Vi satt förstås som klistrade framför TVn när det var 30-årsjubileum av Berlinmurens fall. Jag har ju så att säga varit med hela vägen: mina barns far, som är från Västberlin, mindes när muren byggdes 1961 och han blev erbjuden att stanna kvar i Västtyskland, där han var på scoutmöte. Många trodde att detta var slutet för Västberlin, isolerat mitt inne i Östtyskland.

Så var det inte: från sent 60-tal åkte vi regelbundet dit och känner igen det man visade i TV-dokumentären, exempelvis östtyska gränskontrollen med speglar under bilarna och pinnar i bensintanken. Vi måste också lossa och lyfta upp baksätet för inspektion. Strax efter murens fall åkte vi tillbaka, och dottern var en av dem som försökte hacka murbitar. Den var dock för hård…

Det enda jag riktigt saknade i dokumentären var den berömda presskonferensen där Schabowski sa fel när han berättat att det skulle bli lättare att resa ut ur DDR och på en journalistfråga svarade att detta såvitt han kunde se skulle börja gälla ”sofort, unverzüglich”, dvs omedelbart. Östtyskarna såg detta på TV och många av dem gick direkt till muren för att kolla. Och vakterna som man inte hunnit instruera släppte igenom dem. Muren försvann lika överraskande som den kommit.

En otrolig historia, alltså, som jag ville skriva mer om här. Och jag hittade omedelbart ett nytt youtube-klipp med HELA presskonferensen, i tyskt original, där man kan se journalisternas reaktion vid beskedet. Längst fram sitter dessutom SVTs Ingrid Thörnqvist, som även rapporterade från 30-årsjubileet (och som vi råkar känna).
För den som bara vill se avsnittet om de nya utresereglerna kommer det alldeles mot slutet.

Günter Schabowski var presschef för centralkommittén och presskonferensen den 9 november 1989 handlade om de förändringar som planerades i ett DDR i kris. På politbyråns order sändes pressmötet direkt i östtysk tv. Barnprogrammet utgick.

Att så många flydde från DDR till väst var ett stort problem – även för ”vänligt sinnade BRD”, sägs det på presskonferensen: de måste ju ordna bostad och arbete till alla som kom.

Berlinmuren hade byggts 1961 för att stoppa flyktingströmmen, och samtidigt förbjöds DDR-medborgare under 65 år att resa till Västtyskland och andra icke-socialistiska länder. Det var nästintill omöjligt att få tillstånd att flytta till väst, och man riskerade att exempelvis förlora sitt arbete om man ansökte. Från 70-talet kunde man få tillstånd att tillfälligt besöka väst, men bara efter en politisk säkerhetsutredning och med angivande av särskilda skäl, exempelvis dödsfall eller guldbröllop. Det måste också vara troligt att man tänkte återvända – hela familjer tilläts alltså inte att resa samtidigt.

1989 hoppades ledningen kunna minska flyktingströmmen genom att underlätta för DDR-borna att resa till väst och komma tillbaka. Därför hade man just tagit fram ett förslag om att prioritera ändrade utreseregler. Ett pressmeddelande om de nya reglerna var klart att samma kväll behandlas av ministerrådet. Tanken var att visumansökningar skulle kunna lämnas in från och med nästa dag.

Men DDR:s nyblivne regeringschef Egon Krenz gav Schabowski utkastet till pressmeddelande strax före pressmötet: ”Sprid det här; det blir en panggrej för oss.” Schabowski hade inte varit med vid dagens diskussioner, visste ingenting om de nya reglerna och hann inte läsa igenom papperet. ”Ta detta sist” antecknade han.

”Man har meddelat mig att dessa regler distribuerats, ni borde alltså redan ha fått dem” sa han till journalisterna innan han började läsa innantill att man skulle kunna få tillstånd till privatresor utomlands utan att behöva ange speciella skäl eller familjeband. Visa skulle utfärdas ”unverzüglich”, dvs omedelbart. (Kanske var det där han snappade upp ordet som gjort honom odödlig?) 

På Stasi Mediatech hittar jag pressmeddelandet: Där står på en sida alla de regler Schabowski läste upp, på nästa finns som enda punkt att pressmeddelandet ska offentliggöras den 10 november 1989 – alltså dagen efter presskonferensen.

(Kan det vara så att Schabowski bara fick (eller bara läste) förstasidan? Jag har lärt mig att pressmeddelanden (helst) ska vara på en enda sida, och att tidpunkten för publicering ska stå överst. Nu förstår jag bättre varför…) 

Nedan berättar journalisten från NBC, som omedelbart efter presskonferensen intervjuade Schabowski och fick hans bekräftelse på att han verkligen sagt att gränsen var öppen.

När han kom tillbaka med den inspelade intervjun stod kollegerna fortfarande kvar och diskuterade vad det som sagts egentligen betydde: Det kan inte vara sant, det måste finnas någon hake…

Den riktiga rusningen mot gränsen började när västtysk TV meddelade att ”Die Tore in der Mauer stehen weit offen“ (Dörrarna i muren står vidöppna). Gränspoliserna hade inte fått några direktiv – det var ju inte meningen att det skulle gå så fort – och släppte först inte igenom någon: ”Ni vår vänta tills imorron bitti”.

På Bornholmer Strasse trängdes hundratals östtyskar vid den hårt bevakade övergången. Stämningen var laddad och vakterna riktade sina vapen mot den växande människomängden. Men de sköt inte.

En del betraktar vaktchefen Harald Jäger som mannen som öppnade muren. Han försökte förgäves få besked om hur han skulle hantera alla som trängdes för att ta sig över. Till slut fick han order att släppa ut ”dem som skrek högst”, men förse deras papper med en speciell stämpel, så att bråkstakarna inte skulle kunna återvända. Det gick inte att genomföra i trängseln, och klockan 23.30 gav Jäger upp och släppte igenom alla utan kontroll. Under den närmaste halvtimmen vandrade tjugotusen östberlinare igenom gränsen. De flesta kom tillbaka efter att ha promenerat på Västberlins paradgata Kudamm och tagit sig några öl.

När Jäger rapporterat vad han gjort fick övriga gränskontroller order om att göra likadant. På Bornholmer Strasse finns nu finns nu en minnesplats, Platz des 9. November 1989, med bland inskriptionen:

ab sofort, unverzüglich