Om bloggeri och Facebook – goda och dåliga erfarenheter

Om det verkar som om jag slöat till i bloggandet beror det på att jag för tillfället istället snöat in på min andra blogg, Enskedebilder.com. Den startade jag för knappt ett år sen för att med hjälp av gamla klassisar från nian (anno 1962!) samla minnen från vår barndoms hembygd, det jag kallar Enskede.

Jag har lärt mig mycket, bl a att det är – och har varit – olika vad man egentligen menar med ”Enskede”. För mig är det förstås mitt gamla hem på Skärmarbrinksvägen 1 och de platser jag rörde mig mellan då, i åldern från 0 till 12 år, när vi flyttade till en större lägenhet i Farsta. I bloggen valde jag till slut hembygdsföreningens generösa definition i ”Enskede 100 år”: ”hela det område som längre eller kortare tid ingått i begreppet ENSKEDE, dvs östra Söderort, 25 stadsdelar”. Man vill ju att alla som vill bidra med egna minnen ska få vara med!

Jag tänkte göra som när jag startade den här bloggen med spridda barndomsminnen – och började se hur mitt lilla liv utgör en del av historien, både Folkhemmet och världshändelserna. Och om jag får skryta – och det får jag, det är min blogg 😉 – kallade den första kommentaren det faktiskt en ”kulturgärning” att ”samla all denna historiska/nostalgiska information”. Men mest är det kul! Och om nån utanför detta ”Enskede” skulle ha något roligt minne tänker jag ta in det också. Bloggen är fri! Men den har levt ett stillsamt liv. Hittills.

Jag är ju ingen hängiven Facebook-besökare – jag vill skriva långsamt och eftertänksamt. Men nyligen fick jag ett roligt vykort från femtiotalet, som visade Nytorps skolgård med en massa delvis gymnastikklädda ungar på. Se bilden ovan, och observera de piffiga gympabrallorna! (Det finns närbilder på Enskedebilder.)

Det var ingen som visste riktigt när kortet var taget och inte heller vad man egentligen gjorde, så jag la in bilden med frågetecknen på FB-gruppen ”Det gamla Stockholm” – och intresset exploderade! På en dag hade bloggen 72 besökare och 368 visningar, och på köpet jag fick in ett antal roliga minnen att bygga inlägg på. Jag skrev förstås även om detta, med bättre bilder, och en klassis hittade till och med sig själv och en kompis på bilden. Och snart ska klassisarna träffas igen efter ett långt ”sommarlov”. Så det är mycket nu!

Här var ju Facebook suveränt – även om det blev lite svettigt när jag skulle hitta guldkornen bland alla 83 kommentarerna, som dessutom bytte plats hela tiden.

Men ibland blir jag frågande. När jag tidigare gjorde ”smygreklam” om samma enskedeblogg fick jag bland kommentarerna ett bittert:

”Tyvärr handlar det som vanligt mest om Stockholm och orterna där omkring. Inte så värst intressant för oss Skåningar.” (med stort S)

Mitt vänliga svar hjälpte inte: ”Det var där jag råkade födas, inte mkt jag kan göra åt det. 😉 Men jag kan rekommendera att samla egna o kompisars minnen så – man minns mer tillsammans. Och har roligt under tiden. 🙂

Svar: ”Sorry, inget illa menat, men så är det väldigt ofta. Vi levde nog liiite annorlunda liv här nere. Och gör fortfarande.” 

Hur tänker man då? Jag kan se många möjliga reaktioner till mitt inlägg. Man kan bläddra förbi det man inte tycker är intressant. Själv hoppar jag över ganska mycket, speciellt alla rutinmässiga ”Det var bättre förr”, vilket jag – som var med förr – väldigt sällan tycker. Man kan också tycka att det är roligt att läsa annorlunda barndomsminnen och jämföra med sina egna. Det skulle nog jag göra. Men detta: ”Varför berättar ni inte om MIN barndom. Va, skulle jag själv???” *CHOCK!* 

Trots att jag är stockholmare – åtminstone förortsbo – förstår jag faktiskt att det kan kännas tröttsamt med stockholmscentreringen i media. Men när någon skriver ner sina egna barndomsminnen? På en plattform som alla har tillgång till? Är det verkligen läge för offerkofta då?

Där fick jag något att grunna över. Igen. 🤔

8 reaktioner på ”Om bloggeri och Facebook – goda och dåliga erfarenheter

  1. Ibland tänker jag att det är skrämmande så korkad vår befolkning blivit eller har det bara blivit tydligare med all internetkontakt? Idioten får väl skriva sina egna minnen från sin barndom i Skåne, denna illvilja mot så mycket i Stockholm är rätt tröttsamt att höra.

    Gilla

  2. Jag måste skratta lite. Igår scrollade jag på fb och hamnade i en reklam för täckkjolar. Där hade en kvinna känt sig nödgad att TVÅ gånger skriva (olika inlägg) att hon inte gillade klumpiga täckkjolar. Eh? Jaha, vilken tur att det inte är obligatoriskt då. Vad får folk att kommentera om sånt där? Eller om Skåne i en Stockholmsgrupp? Själv känner jag mig lite kränkt över att du inte skriver något om Haparanda på tidigt 70-tal. 😀

    Gilla

    1. Ju äldre jag blir desto mer skiter jag i. O det känns jätteskönt. Så kan jag nörda in på sånt som verkligen intresserar mig. Vilket också blir alltmer. 🙂
      PS: Skåningens kommentar KAN ha varit i en grupp för oss som minns decennierna det handlar om. (Jag är inte säker – men försöker alltid/oftast vara ärlig!) Så du är i din fulla rätt att vara kränkt! Förlåt, ska genast göra så igen.

      Gilla

  3. En del kanske suckar, stönar, avundsjuka, offerkoftor osv av ditt inlägg. Min hjärna gick igång…. ”tänk om jag själv ska göra något liknande om min gamla Kronobergs-kommun. Ja, idag är den kommunen endast en liten del av Ljungby kommun! 🙂 Det skulle faktiskt vara kul… ska fundera på saken! Tack för att du triggar igång mig!

    Gilla

    1. Jag gör mycket reklam för detta, för det är jätteroligt! Jag har ju (hos icke-bloggare!) märkt ett visst motstånd mot att skriva ”uppsats”, men på FB skriver de, o lägger in bilder. O jag har aldrig fått nej när jag frågar om jag får använda det, tvärtom har de fyllt på med mera. 🙂
      ”Gräv där du står” 2.0?

      Gillad av 1 person

  4. Stackars Skåning! Undrar så varför hen känner sig kränkt egentligen? Alltför många använder det ordet slentrianmässigt och har inte förstått ordets egentliga djupa betydelse än kränkthet.
    Hur som….att mycket handlar om Stockholm och stockholmare eller enskedebor är väl inte så konstigt när var åttonde/ nionde svenskboende finns där!

    Kan det vara mindervärdeskomplexet som dyker upp mån tro?
    Bry dig inte min vän! Fortsätt att skriva och glädja oss andra istället 😊

    Gilla

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.