eller så vänjer sig hjärnan, så att man inte längre ser det. Om det däremot blir sämre ska jag åka direkt in till ögonakuten.
Det är fortfarande oförändrat, och nu gick jag till optikern för att se till att jag åtminstone har bästa möjliga hjälp av mina brillor – och för att få en extra koll. För det har ändå känts lite oroligt.
Först efter besöket hos optikern förstod jag vad som stört mig: Jag hade inte riktigt fått ihop det. ”Spindelnätet” kom ju först, några timmar senare började diset sänka sig, småningom blev jag blind och förblev så ett tag, innan diset sakta lättade. Varför var det allra första symptomet kvar, när de andra (tackolov!) försvunnit? Och så kändes det obehagligt att ha torkat(?) blod i ögat för evig tid(?), kan inte det få det hela att när som helst börja om igen?
Nu kollade optikern både tryck och ögonbotten – och sa att det inte fanns några blodrester. Glaskroppsavlossning beror på att glaskroppen med stigande ålder skrumpnar och lossnar från näthinnan. Mitt ”spindelnät” är vecken efter glaskroppsavlossningen. Sen kom blödningen, som tätnade till blindhet för att småningom försvinna (eftersom kroppen tog hand om den). Återstår vecken, som hjärnan kanske kommer att vänja sig vid. Annars kan jag leva med dem, synen funkar ju.
AHA, jag tror jag förstår! tänkte jag – och märkte först i efterhand hur mycket den här oklarheten tydligen stört mig, eftersom jag blev så lättad.
Så jag beställde nya lila brillor med ”extra allt”, fast det EGENTLIGEN inte var helt nödvändigt. Bara för att fira! 🤩
På tal om att förstå: Visste ni att laserbehandling kan användas både för att ”svetsa ihop” hål på näthinnan (som de gjorde på mig) och för att göra hål för att minska ögontrycket (som maken just gjort)? Snacka om universalverktyg!
F ö är jag fortfarande djupt försjunken i Enskedebilder.com, dit det händer att jag får in bidrag via Facebook. 😁
Nog finns det en hel del man kan leva med bara man förstår vad sjutton som är på gång! Hoppas det ordnar sig så bra som det går nu. Håller tummarna!
GillaGilla
Jag upptäcker ju det gång på gång! O snart har jag lila brillor – det du! 🙂
GillaGilla
Verkligen inte att förakta – glasögon kan man bli glad av, de sitter ju där mitt i fejan så varför inte en modell man gillar?! (Är själv glasögonorm 😉 )
GillaGillad av 1 person
Det är så skönt att förstå sånt som gnager. Jag har nyss bytt till genomskinliga ofärgade bågar från mörkblå/lila som jag har älskar. Så njut av dina nya härliga lila bågar.
GillaGilla
”Skav” brukar jag kalla det.:) Kollade just igenom min brill-kyrkogård. Man har verkligen haft alla sorter genom åren…
GillaGilla
Jag tog med mig alla sparade glasögon till optikern sist, så skänker de dem vidare till U-länder. Trevlig helg!
GillaGilla
Vilken bra ide! Ska jag kolla. (Fast jag har förstås väldigt konstiga styrkor: jättenärsynt på ena ögat, ordentligt översynt på det andra.)
Tack detsamma!
GillaGilla
Vad skönt att du fått klarhet i ögonfelen till sist. Undrar om detta fungerar – jag har aldrig fått Svara/Skicka när jag läst din blogg men däremot kommentarer från dina följare. Det fick jag inte nu. Men då testar jag mitt verkliga ärende GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN! Kram Else
GillaGilla
Tack! O kul att höra av dig! Vi kan väl höras av. (Maken åker ner i veckan, men jag stannar hemma.) Kram tebaks!
GillaGilla