Kvinnoupproret på Rosenstrasse 1943 – När nazisterna fick ge sig  

När vi checkar ut från hotellet hittar jag i receptionen en bok om Rosenstrasse, gatan där hotellet ligger och där kvinnorna 1943 gjorde uppror när deras judiska män skulle skickas till koncentrationsläger. ”Undantaget Rosenstrasse”, som minnespelaren vid entrén handlade om.

Och männen släpptes. Till och med de som redan hunnit till Auschwitz skickades tillbaka.

Hur kunde det bli så?

1933 hade 160 000 judar bott i Berlin, i februari 1943 fanns 27 000 kvar, de flesta som tvångsarbetare i rustningsindustrin. Det året ville Goebbels ge Hitler ett judefritt Berlin i present på födelsedagen, den 20 april. Den 27 februari började den så kallade “fabriksaktionen”, då över 8 000 judar greps på sina arbetsplatser.

2 000 av dem var så kallade “Arisch-versippten Juden”, dvs judar gifta med icke-judar eller barn födda i sådana “blandäktenskap”. Alla måste de tvångsarbeta från 14 års ålder och deras medborgerliga rättigheter var inskränkta, men de hade inte deporterats till koncentrationslägren. Åtminstone inte dittills…

Fortsätt läsa ”Kvinnoupproret på Rosenstrasse 1943 – När nazisterna fick ge sig  ”

Beim Bummeln in Berlin 2016

Vi har varit på återbesök i Berlin. Förra gången var 2013, och i mitt tidigare liv var jag där många gånger under “murens tid” 1960 – 90.

Som vanligt strosar vi runt stan, gör ibland det vi preliminärt planerat, men sladdar ofta in på något HELT annat. Det sättet att resa faller sig naturligt, eftersom särskilt jag har noll lokalsinne, och när vi båda är överens om åt vilket håll vi ska är det oftast fel. Då kan man ibland hitta nåt överraskande intressant. 🙂

Redan rummet överraskade oss. “Var är Honecker?” sa maken, associerande till DDRs siste politiske ledare. För det var S-T-O-R-T. Förklaringen fanns i utrymningsplanen: Vi hade fått hörnrummet. På bilden ser man “vårt” torn utifrån, (en del av) vårt rum högst upp, med de motordrivna vädringsfönsterna öppna. Där inne kunde vi sitta och jäsa i våra fluffiga (nåja, ganska fluffiga) vita morronrockar och tofflor, och exempelvis bläddra i de flashiga modetidningarna.

Fortsätt läsa ”Beim Bummeln in Berlin 2016”

Förr hade vi Posten, nu har vi Postnord. Vad har vi gjort för ont? 😕

Maken har slutligen lyckats övertala mig att åka utomlands igen. När man som innekatt lämnar det trygga hemmet åker man gärna till en plats, där man också känner sig lite hemma. Så 9 juni åker vi till Berlin – igen. Denna gång tänkte vi koncentrera oss på mur-historia. Jag var ju regelbundet där under hela murens livstid, 1961-90. Dessutom vill jag gärna kolla in mina ex-svärföräldrars hemkvarter, där vi alltid bodde. Men vi får se, återkommer om detta.

För att slippa ankomststrulet förra gången
beställde vi i god tid våra behändiga Berliner Welcome Cards på nätet. Det var väldigt enkelt och jag kunde följa kuvertets snabba färd från Tyskland till Malmö.

Där blev det liggande.

När vi kom hem från landet den 4 juni insåg vi att korten låg i Malmö sen den 1. Vi måste agera! Men Postnords kundtjänst går tyvärr bara att nå vardagar på kontorstid, så helgen och nationaldagen gick. Strax efter 08.00 första vardag ringer jag och får vänta på de 19 som varit ännu snabbare.

Fortsätt läsa ”Förr hade vi Posten, nu har vi Postnord. Vad har vi gjort för ont? 😕”

Är jag (ännu) dummare än vanligt?

Jag läser att polisen skjutit någon igen. Och märker att jag inte reagerar så mycket längre. Och DET reagerar jag mot. När blev det så? Har det verkligen blivit vardagsmat att polisen skjuter människor?

Kollar raskt igenom senaste tidens polisskjutningar: Från 2 maj till 5 juni har fem personer skjutits av polis: I ett fall missade polisen, i de övriga dog en person medan tre fick livshotande skador. Inte kan det avfärdas som något lokalt problem heller, för det har hänt på olika ställen: Stockholm, Malmö, Göteborg, Vänersborg och Uppsala.

Vi bor inte långt ifrån pensionären som för något år sen sköts till döds av polisen i sin lägenhet. Då försökte jag (som vanligt… ) förstå hur det gått till, även ur polisens synvinkel. Och jag begriper att även poliser blir rädda i en hotfull situation – förhoppningsvis inte lika rädda som otränade jag, men ändå. Jag förstår också att det är svårt att träffa benen på en person som rör sig snabbt, även om det låter smartare att sikta på dem än på huvudet och kroppen, när man nu inte vill döda. Och jag läser att en rasande, psykotisk eller narkotikapåverkad person som blivit skottskadad kan fortsätta framåt trots smärtan, som man till att börja med inte ens känner.

Fortsätt läsa ”Är jag (ännu) dummare än vanligt?”

Kommunikationskunskap på schemat, tack! 😊

Mycket av det man lärde sig i skolan har man inte haft så stor nytta av. När jag skulle beställa mat på franska hade jag ingen hjälp av den vackra dikten jag fortfarande kan utantill. Det blev ofrivilliga grodlår i alla fall. Och jag tuggade i mig det. 😉

Men en del annat skulle jag gärna ha velat lära mig grunderna till i skolan, istället för att behöva tugga i mig allt under resans gång. Det viktigaste är kommunikation. Och då pratar jag inte bussar, utan samtal och dialog. Visserligen är små barn kommunikationsgenier.  Men småningom blir kraven mer sofistikerade.

Fortsätt läsa ”Kommunikationskunskap på schemat, tack! 😊”

Förföljd av farligt djur!  😱

Jag är ju rädd för alla djur, utom det farligast – människan. I allmänhet har jag absolut ingen anledning – men det finns ett undantag…

Det var bara några år sen jag fick mitt livs första getingstick. Vi satt på balkongen och åt när en geting flög in i mitt byxben och började krypa uppför benet… Jag försökte försiktigt vifta ut den innan den kom för långt upp – det kunde jag ju faktiskt inte tillåta! Men den hann sticka mig ordentligt.

AJJE! sa jag och gick in och la mig på soffan med benet högt. Efter en kort stund flyger getingen bort från maten på balkongen och in i rummet. Och styr målmedvetet mot mig, närmare bestämt mot min vrist, den stuckna. Som om den inte var riktigt färdig med mig. Jag är så gott som säker på att den flög med gadden först, sådär som ilskna getingar gör i Disney-filmer. (Alltså ilsknare än den på bilden.)

Fortsätt läsa ”Förföljd av farligt djur!  😱”

Vid livets början – eller strax före

Ett misstag med förlossningsenheter för bara friska” skriver en överläkare i obstetrik och gynekologi om nyss nedlagda BB Sophia –  de som enligt sin  hemsida erbjöd “det lilla extra till den gravida kvinnan” – åtminstone om hon var helt frisk och inte för gammal eller för tjock.

”Alla våra läkare är specialister!” låter ju betryggande. I artikeln förtydligas att det betyder att man på BB Sophia lyckats förhandla fram att man slipper utbilda specialistläkare, som man gör på “vanliga” förlossningskliniker. Om alla gjorde så skulle väl specialisterna snart dö ut, tänker jag. 😦

Fortsätt läsa ”Vid livets början – eller strax före”

Perfekta föräldrar – finns det?

Jag hörde ett radioprogram om pappan som försökte få vårdnad om sin son. Föräldrarna hade inte bott ihop, men när sonen togs ifrån mamman, ville pappan att ta hand om honom istället för att han skulle hamna i ett familjehem. Det blev början till en lång historia om övervakad samvaro, som bedömdes på olika sätt av olika instanser. 

I ett annat fall läser jag att mamman ”kan ha haft en för stor ambition att komma sin son nära och därför ha uppfattats som påträngande” – enligt de tre personer som övervakade mammans besök i jourhemmet. Pappan har alkoholproblem och anses inte lämplig som “boende-förälder”, men han får ändå ensam vårdnad om åttaåringen, som fortsätter att bo i jourhemmet.

Fortsätt läsa ”Perfekta föräldrar – finns det?”

Rapport från främmande planet

Bakgrund

Vissa iakttagelser tyder på att en av de biologiska arterna har tagit makten  på Planet X, utan att detta kan förklaras av dess medfödda förutsättningar. Sålunda är den varken störst, starkast eller snabbast och är helt beroende av konstgjorda hjälpmedel för att försvara sig eller ens överleva den egna planetens klimat.

Enligt en teori skulle artens kontroll över andra kunna bero på en överlägsen intelligens. Om så är fallet kunde det vara intressant för oss med en kontakt. För att bedöma detta har en förstudie genomförts av ifrågavarande art, nedan kallad invånarna.

Fortsätt läsa ”Rapport från främmande planet”

”The Lord of the Rings” och jag

Nu har jag försvunnit in i Tolkiens värld. Igen. En bloggare nämnde “The Lord of the Rings” och jag insåg att det var länge sen jag sist läste den. Den här boken är som saltlakrits: Antingen älskar man den eller så tycker man som min f d kollega, som fått den rekommenderad av vänner: “Jag läste lite, tänkte: Vad ÄR detta för skit?”

Själv älskar jag den. Jag har ofta undrat varför. Jag fascinerades omedelbart av den värld Tolkien  byggde upp – komplett med historia, gudasagor, geografi, språk och litteratur. Men den ska vara på Tolkiens engelska – och av honom skapade språk.

För dem som inte känner till sagan: Här är förhistorien.

Härskarringens inskription, på Mordors svarta språk, men skrivet med älvskrift:

One Ring to rule them all, One Ring to find them,
One Ring to bring them all, and in the darkness bind them.

In the Land of Mordor where the Shadows lie.

Fortsätt läsa ””The Lord of the Rings” och jag”