Är det verkligen sant? Eller skiter vi i det nuförtiden?

Jag tror att vi som inte skiter i om det vi hör är sant eller inte faktiskt kan göra en insats – bara genom att bli bättre på det här med källkritik. Nedan visar Viralgranskaren hur världen ser ut med och utan faktakoll. 

(SPOILER:
MED faktakoll kan man snart dricka te i lugn och ro, UTAN blir det snabbt kalabalik på hela klotet.)

Vi har nyligen kunnat följa en presidentvalskampanj, där den ena kandidaten ibland gled på sanningen, medan den andre kaskadkräktes falska fakta, bl a på Twitter. Och det vann han på! Vad säger det om världens tillstånd?

Fast det kanske var bra på ett sätt, för efter denna chock verkar det vara många som funderar kring hur vi ska kunna avslöja och stoppa fejkade nyheter. SVT har exempelvis skrivit in i sin treårsplan att man ska hjälpa till att sticka hål på bubblorna: ”Vi måste ha tålamod istället för att obetänksamt dela allt”. Journalistikens uppgift bör vara att utmana invanda föreställningar och på faktabaserad grund ge en flerdimensionell bild av världen. Inte att stryka medhårs genom att bara bekräfta det läsaren redan tror sig veta.

Fortsätt läsa ”Är det verkligen sant? Eller skiter vi i det nuförtiden?”

Tankar kring “rätt” och “gott” – och deras motsatser. Många frågetecken blir det.

Jag kan direkt erkänna att jag aldrig skänker pengar till tiggare. Ibland köper jag en tidning, men oftast har jag hunnit gå förbi innan jag ser vad de säljer, eftersom jag (som storstadsmänniska?) är programmerad att aldrig köpa av gatu- eller telefonförsäljare. Det innebär INTE att jag tycker det är rätt att göra så, inte heller att det är orätt. Jag vet inte ens själv varför jag gör det.

Varje gång jag ser en tiggare blir jag beklämd och översvämmas av motstridiga tankar och känslor, på något sätt generad både å mina och deras vägnar: “Så här ska ingen behöva ha det. Något måste göras! Men vad? Det här är ingen lösning. Om de tjänar mer pengar här än hemma, lockas de då hit? Till ett liv som är satt på vänt? Ska de lämna barnen hemma? Eller ta med dem? Ska de gå i så fall gå skolan här? I 3 månader? Hur meningsfullt är det?”

Fortsätt läsa ”Tankar kring “rätt” och “gott” – och deras motsatser. Många frågetecken blir det.”

TA-DAA! Vi har ett badrum! 🛀 🍾🍷🙌

toavagg-img_14751
Vår variant av avantgarde

Det har inte gått så fort, men mycket har hänt sen kaklet lossnade från badrumsväggarna. Efter en tid med ganska avantgardistiska badrumsväggar, via en period MED hantverkare, men UTAN både vatten och avlopp har vi nu ett fungerande badrum!

Slut på den påtvingade, alltför intima relationen med vår gamla toastol – med vilken jag ibland motvilligt umgåtts kind-mot-lock, när jag som en annan gynekolog trevat i blindo efter rören bakom, för att komma åt att göra rent där åtminstone NÅN gång då och då. (Vem planerar badrum? Inte den som städar dem i alla fall.)

Fortsätt läsa ”TA-DAA! Vi har ett badrum! 🛀 🍾🍷🙌”

Det är synd om kvinnorna! Eller? 

De flesta har väl inte kunnat undgå att höra talas om att Wikileaks’ Julian Assange i ett antal år varit anhållen i sin frånvaro, misstänkt för våldtäkt. 2014 läste jag polisförhören för att (förgäves) försöka förstå hur det som hänt kunde vara våldtäkt.

Nu, i december 2016, när förhöret med Assange äntligen hållits publicerar han för första gången sin version. Som vanligt skrivs betydligt mer om detta utomlands än i Sverige. Och jag börjar fundera kring vad en kvinnlig journalist skriver om Assange bristande empati för kvinnor.

Julian Assange is not alone in his lack of empathy for women

Fortsätt läsa ”Det är synd om kvinnorna! Eller? ”

På besök i den tid som flytt – Heta Linjen!

Det var en gång något som hette “Heta Linjen”. Det här var så länge sen att sociala medier inte fanns och hela 8 år innan den första webbläsaren föddes! Det hände sig vid den tiden att några tonåringar upptäckte att man kunde få kontakt med helt okända personer. Spännande!

Gratis var det också: Man ringde upp ett nummer som inte hade någon abonnent – och kunde prata med alla andra som som ringt samma nummer. Alla skrek samtidigt i munnen på varann, i bakgrunden upprepades telefonsvararens tålmodiga ”Ring 90120 för besked”. De verkliga proffsen letade fram de nummer där bakgrundsrösten var svagast.

Jag har lyssnat på ett radioprogram från trettioårsjubileet för Heta Linjen – föregångaren till sociala media.

Fortsätt läsa ”På besök i den tid som flytt – Heta Linjen!”

Populister och demagoger – vad är det egentligen? 

I dessa dagar talas det mycket om populister och demagoger, både till höger och vänster, men alltid med negativ laddning. Varför egentligen? börjar jag undra, språkligt har väl orden med “folk”  att göra, precis som “demokrati”? Jag googlar och wikipediar och ser att båda orden verkar ha sjangserat under årens lopp:

En demagog var i antiken en ledare som förde folkets talan. Numera är det en talare som skaffar sig makt och inflytande genom att appellera till känslor och fördomar. Demagogi är att argumentera utifrån slående men osakliga argument. 

Populism, (lat. populus, ”folk”), politisk rörelse som vädjar till ”folket” och ”sunt förnuft” samt angriper en politisk eller social elit, ofta utan grund i en specifik ideologi.

I en Guardian-artikel om vad som hänt med den traditionella konservatismen citeras Jan-Werner Müllers bok “What Is Populism?” om vad som kännetecknar de moderna populisterna, nämligen:

Övertygelsen att de är de enda som representerar “folket”.
I deras värld är därför alla ANTINGEN del av detta autentiska, enade “folk” ELLER samma “folks” fiende.

Fortsätt läsa ”Populister och demagoger – vad är det egentligen? ”

Badrums-bergochdalbana – och så några hantverkarhistorier

“It’s been a bumpy ride.” Precis som Bette Davis förutspådde:

För att ta det från början: Efter att våra grannar högre upp i huset genomfört en MYCKET långvarig och OERHÖRT högljudd renovering med vibrationer så att huset skakade började kaklet trilla ner från våra badrumsväggar. 😱 Vi misstänker att det fanns ett samband, fast vi förstås inser att så lätt ska det inte lossna. 

Sen började min känslomässiga berg- och dalbana. Man får se det från den ljusa sidan, tänkte jag: Nu kan jag äntligen få fräscht golvklinker och en lättstädad vägghängd toa! 🙌

En av de möjliga hantverkarna föreslog dessutom att vi skulle ersätta det gamla elementet med golvvärme. I tre dagar gladdes jag åt att slippa ha det inklämt bakom tvättmaskinen.  🙌 Sen fick vi reda på att elementet är föreningens egendom, och dessutom ingår i värmesystemet som går vidare till grannen, så det får vi inte röra… 😞 Men jag fick i alla fall vara glad ett tag, eftersom jag tog ut glädjen i förskott!

Fortsätt läsa ”Badrums-bergochdalbana – och så några hantverkarhistorier”

Fullständigt oseriös språkforskning: Fula ord och förolämpningar = barnförbjudet❗🔞

Inspirerad av en bloggkompis började jag fräscha upp mina kunskaper i tyska svärord – ett led i min ständiga strävan att fullända min klassiska bildning.

De traditionella svenska svärorden är ju oftast religiösa, exempelvis: djävlar, fan, helvete, och de mildare: himlar och jösses/Jesus. Eller “Gud förbannat!” som min norrländske släkting sa, med eftertryck. På senare tid har (importerade?) könsord  blivit allt vanligare, exempelvis: fuck, hora.

Men hur var det i Tyskland nu igen?

Eftersom jag spontant bara minns två fula ord från min tid i Tyskland, och 100% av dessa hade med skit att göra var min utgångshypotes självklar:

Alla tyska “fula ord” handlar om skit.
Vilket demonstreras av mina exempel: Scheisse (=skit) och Drecksau (=lortgris).

I och för sig hittar jag även en hel del del könsord exempelvis här:

Fortsätt läsa ”Fullständigt oseriös språkforskning: Fula ord och förolämpningar = barnförbjudet❗🔞”

Finns det hopp om näthatarna? Kan det liksom – gå över?

För nästan två år sen satt jag och funderade kring de kaxigas bräckliga egon. Om det varit idag hade jag förstås tänkt mest på Trump, men då gällde det aggressiva bloggare. Exempelvis Alex Schulman, som byggde upp ett kändisskap med en stor blogg som han småningom la ner, eftersom han tyckte att hans bloggkaraktär hade “gjort sig skyldig till saker som jag själv finner motbjudande”, bloggen hade ”blivit ett monster”

sad-dab-93946_640När han själv blev omskriven på samma sätt som han skrivit om andra blev han chockad och sårad. Precis som Trump, som nu till och med blir kränkt å sin vicepresidents vägnar, trots att denne själv inte verkar ha tagit illa upp vid sitt teaterbesök.

Fortsätt läsa ”Finns det hopp om näthatarna? Kan det liksom – gå över?”

Om den privata nakenheten

Jag läser debatten om duschbås i skolan – och blixtsnabbt är jag tillbaks i gamla Röda Skolan i Enskede, den där som skulle ha rivits långt innan jag började i första klass anno 1952. Det var en stor träkåk i (minst) två våningar, rödmålad med vita knutar och fönsterkarmar, och lite tinnar och torn, som jag minns det. (Har inte hittat någon bild trots att jag letat på nätet.) På rasten gick vi flickor i armkrok med fröken för att få äran att “ringa in” med den gamla ringklockan (se bild).

Mörkare associationer kunde man få av det pyttelilla “skyddsrummet” – en betongkula med sittbänkar och rostig järndörr som låg nere vid grinden. (Var det verkligen ett skyddsrum? Hur skulle det i så fall användas?)

Fortsätt läsa ”Om den privata nakenheten”